I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

FÖR SKAMS SKULL OCH TILL ALLMÄNT ÅTLÖJE

Skamstocken även benämnd kyrkostocken

Enligt nutida uppfattning ringa brott kunde förr bestraffas oerhört hårt eller till och med ge dödsstraff eller livstids fängelse. Det är inte mycket mera än hundra år sedan till straffarbete dömda personer förseddes med järnkedjor och tunga kulor kring armar och ben fick slita med tungt straffarbete på någon fästning.

Fångtransport

Innan syndaren kom till fästningen eller fängelset blev han ofta utsatt för vedervärdig behandling. Eftersom det bara fanns ett fåtal fängelser för dödsdömda måste de först genomlida fångskjutsens mörbultande i en ofjädrad vagn på ofta obefintliga vägar. Väl framkomna till fängelset skulle kropps- och skam-straffen undergås innan brottslingen blev levande begrav i någon kall och fuktig cell.

Det var viktigt att visa för allmänheten, vilken stor brottsling den dömde var. Han skulle göras till åtlöje och förakt, innan han försvann i glömskan.

Forna tiders lagstiftare var mycket fantasirika, när det gällde att hitta på straff. Justitia tillät sig verkligen att ordna folkskådespel, och de många strafformerna blev stora skådespel för massorna. Det var ju inte endast den dömde, som skulle känna på ordentligt; även allmänheten skulle få se, vad som kunde hända den, som inte höll sig i skinnet.

Skampallen stod inne i kyrkan, och den dömde fick ligga på knä på den under hela gudstjänsten. Man kan nog tänka sig, att andakten kanske inte var den bästa, när menigheten hade möjligheten att sitta och titta på den stackars knäböjande syndaren på skampallen.

Skamstocken även benämnd kyrkostocken

Obehagligare var det att sitta i stocken. Denna kyrkomöbel hade sin plats i vapenhuset eller utanför kyrkporten, och där kunde menigheten efter gudstjänsten smäda den i stocken fastsatte. Det är väl inte helt fel att anta, att detta straff lockade några extra kyrkbesökare till gudstjänsterna. Det kunde väl vara skönt för en del att konstatera, hur mycket bättre de var än stackaren i stocken. Det här dragplåstret försvann emellertid 1841 till en viss besvikelse för somliga.

Begabbandet kunde dock på grund av det kyrkliga rummet inte bli allt för högljutt, men skadan togs igen, när skampålen kom i bilden. En sådan bestod av en plattform med en påle i mitten, och denna påle var i regel försedd med ett halsjärn. Delinkventen fick även ofta sticka ned benen i järnställningar för att stå stadigt. Den som var fastspänd vid pålen hade ansiktet bart och skulle vara lätt att känna igen på sina kläder.

Anckarström får spöstraff

Spöslitning hörde praktiskt alltid till en bestraffning. Då påtogs den dömde en så kallad spöskjorta med bar rygg. Män fick spö och kvinnor ris. Maximum var fyrtio par spö eller trettio par ris. Ryggen var nog inte för fager efter en sådan behandling. En del av de dömda överlevde inte en sådan bestraffning. Spöstraff i kombination med gatlopp var en annan variant på detta straff. Då fick den dömde med bar rygg springa mellan två led soldater, som var och en gav honom ett rapp. Det hände, att brottslingar, som av ålder eller andra skäl var orkeslösa och inte orkade springa, drogs på en kärra mellan de spöande soldaterna. Gatloppet förbjöds 1734 av rikets ständer, trots att de rättslärde ville ha det kvar.

Fängelsecell

Till straffen som fången skulle genomlida innan han började sitt egentliga fängelsestraff hörde också fängelse på vatten och bröd. Vattnet var ofta så förorenat och brödet så härsket att straffet var lika med döden. Det fanns till och med dömda som frivilligt valde dödsstraff i stället för att sättas i fängelse på vatten och bröd.

Det var inte så underligt, att fången efter alla dessa preludier var i dåligt skick, när han anlände till fängelset för att avtjäna sitt straff.

Skamstraffen avskaffades i mitten av 1800-talet och numer har det blivit medias uppgift att hänga ut de straffa till allmän beskådan.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: