I DAG ÄR DET

DEN 12 APRIL

LIV

Ragnarök Notera Tor som möter Midgårdsormen och Oden som rider fram mot Fenrisulven Målning av Johannes Gehrts

Kvinnonamnet Liv är ett nordiskt namn. Namnet härstammar från det fornnordiska ordet hlif med betydelsen värn eller skydd och som fortfarande står för detta i isländskan. Liv förknippas oftast med ordet liv vilket också är riktigt. I den nordiska mytologin var Liv kvinnan som överlevde ragnarök.

För 25 år sedan var namnet mycket ovanligt i Sverige, men har sedan dess ökat i popularitet.

I Sverige finns det runt 10 000 kvinnor som heter Liv.

DEN 12 MAJ

CHARLOTTA OCH LOTTA

 

Drottning Hedvig Elisabet Charlotta, 1759-1818, drottning av Sverige, prinsessa av Holstein-Gottorp

Charlotta är en fransk feminin form av namnet Charlot som betyder lille Charles. Charles är en fransk och engelsk form av det nordiska namnet Karl som betyder karl, fri man. Namnet har funnits i Sverige sedan mitten av 1600-talet. Andra varianter av namnet är Charlotte, Carlotta och kortformen Lotta.

Charlotta var ett vanligt namn kring sekelskiftet 1900. Namnet fick sedan ett uppsving under 1970-talet. Det finns mellan 25 000 och 30 000 kvinnor med namnet Charlotta i Sverige.

Lotta är en kortform av det franska namnet Charlotta som är en feminin form av namnet Charlot som betyder lille Charles. Namnet har funnits i Sverige sedan 1700-talet. En dansk/tysk variant av namnet är Lotte.

Det finns knappt 5000 kvinnor som heter Lotta i Sverige.

DEN 12 JUNI

ESKIL SAMT ESKILSDAGEN

Eskil Andersons och Plans familjer Härvsta Simtuna socken Uppland Foto John Alinder 1921

Eskil är ett mansnamn med omkring 6 000 bärare, men som ökar i antal. Namnet har nordiskt ursprung med betydelsen gud och hjälm. I gammalsvenska återfinns namnet som Askel eller Æskil, i gammaldanska som Askil eller Eskil. Eschillus är en latiniserad form av det danska mansnamnet Áskell eller Ásketill. Den finska varianten är Esko.

 Eskil blev vanligare på 1990-talet men har aldrig varit något modenamn.

Eskilsdagen var det tid för att så rovfrö och dagen var en märkesdag för rovsådden. I Norrland ansågs regn på Eskilsdagen förebåda skada på skörden och mer regn.

Sankt Eskil är ett svenskt helgon och, tillsammans med Botvid, ett av Södermanlands skyddshelgon. Han är även Närkes apostel. Eskil som tros ha avlidit omkring år 1080, omtalas som helgon första gången på 1120-talet i munken Ailnots legend om Knut den helige. Där sägs att Eskillinus, en biskop av förnäm engelsk härkomst, skall ha dödats av barbarer som var Suethi et Gothi, alltså svear och göter. Den 11 juni förekommer som festdag för Sankt Eskil i svenska kalendarier första gången omkring 1200. I andra stift än Strängnäs stift flyttades helgondagen senare fram till 12 juni.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 39 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 39 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

DEN ORIGINELLE GÄSTGIVAREN

Gästgivaregården i Hägna, Ods socken. Foto Gustaf Ewald 1956

Forna tiders resor krävde tid och möda, vilket gamla reseskildringar ger besked om. I viss mån kompenserades mödorna av att gästgivargårdarna låg tätt, oftast bara med 1,5 mils avstånd. Så var det längs den gamla vägen från Timmele till Göteborg. Redaktör G Thulin, Borås, som intresserade sig för vägarna i Sjuhäradsbygden och deras historia, berättade om en av de mera originella gästgivarna i dessa trakter.

Intill landsvägen Mörlanda—Ulricehamn ligger, inom Ods socken, låg några grå byggnader, inramade av gamla träd. Det var Hägna urgamla gästgivargård. Den gamla manbyggnaden var bebodd till 1955. De sista invånarna i densamma var arrendatorn av gårdens jordbruk och hans hustru. De grå byggnaderna och gårdsinteriören med sina gamla aplar, sin “brunnsvågt” utgör ett mycket måleriskt parti. Bebyggelsen har bestått dels av manbyggnaden, vars ena långsida vetter mot vägen, dels av en källare, några magasin och en ladugård.

 

Gästgivargården i Hägna Ods socken

Gästgivarbyggnadens ålder är okänd, men troligen härrör huset från 1700-talet. Det är byggt av bastanta ekstockar —sådana fanns det fordom riklig tillgång på i Gäsene härad —och dessa har stått sig bra mot tidens tand. Däremot har brädfodringen och fönsterkarmarna tagit skada. Invändigt består huset av kök, en storstuga, där serveringen på sin tid skedde, och två kamrar, där resande fick logera. De två kraftiga murverken upptar en stor del av utrymmet i huset.

Då den vid 1700-talets slut kände lanthushållaren Anders Gustaf Barchaeus år 1773 var på resa i Västergötland, antecknade han i sin journal; “Den 18. juli. Jag kom till Hägna i Od och såg där för första gång exempel av de ynkeliga Westgötska bondehusen. En god landsed måtte fela detta folket, ty de synas så fattiga och hava ändå ej brist på jord och rymnd.”

En av de gästgivare som på 1800-talet residerade på Hägna hette Samuel Svensson, vanligen kallad “Sammel i Hägna”. Samuel. Han var en mycket originell man, och många historier som belyser detta har gått till eftervärlden och lever än i dag i gott minne i bygden.

Samuel tog över gästgivargården i Hägna år 1864 efter änkan Cajsa Andreasdotter, som flyttade till Amerika med sina faderlösa barn.

Utmärkande för Sammel var hans starka motvilja mot ändringar i det en gång invanda samt hans vana att alltid under hemfärden återupprepa vad som hänt på bortfärden. Traskade han då i en uppförsbacke vid sidan av lasset, som han rätt ofta gjorde, ty han var snäll mot sin dragare, så steg han på hemfärden av och gick utför samma backe, oavsett lass eller inte. Välte lasset på bortfärden, stjälpte han det med full avsikt på hemvägen.

Interiör från en gästgivargård 1910

En gång mötte ”Sammel” en annan forkarl (en man som transporterade varor) på landsvägen mitt för den plats där Ods missionskyrka nu ligger. Vägarna var på den tiden mycket smala, och vagnarnas och kärrornas hjul hade ätit djupa spår i vägen. När de båda männen möttes stannade Samuel och lyfte inför mötet sin vagn upp ur hjulspåret. När den mötande passerat förbi lyfte ”Sammel” tillbaka sin vagn. Något nytt spår ville han inte köra upp.

En gång då ”Sammel” var med sitt tjänstefolk ute på åkrarna och tog av havre råkade han trampa ned i en källa och blev våt om ben och fötter. När man efter slutad dag vände åter mot hemmet klev husbonden med berått mod ned i samma källa. Tjänarna, som väl kände till hans egenheter, blev ingalunda förvånade.

En annan egenhet hos den gamle gästgivaren var att han alltid lagade så att han stod på samma plats på gårdsplanen när hushållerskan budade om mat. Och alltid skulle han ropas in med samma ord. I annat fall uteblev han från den måltiden.

År 1900, kort efter Samuels död, berättades om ”Sammel” i Trelleborgstidningen:

“Om hans okonstlade sätt att sörja för gästernas välfägnad berättas åtskilliga anekdoter…

En herre frågade en gång för långliga tider sedan, då han kom in på Hägna gästgifvaregård: Finns här någon konjak? – och fick då till svar:

Någon konjak vet jag inte om, men dä’ finns en som heter “Bälfrack” (Belfrage), men han bor i alla fall inte här, utan i Borgstena.”

”Sammel” lär ha utfärdat detaljerade bestämmelser om hur det skulle förfaras med honom efter hans död. Bland annat skulle han bäras ut ur huset genom en viss dörr och på visst sitt. Annars hotade han att “gå igen”. Men ödet ville att gästgivaren på gamla dagar nödgades att lämna sitt kära gästgiveri och bosätta sig hos en broder. Där vistades han till sin död i januari år 1900 då han var 72 år gammal.

Samuel gifte sig aldrig och hade inga barn. När han dog lämnade han efter sig en inte helt liten förmögenhet, som brodern Carl August Svensson fick ärva.

”Sammels” föreskrifter om likfärden följdes inte som han begärt, men det finns veterligen inga skildringar om att den annorlunda mannen spökade efter sin död.

Nils Johan Nilsson (26/6 1891 Södra Björke- ) och hustrun Ellen Elisabet Andersson (23/4 1892 Od- ) tog över Hägna i mitten av 1920-talet. De gifte sig den 7 november 1820. I mitten står Erik Holmén

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: