I DAG ÄR DET

DEN 12 APRIL

LIV

Ragnarök Notera Tor som möter Midgårdsormen och Oden som rider fram mot Fenrisulven Målning av Johannes Gehrts

Kvinnonamnet Liv är ett nordiskt namn. Namnet härstammar från det fornnordiska ordet hlif med betydelsen värn eller skydd och som fortfarande står för detta i isländskan. Liv förknippas oftast med ordet liv vilket också är riktigt. I den nordiska mytologin var Liv kvinnan som överlevde ragnarök.

För 25 år sedan var namnet mycket ovanligt i Sverige, men har sedan dess ökat i popularitet.

I Sverige finns det runt 10 000 kvinnor som heter Liv.

DEN 12 MAJ

CHARLOTTA OCH LOTTA

 

Drottning Hedvig Elisabet Charlotta, 1759-1818, drottning av Sverige, prinsessa av Holstein-Gottorp

Charlotta är en fransk feminin form av namnet Charlot som betyder lille Charles. Charles är en fransk och engelsk form av det nordiska namnet Karl som betyder karl, fri man. Namnet har funnits i Sverige sedan mitten av 1600-talet. Andra varianter av namnet är Charlotte, Carlotta och kortformen Lotta.

Charlotta var ett vanligt namn kring sekelskiftet 1900. Namnet fick sedan ett uppsving under 1970-talet. Det finns mellan 25 000 och 30 000 kvinnor med namnet Charlotta i Sverige.

Lotta är en kortform av det franska namnet Charlotta som är en feminin form av namnet Charlot som betyder lille Charles. Namnet har funnits i Sverige sedan 1700-talet. En dansk/tysk variant av namnet är Lotte.

Det finns knappt 5000 kvinnor som heter Lotta i Sverige.

DEN 12 JUNI

ESKIL SAMT ESKILSDAGEN

Eskil Andersons och Plans familjer Härvsta Simtuna socken Uppland Foto John Alinder 1921

Eskil är ett mansnamn med omkring 6 000 bärare, men som ökar i antal. Namnet har nordiskt ursprung med betydelsen gud och hjälm. I gammalsvenska återfinns namnet som Askel eller Æskil, i gammaldanska som Askil eller Eskil. Eschillus är en latiniserad form av det danska mansnamnet Áskell eller Ásketill. Den finska varianten är Esko.

 Eskil blev vanligare på 1990-talet men har aldrig varit något modenamn.

Eskilsdagen var det tid för att så rovfrö och dagen var en märkesdag för rovsådden. I Norrland ansågs regn på Eskilsdagen förebåda skada på skörden och mer regn.

Sankt Eskil är ett svenskt helgon och, tillsammans med Botvid, ett av Södermanlands skyddshelgon. Han är även Närkes apostel. Eskil som tros ha avlidit omkring år 1080, omtalas som helgon första gången på 1120-talet i munken Ailnots legend om Knut den helige. Där sägs att Eskillinus, en biskop av förnäm engelsk härkomst, skall ha dödats av barbarer som var Suethi et Gothi, alltså svear och göter. Den 11 juni förekommer som festdag för Sankt Eskil i svenska kalendarier första gången omkring 1200. I andra stift än Strängnäs stift flyttades helgondagen senare fram till 12 juni.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

BALLARNA

Knalle med säcken över ryggen Foto Severin Nilsson vid förra sekelskiftet

ill gruppen gårdfarihandlare får man räknades även de så kallade ”ballara”. Det var utbor, som reste omkring på slättbygden med brännvin och köpte upp varjehanda, såsom vax, talg, ull, lin, borst, fjäder, tagel, skrot, ben och lump med mera.

En del av de här kringstrykande handlarna gick till fots, men de flesta reste omkring med häst och vagn. Dessa handlare motsvarade alltså närmast vad vi numera kallar skrot-eller lumphandlare. Det vanligaste var att man bytte brännvin p ena sidan mot andra varor, som var mer av brukskaraktär. ”Ballarna” ägnade sig åt sådan tvivelaktig handel som ingen ärlig och hedersam affärsman ville befatta sig med, och ”balle” betraktades närmast som ett öknamn eller skällsord.

Sked-Kalle i Bollebygd. Foto Vänersborgs museum

Om ordet har något samband med Ballebo, d.v.s. Bollebygd, är ovisst. Möjligt är att en och annan balle kom därifrån, men de flesta kom från andra bygder. ”Brännvinsballa” kom så gott som uteslutande från Gäsene och då närmast från trakterna runt Nårunga, där hembränningen florerade fritt, och ”Fjäreballa”, det vill säga sådana som handlade med fjäderfä, från Ås härad. ”Ballarna” hörde alltså, liksom knallarna, hemma i olika delar av Utbygden; dock är att märka, att ingen ”knalle” ville likna sig vid en mindervärdig ”balle”.

Från Längjum berättades det: ”Det var en gubbe, som de kallade ”Karia-ballen”. Han drog omkring med en kärra och köpte upp ben och lump, och den affären finansierade han med varjehanda ”småkrafs”, såsom lakrits till barnen, synålar, stoppnålar, strumpstickor och dylikt, men inte var det någon heder med den gubben. Den drev de med och gjorde sig löjliga över.”

Knallen Oskar Johansson  från Klockaregården Rångedala Foto 1893

En uppköpare, som återkom år efter år, var ”Fjäreballen”. Han kom fram i november, när man slaktat gässen. Kunde han få byta sig till fjäder mot brännvin, såg han det naturligtvis helst. ”Ballarna” körde ut med brännvin och hem med andra varor. På så sätt gjorde de sig dubbel förtjänst.

På gården Ryagärde i Ornunga socken bodde i början på 1800-talet Lars Svensson, som kallades ”Balla Lars” just för att han gick omkring och ”ballade” mindervärdiga varor.

Strax nordost om Herrljunga finns det ett berg som kallas Ballaberget, måhända samlades ”ballarna” här för att vila ut på sina resor.

På slättbygden hade de gott om fjäderfä, där fanns både höns, ankor och gäss. När hösten kom, begav sig en del gubbar dit och köpte upp fjäder. De gick från ställe till ställe, och när de fått en säck full, hyste de in den någonstädes, tills de var färdiga med den sortens handel, vanligtvis fram i början av december. Då kom gubbarna med stora ”fjärelass”, säck intill säck och säck på säck, som de körde till Borås eller Ulricehamn.

Gottfrid Sjölin, Hössna, var en vandrande handelsman

Att ”ballarna” var andra sortens knallar framgår av följande berättelse från Vedum:

”Det var en tocken dära balle, de kallade, som hade en bly-kula i kolven på sitt lobesman. Den kunde han ta ut och stoppa in, allt eftersom det passade sig. Det var ingen som såg eller märkte det, för gubben var hannafärdig. På så sätt kunde han väga sig till fördel, antingen han köpte eller sålde.

Jo, som sagt, det var krånga gubba (sluga och beräknande män), de som reste omkring. Såg en inte upp med dem, så vart en lurad.”

”Ballarna” var kanske inte de ”ballaste” handlarna på socknen men idag är det nog många som vill vara bland de ”ballare” i flocken, och ”ballarna” hör definitivt till de ädlaste delarna på en man, i alla fall i vissa delar av västra Sverige.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: