I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

BALLARNA

Knalle med säcken över ryggen Foto Severin Nilsson vid förra sekelskiftet

ill gruppen gårdfarihandlare får man räknades även de så kallade ”ballara”. Det var utbor, som reste omkring på slättbygden med brännvin och köpte upp varjehanda, såsom vax, talg, ull, lin, borst, fjäder, tagel, skrot, ben och lump med mera.

En del av de här kringstrykande handlarna gick till fots, men de flesta reste omkring med häst och vagn. Dessa handlare motsvarade alltså närmast vad vi numera kallar skrot-eller lumphandlare. Det vanligaste var att man bytte brännvin p ena sidan mot andra varor, som var mer av brukskaraktär. ”Ballarna” ägnade sig åt sådan tvivelaktig handel som ingen ärlig och hedersam affärsman ville befatta sig med, och ”balle” betraktades närmast som ett öknamn eller skällsord.

Sked-Kalle i Bollebygd. Foto Vänersborgs museum

Om ordet har något samband med Ballebo, d.v.s. Bollebygd, är ovisst. Möjligt är att en och annan balle kom därifrån, men de flesta kom från andra bygder. ”Brännvinsballa” kom så gott som uteslutande från Gäsene och då närmast från trakterna runt Nårunga, där hembränningen florerade fritt, och ”Fjäreballa”, det vill säga sådana som handlade med fjäderfä, från Ås härad. ”Ballarna” hörde alltså, liksom knallarna, hemma i olika delar av Utbygden; dock är att märka, att ingen ”knalle” ville likna sig vid en mindervärdig ”balle”.

Från Längjum berättades det: ”Det var en gubbe, som de kallade ”Karia-ballen”. Han drog omkring med en kärra och köpte upp ben och lump, och den affären finansierade han med varjehanda ”småkrafs”, såsom lakrits till barnen, synålar, stoppnålar, strumpstickor och dylikt, men inte var det någon heder med den gubben. Den drev de med och gjorde sig löjliga över.”

Knallen Oskar Johansson  från Klockaregården Rångedala Foto 1893

En uppköpare, som återkom år efter år, var ”Fjäreballen”. Han kom fram i november, när man slaktat gässen. Kunde han få byta sig till fjäder mot brännvin, såg han det naturligtvis helst. ”Ballarna” körde ut med brännvin och hem med andra varor. På så sätt gjorde de sig dubbel förtjänst.

På gården Ryagärde i Ornunga socken bodde i början på 1800-talet Lars Svensson, som kallades ”Balla Lars” just för att han gick omkring och ”ballade” mindervärdiga varor.

Strax nordost om Herrljunga finns det ett berg som kallas Ballaberget, måhända samlades ”ballarna” här för att vila ut på sina resor.

På slättbygden hade de gott om fjäderfä, där fanns både höns, ankor och gäss. När hösten kom, begav sig en del gubbar dit och köpte upp fjäder. De gick från ställe till ställe, och när de fått en säck full, hyste de in den någonstädes, tills de var färdiga med den sortens handel, vanligtvis fram i början av december. Då kom gubbarna med stora ”fjärelass”, säck intill säck och säck på säck, som de körde till Borås eller Ulricehamn.

Gottfrid Sjölin, Hössna, var en vandrande handelsman

Att ”ballarna” var andra sortens knallar framgår av följande berättelse från Vedum:

”Det var en tocken dära balle, de kallade, som hade en bly-kula i kolven på sitt lobesman. Den kunde han ta ut och stoppa in, allt eftersom det passade sig. Det var ingen som såg eller märkte det, för gubben var hannafärdig. På så sätt kunde han väga sig till fördel, antingen han köpte eller sålde.

Jo, som sagt, det var krånga gubba (sluga och beräknande män), de som reste omkring. Såg en inte upp med dem, så vart en lurad.”

”Ballarna” var kanske inte de ”ballaste” handlarna på socknen men idag är det nog många som vill vara bland de ”ballare” i flocken, och ”ballarna” hör definitivt till de ädlaste delarna på en man, i alla fall i vissa delar av västra Sverige.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: