I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

”SKOMAKAR-FRIDA”

“Skomakare-Fridas” stuga, Bergstena

Vandrar man i Bergstenaskogen en mil väster om Vårgårda, kan man i en vacker skogsglänta komma på en gammal ryggåsstuga, och då kan man vara ganska säker på att det är ”Skomakare-Fridas” stuga, för det är den enda ryggåsstuga som numera finns i trakten, ill skillnad mot förr, då det fanns backstugor och ryggåsstugor överallt borta i skogens gläntor.

Stugan är en s.k. ryggåsstuga, även kallad kroppåsstuga. Det är en, envåningsbyggnad utan innertak, dvs. öppen upp till det av den längsgående bjälke, ryggåsen, som bär upp taket.

Den sista som bodde här på Dalalyckan under Gallås var Frida Karlsson, som dog 1937. Hennes far skomakaren Carl Jonsson hade köpt stugan 1863. Då stod den i Björkholmen i Fullestads socken och ”Skomakare-Kalle” flyttade den till sin nuvarande plats.

Skomakaren Carl Jonsson på Stenstorp i Lena socken till vilket Bergstena även hörde föddes 1823. 1863 blev utan bostad och då köpte han en liten ryggåsstuga från Myren i Fullestad för tio kronor och flyttade den hit in i Gallåsskogen i Bergstena.

Det måste ha varit ganska trångt i den lilla stugan, för ”Skomakare-Karl” och hans hustru Maja-Stina Olofsdotter fick fem barn, vara fyra döttrar och en son, som emellertid dog av slag endast fem och ett halvt år gammal. Stugan skulle dessutom tjänstgöra som skomakarverkstad och samtidigt inhysa familjens höns.

Flickorna flyttade förstås hemifrån så fort detta nu gick för att bli pigor och tjäna sitt eget levebröd.

Tiden och åren gick, och då ”Skomakare-Karl” hade varit död i några år och skomakarhustrun Maja-Stina på gamla dagar blev alltmer orkeslös, flyttade dottern Frida hem från sin pigtjänst för att ta hand om sin åldrande moder. 1911 dog denna och Fredrika blev ensam i stugan. Hon stannade sedan i denna ända till sin egen död 1937 då hon var 76 år gammal.

Skomakare-Frida” har fått eftermälet att vara en mycket arbetsam och i hjärtat snäll människa. Hon gick omkring på gårdarna nere i bygden och hjälpte till med allehanda sysslor. Det kunde vara skörden, höstens potatis-upplockning, stortvätt, hjälp vid bröllop och mycket annat som en händig kvinna kan hjälpa till med. I hemmaskogen plockade hon bär, som hon sedan sålde. Hon var en fridsam människa som ville stå i gott förhållande till såväl sin nabo, skogens djur, som Vår Herre.

“Skomakare-Fridas” stuga, Bergstena

Hemmavid i den låga stugan, som bara mätte en meter vid väggen, hade Frida det alltid städat och fint. Kom någon på besök så bjöds det på kaffe och hembakat. En pratstund var alltid kärkommet, även så med älgen som ibland hälsade på vid stugknuten.

En skräck hade hon dock; att tvingas in på ålderdomshem, något som var ganska vanligt hos de gamla på den tiden.

På Fridas äldre dagar hjälpte snälla människor henne att få stanna kvar i sin stuga. De kom och såg till henne och hade med sig en ”bakekaka”, en mjölkskvätt eller något annat som behövdes.

Efter hennes död 1937 köpte kommunen stugan för hundra kronor. För den slanten satte släktingarna en minnessten på hennes grav.

Hembygdsföreningen och markägaren sköter numera stugan pietetsfullt. Inne i stugan är allt sig likt som när Frida lämnade den. Trasmattan på golvet, byrån framme i vänstra hörnet, bordet framför gavelfönstret och sängen vid högra långväggen.

På bordet ligger fortfarande den stora bibeln uppslagen med pastoratets predikoturer för år 1937 och på väggen hänger porträtten av släktingar i Amerika. Kaffekvarn och fotogenlampa på byrån vittnar om svunna tider.

Utanför vid gavelväggen blommar ännu syrenen och “blåhatt” i försommardagar och minner om detta lilla enkla hem ute i skogen.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: