I DAG ÄR DET

DEN 18 APRIL

VALDEMAR OCH VOLMAR

Gustaf Volmar Sylvander, född 25 januari 1816 i Karlshamn, död 29 maj 1882 i Kalmar, var en svensk historiker och skolman. Han är mest känd för sitt livsverk Kalmar slotts och stads historia i fem band, vars första del kom ut 1864.

Mansnamnet Valdemar eller Waldemar är ett gammalt nordiskt namn besläktat med det slaviska namnet Vladimir som lär betyda 'världens herre' eller 'prisad för sin makt'. Enligt vissa källor bygger det slaviska namnet i sin tur på tidigare germanska rötter, enligt andra källor anses de slaviska och germanska formerna gå tillbaka till samma indoeuropeiska rötter.

En person som bar namnet var Valdemar den store, dansk kung på 1100-talet. Han fick namnet efter sin morfars far, storfursten Vladimir II Monomach av Kiev. Namnet har burits av flera danska kungar. I Danmark firas Valdemarsdagen den 15 juni.

Namnet var mycket populärt i början på 1900-talet. Därefter avtog det i användning för att åter öka i slutet av seklet. Numera finns det ungefär 15 000 män som heter Valdemar i Sverige.

Volmar är ett mansnamn av tyskt ursprung. Det är sannolikt en sidoform av Volkmar eller Folkmar, vilket är sammansatt av Folk- ('folk') och mar- ('berömd'). Med stavningen Wollmar har namnet funnits i svenskan sedan slutet av 1500-talet. Sedan 1993 förekommer det som dagens namn i den svenska almanackan, tillsammans med Valdemar. Enligt en annan teori kommer Volmar av namnet Volkmar (folk + berömmelse).

Namnet är ett arvnamn inom adelssläkten Yxkull. Betydelsen är världens herre eller prisad för sin makt.

Namnet är mycket ovanligt i Sverige, speciellt som tilltalsnamn. Det finns endast några hundra män i Sverige som heter Volmar. Namnet förekommer även som efternamn.

DEN 18 MAJ

ERIK SAMT ERIKSDAGEN

 

Erik XIV 1533–1577 Målning av Domenicus Verwilt

Erik, samt stavningsvarianten Eric, är ett nordiskt mansnamn av germanskt/fornnordiskt ursprung, ursprungligen Airikr som är sammansatt av en förled som betyder 'ensam' eller 'alltid', och en efterled som betyder 'härskare, kung' eller 'stor, mäktig'.

Det äldsta belägget i Sverige är en runinskrift från 1000-talet på nu försvunnen sten i Kusta, Uppland: ”Erik och suir och Tonna satte denna sten efter Gudmund sin fader”.

Det har sedan äldsta tider förekommit som kungligt namn i Norden. Datumet i almanackan är tillägnat Erik den helige som enligt legenden mördades den 18 maj 1160 och därefter blev föremål för en stark helgonkult. Eriksdagen var länge en helgdag i Sverige.

Namnet är efter Karl det näst vanligaste mansnamnet i Sverige och ett av de få som varit vanligt i alla tider. Senast på 1990-talet hade det en av sina många popularitetstoppar, då det efter Markus var det näst vanligaste namnet på nyfödda pojkar. I statistiken för årtiondena från och med 1920-talet tillhör Erik de tio vanligaste namnen på pojkar födda under 1920–30-talen samt 1980–90-talen och årtiondet 2000-talet.

På 1930- och 1940-talet var namnet också vanligt i dubbelnamn som Jan-Erik, Karl-Erik med flera. Jerker, Jerka och Jerk är varianter av namnet Erik. Den finska formen är Erkki, den tyska Erich och den engelska Eric.

Det finns över 300000 män som heter Erik i Sverige.

Namnsdag för Erik, i både Finland och Sverige, är sedan medeltiden 18 maj.

Eriksdagen har varit en allmänt spridd dag för betessådd i det svenska bondesamhället. Grödor som lin, korn och andra grödor som såddes sent på säsongen, kunde sås på Eriksdagen. På några håll kallades dagen för ”hampadagen”.

DEN 18 JUNI

BJÖRN OCH BJARNE

Bjarne Hemming Natt och Dag

Björn (Bjørn på norska och danska), även stavat Biörn, är ett förnamn, och ett efternamn, känt sedan vikingatiden. Det har latiniserats till Biornus och till Bero. Namnet förekommer på en runinskrift från 1000-talet på en sten i Sanda, Södermanland: "Trodrun reste stenen efter sin fader, Björn i Sanda".

Björn började bli populärt som förnamn på 1940-talet och nådde en kulmen på 1970-talet. Det finns runt 60 000 män som heter Björn i Sverige.

Bjarne är ett gammalt norskt mansnamn som kommer från "bjare" = "björn". En variant är Bjarni, en annan Bjarke.

Namnet har aldrig haft stor spridning i Sverige. Någon enstaka pojke i varje årskull får det som tilltalsnamn. I Sverige heter ungefär 3000 män Bjarne.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

TVÅ FAMILJER FULLA AV FULA FISKAR

Ett soldattorp

I västra Sverige levde i mitten på 1800-talet ett par ytterst klåfingriga och mindre nogräknade familjer vid namn Nätt och Löf. Båda var soldatfamiljer och båda hade bott på det lilla soldattorpet Rönneslätt i Kinnarumma Socken. Det var inte bara en generation som råkade i klammeri med rättvisan utan över sönerna, hustrurna och döttrarna var med och ställde till det för sig. Det verkar nästan som om någon sorts virus hade drabbat familjerna för så fort de blivit ”botade”, dvs suttit av ett fängelsestraff eller fått känna på piskan hårda slag mot ryggarna eller fått sitta i en mörk källarcell för att försöka överleva på endast ruttet bröd och härsket vatten, så slog sjukdomen till igen och de var ute på nya stöldturnéer.

Låt oss börja med att bekanta oss med dessa båda familjer.

Till höger i bilden Kinnarumma gamla kyrka från slutet av 1600-talet. Kyrkan flyttades 1912 till friluftsmuseet Ramnaparken i Borås och kallas idag Ramnakyrkan

Soldattorpet Rönneslätt, tillhörande rote 1136 Wiskarhult Storegården i Kinnarumma socken ligger en knapp mil söder om Borås och har funnits åtminstone sedan 1700-talet. Från mitten av det århundradet bodde där ett flertal soldater med namnet Ådal.

I början på 1800-talet övertogs torpet och soldattjänsten av Johannes Nätt, när denna var i 22 år gammal. Efternamnet Nätt fick han när han blev antagen som soldat. Hans födelsenamn var dock Johannes Johansson.

Nätt gifte sig några år efter att han övertagit soldattorpet med Anna Svensdotter och ett drygt år senare fick de sitt första barn, en son som fick samma förnamn som fadern och farfadern, Johannes.

Mitt i högsommaren 1822 ansöker Nätt om avsked som soldat och brukspatron, Johan Gustaf Lindberg, på Storegården Viskarhult beviljade detta.

Hans Pettersson föddes en majdag nio år efter Johannes Nätt den äldre, likaledes i Kinnarumma socken. Det var samma år som Napoleon gjorde en statskupp i Frankrike. Precis som Johannes Nätt antogs han som soldat vid Vedens kompani, Älvsborgs regemente. Han tog soldatnamnet Löf och flyttade tillsammans med hustrun Maria till soldattorpet Rönneslätt på valborgsmässoafton 1824, två år efter att Nätt ansökt om avsked från det militära och fått detta beviljat.

Midsommarafton 1828, Johannes Döpares dag, föddes parets andra barn, sonen Johannes.

Så ville det sig alltså att det föddes två soldatsöner med namnet Johannes på det lilla torpet Rönneslätt, den ene med efternamnet Nätt och den andre som hette Löf. Nätt var nio år äldre än Löf.

Dessa båda ynglingar kom att bli Sjuhäradsbygden mest berömda brottslingar och deras liv skulle sluta på ett brutalt sätt, som säkert ingen av de båda hade förutsett eller velat önska sig.

Vi går emellertid tillbaka lite i tiden och bekantar oss med huvudpersonernas fäder.

Efter att han avgått som soldat blev Johannes Nätt (d.ä.) torpare och flyttade runt mellan olika ställen i Kinnarumma socken. 1842 dömdes han för innehav av tjuvgods till vatten och bröd samt uppenbar kyrkoplikt. Han var en hetlevrad man och hade gjort saken värre genom att häda Gud inför domstolen.

Hans Pettersson Löf övertog soldattjänsten och torpet efter Johannes Nätt. Inte heller hans liv blev helt fläckfritt eftersom han var mindre noggrann med vem han uppgicks med. Vid ett tillfälle gömde han en efterlyst man vid namn Magnusson, som var dömd för dråp och rån i Småland, hemma hos sig. Senare blev han även anklagad för ett dråp där hustrun Maria och barnen Christina och Johannes, som jag berättar längre ner i historien om, misstänktes vara iblandade.

Vintern efter dådet, 1848, halkade före detta soldat Löf på en isfläck när han var berusad och råkade vådaskjuta sig själv till döds och därmed kom han undan att bli åtalad. Hustrun Maria dömdes däremot till böter för att hon och maken gömt den efterspanade flyktingen. Barnen Christina och Johannes undgick straff för undanhållandet av den misstänkte dräparen då de ansågs ha varit under påverkan av sina föräldrar.

Fängelsekorridor

Sonen Johannes Hansson Löf skulle dock inte komma undan rättvisans långa arm särskilt länge, bland annat straffades han för att stulit en häst och en släde i Borås, för vilket han fick sitta i fängelse på vatten och bröd då han inte kunde betala böterna.

Efter att ha släppts fri från detta straff tog det inte lång tid innan han häktades igen, denna gång för att ha varit ”försvarslös”, det vill säga inte kunna försörja sig. Han fängslades på Vänersborgs fängelse. En julidag 1848 rymde han dock från fängelset men greps redan efter en månad. Påföljden av detta blev att han fick påbackning på straffet till två års straffarbete.

Han försöker givetvis rymma igen, men denna gång tog det ett halvt år innan han lyckades hitta en väg ut ur fängelset.

Johannes Nätt den yngre hade ärvt sitt hetsiga humör från sin far och detta försatte honom många gånger i trubbel med rättvisan. 1838 anklagades han för att ha slagit den tuberkulossjuka grannhustrun Anna Larsson i ansiktet med en träsko. Han förnekade ihärdigt detta men enligt vittnen var det sant. Snart efter händelsen dog den 57-åriga Anna Larsson.

Johannes häktades och kom inför tingsrätten där han dömdes för dråp. Han försökte försvara sig genom att säga ”Det kan inte fan hjälpa att käringen dog. Man hör ju att gamla käringar dör varje dag”, men denna hädelse gjorde det inte bättre, utan tvärtom styrkte det rättens bedömning om att han var skyldig.

Johannes far spädde på eländet genom att även han häda inför rätten med utsagan: ”Fan måtte ta henne! Kom inte Anna till helvetet gjorde Gud orätt!”. Man säger ju att äpplet inte faller långt från trädet och nog var det så i det här fallet.

Så kom det sig att både Johannes Nätt den äldre och hans son kom att dömas för detta brott och för att de hädat inför domstolen. Straffet blev pengaböter och uppenbar kyrkoplikt. Domen för dråpet ogillades dock av Göta Hovrätt eftersom den hetsige sonen inte kunde dömas mot sitt nekande, däremot kvarstod straffet för att de båda hädat inför rätten.

Att Johannes Nätt precis undgått ett allvarligt straff på grund av anklagelserna om dråp hindrade honom inte från att fortsätta sin kriminella bana. Redan 1839, året efter Anna Larssons död, var han i farten igen. Han åkte på stöldturné genom en större del av västra Sverige och dömdes också för ett flertal brott, varefter han hamnade i fängelse. Vid åtminstone ett tillfälle lyckades han rymma från en fångtransport.

Munkedals tingshus byggt 1917 ovanpå Kung Karls skansar

För att undgå upptäckt för sina brott använde han ofta olika namn. Någon gång kallade han sig Tunell och vid ett annat tillfälle använde han namnet Joseph Larsson. Han fortsatte trots detta att åka in och ur fängelserna. Vid ett tillfälle blev han bestraffad med spöstraff i Kvistrum utanför Munkedal i Bohuslän, vilket visar att han inte drog sig får att ta sig långt bort för att stjäla.

När han inte var på stöldturné eller satt i fängelse vistades han på faderns torp i Kinnarumma, men det blev sällan länge för snart fick han begär efter andras egendom igen. Hans liv som tjuv och bedragare hade börjat i stor skala och värre skulle det bli…

Läs nästa del i berättelsen här eller klicka på bilden nedan:

 

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: