I DAG ÄR DET

DEN 22 FEBRUARI

PETTER KATT OCH PIA

St Petrus finns broderad i bården på ärkebiskop Nils Allessons biskopskåpa från sent 1200-tal

Foto Olle Norling Upplandsmuseet

”Petter Katt”-dagen  firades i äldre tid till minne av att aposteln Petrus tog säte på en biskopsstol i Antiokia. Dess latinska namn har varit Petrus cathedraticus, men i almanackorna förkortades det till Petr cath. Det folkliga namnet blev Petter Katt. Ett vanligt talesätt har varit "Petter Katt kastar den heta stenen i sjön". Med det ville man varna för att isarna började bli osäkra.

Den 22 februari ska aposteln Petrus enligt den kristna berättelsen ha blivit upphöjd till biskop, vilket gav dagen dess latinska namn: Petrus Cathedratus eller Petrus in Cathedra, i skrift ofta förkortat till Petrus Cathed, Petr. Cath. eller dylikt.

Under den tid då den katolska läran predikades i Sverige var dagen en kyrklig minnesdag. I folkmun kom namnet dock att ändras till olika varianter på ”Petter Katt”.

Till Petter Katt har sedan knutits väderförutsägelser och tydor av olika slag, framför allt i södra och mellersta Sverige, där man vid denna tid kunnat se tecken i naturen på att våren nalkades.

”Där Peder katt lägger sin vita hatt där ligger den till Froedags natt”, dvs om det snöar den 22 februari som förr hette Petrus Kathet så blir det vinter till Vårfrudagen. (Berättat i Tjörnarp, Skåne 1926)

”Vid Petter Katt skulle snön ha smält så pass, att stenar och kvistar och sådant hade ’växt loss’.” (Berättat av: Man född 1833 i Västra Ämtervik, Värmland)

Ett vårtecken var att isarna började smälta och Petter Katt fick tjäna som varningsmärke för att isarna inte längre var säkra att ge sig ut på – man sa att ”Petter Katt hade kastat den heta stenen i sjön”.

”Den 22 febr. hade det börjat fräta på båda sidor av isen för någon har kastat en het sten i sjön. Denna dag upphörde alla vintervägar över sjöns is”. (Berättat av: Karl Rask (född 1851) i Odensåker)

”Då dimman stiger ur sjön på S.t Peders dag sägs Peter Katt eller Peter Het som han även kallades, kasta sin varma sten i vattnet, d.v.s. att efter den dagen äro isarna osäkra att våga sig ut på”. (Berättat i Resteröd, Bohuslän år 1919)

Det kunde till och med vara så att om någon inte hörsammade varningen utan ändå gav sig ut på isen så fick den personen skylla sig själv om det gick illa. Dessa personer kunde bli betraktade som självspillingar, sådana som själva orsakat sin död, och därför inte fick gravplats på kyrkogården.

”Beträffande Petter Kattet så ansågs det att isarna å större vatten, efter den dag ansågs svaga och farliga att färdas, ty det sades att han kastade en stor glödhet sten i vattnet som hade den värkan att alla isar försvagades så, att om någon gick eller körde ned genanom isen efter hans dag så var icke lönt att försöka rädda dem utan de lämnades åt sitt öde, om än räddningsförsök kunnat vara möjlig”. (Berättat i Sanne, Bohuslän år 1920)

”Om någon var katig och gick på sjön efter Petter Katt och föll i och drunknade, så fick han inte kyrkogård”. (Berättat av: Kvinna född 1848 i Foss, Bohuslän)

”Min mormor och morfar hade mycket kunskap i sig, och jag lyssnade gärna till allt. Mormor berättade att den 22 februari – vårdagen kallad – kastade en biskop, romare, sin heta sten i sjön. Petter Katt hette mannen. Detta gjorde isarna förrädiska och osäkra och skulle ej beträdas. Har hört att den människa som efter vårdagen den 22 februari gav sig ut på isen och omkom, räknades som självspilling”. (Berättat av: Kvinna född 1931, Bohus-Björkö, Bohuslän)

Kvinnonamnet Pia kommer ifrån latinets pius som betyder "from".

Pia var ett modenamn på 1950- och 1960-talet.

Äldsta belägg i Sverige, år 1848.

Det finns runt 20 000 kvinnor med namnet Pia i Sverige.

MÅTTET ÄR RÅGAT

Mordet på Gustav III 16 mars 1792

Då Gustav III dog, två veckor efter de mördande skotten på operabalen i Stockholm våren 1792, var hans son och tronföljare Gustav Adolf endast 13 år gammal och omyndig som regent. Därför tillsattes en förmyndarregering, under hans farbror hertig Karl, men under stort inflytande av greve Gustaf Adolf Reuterholm. Den senare, som var den verklige regenten under de år Gustav Adolf var omyndig, förde en mycket sparsam politik och tvingade både fint folk, borgare, bönder och allmoge till indragningar i sin levnadsstil.

Kopparstick av Gustaf Adolf Reuterholm (Nr 217) Se hans antavla här.

Reuterholm skickade ut skrivelser till landets alla hörn där lät han folket förstå att det fanns en allmän önskan att den yppighet och det överflöd som stigit till synnerlig höjd, måtte hämmas och avläggas, men att däremot en för alla nyttig måttlighet och sparsamhet beivrades.

Som goda svenskar skulle vänner och grannar sluta överenskommelse om att sluta konsumera vad helst som kunde tyckas vara överflödigt och umbärligt, speciellt utländska varor. Det påpekades från de högre makterna, som redan då viftade med pekpinnen över folk och fä, att konsumtionen av varor från utlandet gjorde oss till utlänningarnas skattetjänare.

Folket upplystes också, i all välvillighet, av makthavarna att när folket upphörde med konsumtion av utländska varor hjälpte det inte bara den svenska ekonomin utan bidrog också till ett större välbefinnande för dem själva.

Broddetorps gamla kyrka tecknad 1690 av Johan dä Peringskiöld

I Broddetorp, liksom i andra församlingar, avsade sig både prästerskapet, med kyrkoherde Johan Peter Rhodin i spetsen, såväl som andra ståndspersoner i församlingen samt deras hustrur och barn allt bruk av dyrbara och kostsamma utländska varor, speciellt klädesplagg. Dock skulle man få fortsätta att nyttja de utländska plagg man redan ägde.

Då grannar och vänner antingen för ro skull eller för ”oundvikliga” högtidliga tillfällen träffades och då kom i åtnjutande av förplägnad, vare sig mitt på dagen eller på kvällen, skulle antalet rätter begränsas till högst tre eller fyra, samt endast sådana dryckesvaror förtäras som producerades i landet. Alla utländska likörer skulle förkastas och försvinna ur hemmen.

I Sverige fick kaffet sitt genombrott på 1700-talet © Bridgeman IBL

Vid de så ofta förekommande eftermiddagsbesöken skulle det ytterst skadliga kaffedrickande upphöra i vetskap om att detta ruinerat mången både till hälsa och förmögenhet. Kaffedrickande hade under de ett hundra år som drycken funnits i Sverige utvecklat sig till en exklusiv eftermiddagsdryck för de välbeställda. Även om kaffet förbjöds redan 1756 fortsatte de priviligierade att åtnjuta detta svarta guld vid sina samkväm.

Även menige mans hustrur, döttrar och pigor skulle avsäga sig bruket av all utländsk produktion, såsom dyrbara sidentygsmössor, kostsamma silkeskläder, sidenband och spetsar. Även dyrbara färger som coccinell (en röd färg som ficks av insekter) och indigo (en blå färg som fås av en blomma) skulle förbjudas. Bomull och turkiskt garn skulle inte användas för att tillverka tyger.

Männen, deras söner och drängar, skulle vara tillfreds med kläder tillverkade av hemmagjort grått eller melerat tyg utan några kostbara färger, samt att använda hakar och hyskor i stället för importerade knappar, spännen och beslag.

Bondbröllop på medeltiden

Överhögheten påminde även allmogen om att det numera var ”överenskommet” att stora och långsamma bröllop, som ju orsakade mycken kostnad och dryga utgifter, skulle begränsas till två dagars festande, varefter gästerna, med undantag av den närmaste släkten, skulle avlägsna sig.

Maten vid bröllopet skulle begränsas till fyra rätter, vari dock icke enkel mat, gröt och kakor var inräknade, och inte heller drycker och brännvin. Seden med ”skålpeng”, det vill säga att under mycket buller och bång samla in pengar till brudparet, skulle inskränkas till det yttersta.

Överflödiga måltider vid begravningar blev genom en kunglig förordning förbjudna.

Sveriges förmyndarregering med Reuterholm i spetsen ansåg även att den gamla seden att en havande kvinna tog med sig ett större antal ogifta och gifta kvinnor till kyrkan för att hon skulle bli välsignad inför sitt förestående födande, var överdriven och därför alldeles för dyr. Antalet medföljande kvinnor begränsades till fyra.

Tobaksrökning på 1600-talet

Tobaken förorsakade stora utgifter inte bara för staten utan även för den enskilde och därför beslutades det att endast den som var över 25 år skulle få använda tobak. Den importerade sjöskumspipan förbjöds likaledes.

I allra störst välvilja och med stor vältalighet fick Reuterholm det svenska folket att underordna sig statens behov av att spara pengar och kanske medförde det ett nyttigare liv, vem vet…

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: