I DAG ÄR DET

DEN 18 APRIL

VALDEMAR OCH VOLMAR

Gustaf Volmar Sylvander, född 25 januari 1816 i Karlshamn, död 29 maj 1882 i Kalmar, var en svensk historiker och skolman. Han är mest känd för sitt livsverk Kalmar slotts och stads historia i fem band, vars första del kom ut 1864.

Mansnamnet Valdemar eller Waldemar är ett gammalt nordiskt namn besläktat med det slaviska namnet Vladimir som lär betyda 'världens herre' eller 'prisad för sin makt'. Enligt vissa källor bygger det slaviska namnet i sin tur på tidigare germanska rötter, enligt andra källor anses de slaviska och germanska formerna gå tillbaka till samma indoeuropeiska rötter.

En person som bar namnet var Valdemar den store, dansk kung på 1100-talet. Han fick namnet efter sin morfars far, storfursten Vladimir II Monomach av Kiev. Namnet har burits av flera danska kungar. I Danmark firas Valdemarsdagen den 15 juni.

Namnet var mycket populärt i början på 1900-talet. Därefter avtog det i användning för att åter öka i slutet av seklet. Numera finns det ungefär 15 000 män som heter Valdemar i Sverige.

Volmar är ett mansnamn av tyskt ursprung. Det är sannolikt en sidoform av Volkmar eller Folkmar, vilket är sammansatt av Folk- ('folk') och mar- ('berömd'). Med stavningen Wollmar har namnet funnits i svenskan sedan slutet av 1500-talet. Sedan 1993 förekommer det som dagens namn i den svenska almanackan, tillsammans med Valdemar. Enligt en annan teori kommer Volmar av namnet Volkmar (folk + berömmelse).

Namnet är ett arvnamn inom adelssläkten Yxkull. Betydelsen är världens herre eller prisad för sin makt.

Namnet är mycket ovanligt i Sverige, speciellt som tilltalsnamn. Det finns endast några hundra män i Sverige som heter Volmar. Namnet förekommer även som efternamn.

DEN 18 MAJ

ERIK SAMT ERIKSDAGEN

 

Erik XIV 1533–1577 Målning av Domenicus Verwilt

Erik, samt stavningsvarianten Eric, är ett nordiskt mansnamn av germanskt/fornnordiskt ursprung, ursprungligen Airikr som är sammansatt av en förled som betyder 'ensam' eller 'alltid', och en efterled som betyder 'härskare, kung' eller 'stor, mäktig'.

Det äldsta belägget i Sverige är en runinskrift från 1000-talet på nu försvunnen sten i Kusta, Uppland: ”Erik och suir och Tonna satte denna sten efter Gudmund sin fader”.

Det har sedan äldsta tider förekommit som kungligt namn i Norden. Datumet i almanackan är tillägnat Erik den helige som enligt legenden mördades den 18 maj 1160 och därefter blev föremål för en stark helgonkult. Eriksdagen var länge en helgdag i Sverige.

Namnet är efter Karl det näst vanligaste mansnamnet i Sverige och ett av de få som varit vanligt i alla tider. Senast på 1990-talet hade det en av sina många popularitetstoppar, då det efter Markus var det näst vanligaste namnet på nyfödda pojkar. I statistiken för årtiondena från och med 1920-talet tillhör Erik de tio vanligaste namnen på pojkar födda under 1920–30-talen samt 1980–90-talen och årtiondet 2000-talet.

På 1930- och 1940-talet var namnet också vanligt i dubbelnamn som Jan-Erik, Karl-Erik med flera. Jerker, Jerka och Jerk är varianter av namnet Erik. Den finska formen är Erkki, den tyska Erich och den engelska Eric.

Det finns över 300000 män som heter Erik i Sverige.

Namnsdag för Erik, i både Finland och Sverige, är sedan medeltiden 18 maj.

Eriksdagen har varit en allmänt spridd dag för betessådd i det svenska bondesamhället. Grödor som lin, korn och andra grödor som såddes sent på säsongen, kunde sås på Eriksdagen. På några håll kallades dagen för ”hampadagen”.

DEN 18 JUNI

BJÖRN OCH BJARNE

Bjarne Hemming Natt och Dag

Björn (Bjørn på norska och danska), även stavat Biörn, är ett förnamn, och ett efternamn, känt sedan vikingatiden. Det har latiniserats till Biornus och till Bero. Namnet förekommer på en runinskrift från 1000-talet på en sten i Sanda, Södermanland: "Trodrun reste stenen efter sin fader, Björn i Sanda".

Björn började bli populärt som förnamn på 1940-talet och nådde en kulmen på 1970-talet. Det finns runt 60 000 män som heter Björn i Sverige.

Bjarne är ett gammalt norskt mansnamn som kommer från "bjare" = "björn". En variant är Bjarni, en annan Bjarke.

Namnet har aldrig haft stor spridning i Sverige. Någon enstaka pojke i varje årskull får det som tilltalsnamn. I Sverige heter ungefär 3000 män Bjarne.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

GÖTEBORGS VIDRIGASTE JOBB

BLAND MÖRDARE OCH DELINKVENTER

Tortyr genom sträckning av kroppen tills någon lem brister

”Först huggs handen av, därnäst slås båda skenbenen av, därefter båda armarna, ovan och nedan armbågen, därefter krossas bröst och rygg och sist huggs huvudet av honom.”

Så löd domen över en sextonårig dråpare från slutet av 1500-talet. På den tiden gällde det att skapa så stort fysiskt lidande som möjligt för den dömde brottslingen. Makten hos de dömande låg i att kunna förorsaka obegränsad smärta genom tortyr vilket även inkluderade att fysiskt stympa brottslingen. Detta skulle avskräcka från att begå brott.

Fram till 1700-talet var de vanliga påföljderna för brott dödsstraff, kroppsstraff och skamstraff. Successivt blev det vanligare med fängelsestraff, men ännu i 1734 års straff- och missgärningsbalk var fler än sextio olika brott belagda med dödsstraff, bland annat stöld. I väntan på att straffet skulle verkställas fick de dömda sitta inspärrade i stora salar under slottens källare eller i stadsmurarnas torn och i rådhusens mörka, kalla och fuktiga källarvalv.

I den här berättelsen skall vi bekanta oss med Göteborgs viktigaste brottsbekämpare, skarprättarna  (Scharfrichter på tyska), även kallade bödlar och mästerman.

Göteborg 1636. Stora hamnkanalen syns väl inom vallgravarna

Göteborg anlades första gången 1607 och låg då på Hisingen mitt emot fästningen Gamla Älvsborg. Staden hade då ungefär 1500 invånare. Redan 130 år tidigare hade det dock anlagts en stad där Säveån möter Göta älv. Denna fick namnet Götaholm, men flyttades snart till det närbelägna område som i dag heter Gamlestaden. I samband med detta bytte staden namn till Nya Lödöse. Staden var då en ren nederländsk koloni, vars ingenjörer och arbetare hade som uppgift att bygga en ny stad vid Göta Älv.

Tre veckor för midsommar 1621 skrev Gustav II Adolf under Göteborgs stadsprivilegier. Sveriges nya och viktigaste hamnstad var född även om det vid denna tid i stort sett inte var så mycket mer än en koloni för invandrande holländare och tyskar. Hamnarna var inte klara men dräneringsarbetena hade påbörjats under de holländska ingenjörernas ledning. Dessas inflytande fick för alltid en påverkan på den moderna staden Göteborgs utseende, med många kanaler och ett stort antal broar.

Det var dock inte bara ingenjörskonsterna som kom från kontinenten utan även rättsväsende och därpå nödvändiga bestraffningsmetoder och det är dessa vi skall berätta om här. Stadens styre kallades för magistraten, varav tre var presidenter och nio stycken var rådmän. Titeln President ändrades senare till Borgmästare.

Till en början i Göteborg skulle holländsk och tysk lag gälla men relativt snabbt övergick man till Svensk Stadslag. Även om staden inte var så stor fanns det givetvis brottslighet. Störande av allmän ordning förekom, särskilt nattetid. Därför utfärdade Kungen en förordning mot gatufred. Fönsterkrossning eller hugg mot husvägg med värja skulle beivras med handavhuggning, bland annat fick tre båtsmän sina händer avhuggna år 1626. De tre överlevde, men gav sig knappast ut på havet igen.

Gustavii (domkyrkan) kyrka i förgrunden och Christine (tyska) kyrkan i bakgrunden. Okänd konstnär 1650

I staden byggdes två kyrkor, först 1624 en för tyskar och holländare och sen nio år senare en för svenskar (Gustavi kyrka, numera domkyrka i staden). Trots att Göteborg var landets mest toleranta stad gällande religionsfrågor, så röt Sveriges Rikskansler Axel Oxenstierna till att inte under några omständigheter skulle judar, katoliker eller grekortodoxer kunna bli permanenta stadsbor.

Gustaf Adolfs Torg (före detta Stora Torget) med Östra Hamngatans hamnkanal mot Lilla Bommen år 1873. Rådhuset ligger till vänster om torget utom bild

Ett fängelse byggdes år 1636 och även i det nya rådhuset byggt 1624 fanns det fängelsehålor. Stadssoldaterna blev utrustade med harnesk, värja, pik eller musköt. Dessa var inlånade bönder eller drängar från landsbygden och tjänstgjorde som vakter månadsvis. Förfarandet hämtades från Tyskland där borgerskapet brukade ropa efter vakterna: “Hans Wurst” eller “Wurstel“, med avsikt att fördumma vakterna.”Wurst” betyder korv på Tyska så stadssoldaterna i Göteborg fick smeknamnet ”Korvknektar”.

Bestraffning genom att ”rida trähäst”

Som chef över denna vaktstyrka utsågs den tyske skräddaren Tibertius Schneider. Denne och hans officerare kommenderade på tyska, vilket medförde att vakterna inte förstod något vad de överordnade sade. och när officerarna skrek ut sina order förstod de underordnade ofta inte vad de ordern innebar varför de straffades för ordervägran. Då fick de rida trähäst eller sitta fastspända i stupstocken på Stora Torget. De tillfälliga vaktarna hade dessutom ingen utbildning i hantering av den musköt de fått som vapen så det var si och så med deras vakthållning.

En av vaktstyrkans uppgifter var att bevaka stadsporten. Till en början fanns bara Kungsporten (idag Kungsportsplatsen). Porten var öppen under sommartid från klockan halv fyra tills den stängdes klockan nio på kvällen. Nattetid svarade en korpral och sex stadssoldater för ordningen i den lilla staden. Vakterna var inte väl sedda av stadens medborgare och hånades och skymfades därför ofta. En sådan incident rapporterades 1635 då stadssoldaten Per Persson inte kunde behärska sig när han blev skymfad av en borgare. Han slog till karlen med musköten så att blodet rann från huvudet. Persson häktades men slapp undan något straff.

Göteborgs stadsfästning med sina tre berg. Kvarnberget ligger längst i norr i Nordstaden. I väster ligger Otterhällan och i sydväst är Kungshöjd beläget. Källa Karta från 1795 i Krigsarkivet

Med tyskarna och holländarna kom även ”bödeln” till Göteborg i början på 1600-talet.

Ordet bödel kan härledas till de urgermanska orden budila (offra) och bidala (tillbedja). Med modernt språk kan man översätta ordet till ”tillbedjaren” och det hänsyftar till de germanska offerpräster som genom just avrättningar offrade till sina gudar i en akt av tillbedjan.

Före mitten av 1600-talet fick bödeln bo i en stuga utanför staden, där Götaplatsen ligger i dag. Från 1648 inrättades en bödelsstuga på ”Wäderqvarnsberget” i Nordstan. Detta berg heter numera Kvarnberget.

Från sin bostad hade bödeln inte långt till Stora Torget som Gustav Adolfs Torg hette på den tiden. Det var här som dom offentliga avrättningarna och bestraffningarna genomfördes. Den så kallade ”Gisselkammaren” (tortyrkammaren) låg i rådhusets källare. Här fanns arrestlokaler som kunde inhysa flera häktade i samma rum. Den enda toaletten var en hink på golvet, så det måste ha luktat rätt förfärligt, särskilt när de intagna inte hade tvättat sig på några månader. Man kunde nog inte förvänta sig att vakterna skulle lägga så mycket själ i att tömma avföringshinkarna heller.

Skampåle

Göteborg växte och ny avrättningsplats samt ny bödelsbostad byggdes 1702 där nuvarande Carlanderska sjukhemmet ligger. Bödeln fick sin bostad bredvid dammen, Näckrosdammen, bakom Götaplatsen. Bödelns hus kallades för ”Lyckan” eller ”Bödelslyckan” och har givit namn åt Lyckans väg. Även om avrättningsplatsen flyttades blev skampålen kvar vi Stora Torget.

Karta över ägorna till Älvsborgs Kungsladugård, och gårdar i södra och västra Göteborg från cirka 1660. Längst upp ses även den lilla staden Göteborg inom vallgravarna. Källa Krigsarkivet

På den nya avrättningsplatsen skulle såväl civila som militära dödsdömda avrättas. Tidigare hade militären avrättat sina offer vid Älvsborgs Kungsladugård. Denna plats var en gård som hade som uppgift att försörja slottet, Älvsborgs slott, med förnödenheter och där låg det på den tiden en ladugård, därav namnet. Troligtvis var de sista som avrättades på Kungsladugård soldaterna Andersson och Liberg, när de blev halshuggna för försumlighet då de låtit tre ryska krigsfångar fly från krigsfångelägret vid Majorna år 1701. Möjligtvis fick Andersson och Liberg sina sista supar på Göteborgs grymmaste krog kallad ”Blodpölen”. Denne hette så eftersom det var här dödsdömda soldater fick njuta av sina sista glas brännvin innan deras strupar delades på mitten och huvudet skiljdes från resten av kroppen.

Förutom avrättningar hade bödlarna även andra uppgifter som till exempel att ta hand om föräldralösa barn. Barnen fick hjälpa bödeln i hans sysslor med avsikt att de i framtiden skulle kunna efterträda honom. Bödlarna i Göteborg hade även den mindre roliga uppgiften att försöka få stadens mentalsjuka att bli ”normala”. Det gjorde de oftast genom att ge dem så mycket stryk som möjligt. Man kan nog med fog anta att de sjuka inte blev så mycket bättre av denna behandling utan behövde få ytterligare stryk av bödeln.

____________________

Läs del två av denna förfärliga berättelser! Gå till www.iglabo.se/b232

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: