I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

BY OCH GÅRD

Äskhults medeltida by i Halland

I bondesamhället förr i tiden bodde de flesta ensamma på en gård i skogsbygden. I områden med god jordbruksmark levde man dock i byar. På varje gård fanns ett flertal hus: boningshus, fähus, stall, lada, brygghus, stekarehus, visthusbod och kanske en badstuga. Alla byggnaderna var i trä. Gården kunde ägas av en adelsman, ett kloster, kyrkan, kungen eller av bonden själv.

GÅRDENS HUS

Äskhults by Jönsas bostadshus från 1600-talet

På den medeltida bondgården fanns många byggnader. Ju större och rikare gården var, desto fler byggnader fanns det. I vissa områden var husen sammanbyggda och gården kunde bilda en sluten enhet. I andra trakter var husen utspridda över gårdsplanen.

Varje hus hade en speciell funktion. Det fanns ett boningshus där man åt, sov och umgicks. Var det en fin gård kunde boningshuset vara påkostat. Dessutom hade man stall, fähus och ladugård för djuren. Andra byggnader som fanns var en lada för höet och ett härbärge för säden, ett stekarehus där maten kunde lagas, ett malthus eller brygghus där ölen bryggdes, en visthusbod där kött, korv och annan mat förvarades, en bastu för tvätten och kanske en smedja. Det skiftade från gård till gård vilka byggnader man ansåg sig behöva. Även benämningarna på husen var olika i olika delar av landet.

Det vanligaste byggnadsmaterialet var trä. I sydligaste Sverige byggde man hus i skiftesverk eller korsvirke. Korsvirkeshus förekom även i städerna där det var svårt att få tag på byggnadsvirke. I mellersta och norra Sverige där det fanns gott om timmer var husen knuttimrade.

Taken var täckta med vass, halm, torv, bräder eller takspån. De enda ljusöppningar som fanns var ett hål uppe vid taket för röken och väggluggar som man öppnade och stängde med skjutbara luckor.

BYN

Medeltida by

I områden med goda jordar bodde man i byar. En by bestod av två eller flera gårdar, sällan fler än tio gårdar. Gårdarna i byn kunde var utplacerade på många olika sätt. I vissa områden, bland annat på Öland, låg gårdarna på rad längs en bygata. I andra områden bildade de en klunga. De naturliga förutsättningarna avgjorde i regel hur byn såg ut.

Åkrarna och ängarna var samlade i inhägnade gärden eller skiften. Byn kunde ha ett, två eller tre skiften. Fanns det tre skiften var det alltid ett som inte brukades. Det låg i träda för att ge bättre skörd när det plöjdes upp nästa år.

Varje gård hade en åkerbit i varje skifte. Var det många gårdar blev det i regel långsmala åkrar, så kallade tegar. Ju större gården var desto bredare teg fick man. Eftersom tegarna låg tätt ihop behövde bönderna samarbeta och komma överens om vad man skulle odla och när man skulle plöja, så och skörda. Man hjälptes också åt med att bygga och reparera hägnaderna runt gärdena, så att djuren inte kom in och förstörde grödorna.

Området utanför gärdena, åker- och ängsmarken, kallades utmarken. Dessa marker utnyttjade man gemensamt för skogsbete till djuren och fiske i sjöarna.

Bygdemenskapen gällde inte bara arbete. Man delade också fester, glädje och sorg. Barnen hade alltid lekkamrater.

ENSAMGÅRDAR

1600-talsgård från Leksand

De flesta bondgårdar låg för sig själva och inte i byar. Detta gällde framför allt i skogsbygder med mager mark som inte gav så stora skördar. Ensamgårdar var vanliga i Värmland och Dalarna liksom i stora delar av Småland.

I skogsbygderna hade boskapsskötseln stor betydelse. Man betalade sin skatt i kött, smör och ost. Skogen användes också till kolning och tjärbränning. I vissa områden framställde man järn. Ur skogen hämtade man byggnadstimmer, virke och ved. Skogen gav även kött då man jagade de vilda djuren.

Bönderna på ensamgårdarna framställde i regel allt vad de behövde och det överskott man kunde producerade sålda man på stadens marknad. Där avyttrade bönderna skinn, ved, timmer, smör, kol, tjära eller järn. Marknaderna var även viktiga för att skapa kontakter och få nyheter. När man återvände från marknaden hade man inte bara med sig nödvändigheter och lite annorlunda varor för staden utan även skvaller och information.

Även kyrkbesöken var viktiga ur social synvinkel. Där träffade också vänner och släktingar och fick nyheter om vad som hände på andra ställen i bygden.

VEM ÄGDE GÅRDEN?

Mycket gammal gård

Det var inte självklart att bonden ägde den gård han och hans familj levde på. Den kunde lika gärna ägas av en adelsman, en kyrka, ett kloster eller av kungamakten. Ungefär hälften av alla bönder ägde sina gårdar.

De som ägde sin gård betalade skatt till kungen. De som hyrde gården betalade en avgift till markägaren; adelsmannen, kyrkan eller klostret. Hyrde man en gård var kontraktet i regel på sex år. Sen förhandlade markägaren och bonden om nya villkor; om bonden skulle få vara kvar på gården och hur mycket han då skulle betala. Dessutom hjälpte bonden till på markägarens gård med vissa arbeten, inte minst vid höslåtter och skörd.

Alla måste betala tionde till kyrkan men det kunde det vara stor skillnad på hur mycket man betalade i skatt till kungen eller hyra till gårdens ägare. I tider med många lediga gårdar, som efter digerdöden, kunde de som hyrde gårdarna få göra det billigt. Under andra tider kunde avgiften vara mycket hög och bönderna fick göra många dagsverken hos jordägaren.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: