I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

HÖGES-STINA

Torpet brinner

”Höges Stina”, född 1818, var dotter till en sergeant Johan Hög, född 1778 och död i mitten på 1800-talet. Den ståtlige och reslige fadern avancerade genom ovanlig skicklighet från vanlig fattig ”svältboknekt” till underofficer. Han blev först förare, sedan rustmästare och avgick som sergeant. Han deltog i minst sex fälttåg och blev sårad, men överlevde, och fick medalj för tapperhet i fält.

Med hustrun Ingeborg Larsdotter från torpet Lyckorna på Iglabos mark fick han tre söner och tre döttrar. Den första sonen, Anders, dog i koppor när han var endast ett halvt år gammal. En son fick namnet Lars och han gifte sig när han var nitton år med Ella från Kättlingabo. Ella var syster till den kände trollkarlen ”Kättlingen”. Lars dog dock endast 24 år gammal och då gifte Ella om sig med hans broder Anders.

Johan Högs dotter Stina var hurtig och rask i vändningarna, storväxt och stark som en man, och hade en djup manlig basröst. Hon fick flera barn. En av nedkomsterna lär ha gått till på följande sätt: medan hon höll på att göra i ordning den stundande måltiden satte värkarna i gång, men trots detta satte hon potatisen på spisen, och medan potatisen kokade klarade hon egenhändigt av förlossningen. När både denna och potatisen var färdiga gick hon ut och bjöd folket på middag.

Gården Korpås övre i Ornunga socken. Detta hus revs 1939 och ett nytt byggdes då. Foto Olof Korpås

På 1870- och 80-talen var hon en av de mest anlitade dagsverkarna på gården i Korpås. Hon skötte då alltid manliga sysslor och uppbar en mans avlöning. Vid slåttern gick hon alltså med lie liksom männen och inte som alla de andra kvinnorna efter och samlade ihop säden.

Soldaten Lars Dahl

Detta gjorde ”Höges Stina” till en högst intressant person, men det var något mer. Hennes förste man hade blivit halshuggen. Mannen i fråga var en ung soldat Gustav Kvick, född 1820. Han såg bra ut och varit älsklig i sitt sätt och hurtig och rask i all sin gärning, men så kom det ett tillstånd av raseri över honom, delirium eller någon annan övergående psykos. En granne, soldaten Lars Dahl, var ålagd att vakta honom när han inte var vid sina sinnes fulla bruk, men en gång smet Gustav och sprang till Lars Dahls hem och antände hans stuga, varvid en av Lars söner innebrändes. Gustav blev anklagad för mordbrand och dömdes till dödsstraff utan större process. Rättsskipningen skedde i det här fallet ytterst summariskt utan förhör och rättegång. Detta hände år 1843.

Stupstock med bila

Kvick avrättades på galgbacken i Mörlanda. Bland alla dem som mötte upp där var också ”Höges-Stina”. Väktarna av den dödsdömde kunde inte motstå hennes bön om att få rå om sin man en stund före avrättningen. Hon hade med sig karameller och kaffe med dopp till honom som de avnjöt tillsammans på galgbacken innan skarprättaren svingade bilan och skiljde hans huvud från reste av kroppen.

Att en kvinna på denna tid blev ensam genom att mannen gick bort, var inte alls ovanligt, men att det skulle ske på detta brutala sätt, blev ett hårt slag för den 24-åriga kvinnan och hennes aktade gamle fader, sergeanten på Högen.

Efter att maken blivit avrättad på galgbacken flyttade Stina tillsammans med sin två och ett halvt år gamla dotter hem till fadern på Högen. Fem år senare gifte hon om sig med den tio år yngre drängen på torpet, Erik Gustaf Johansson.

”Höges-Stina” och Erik Gustaf fick sex barn, varav flertalet emigrerade till Amerika. När Stina dog år 1900, 82 år gammal, hade hon trots en fruktansvärd start, ändå haft ett någorlunda gott liv.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: