I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

TÄMTA KARLSSON

Tämta-Karlsson Gustav Karlsson beredskaparbetare i Prästaskogen våren 1959 Foto Bertil Rydin

Tämta är en liten by med en relativt nybyggd kyrka och en gammal fin kyrkoruin, på vägen mellan Vårgårda och Fristad i Västergötland. Tämta var en egen socken i Vedens Härad, men ingår numera i Borås kommun.

Här i Tämta bodde i början på 1900-talet en udda man, som blev kändis i hela Sjuhäradsbygden och där utöver.

Gustav Karlsson, så hette han i kyrkoböckerna, var född i Borås 1899. Han var oäkta son Alma Paulina Pettersdotter från Hillared. När han var ett och ett halvt år gammal gifte sig den höggravida modern med färgarbetaren Karl Edvin Karlsson från Borås. Då var hans halvsyster Irma Martina bara en månad gammal. Ett par år senare fick han även en halvbror, vid namn Sigrid Hjalmar.

Modern Alma, dog tre dagar före julafton år 1909 och lämnade fadern Karl ensam med tre barn. Tydligen blev denna börda för stor för fadern eftersom han lämnade sonen (kanske var det han som vars fadern) som fosterbarn till Olga Karlsdotter på gården Gamsen på västsidan av sjön Säven, nordväst om Fristad. Olga var en knappt trettioårig hemmaboende dotter till arrendatorn Karl-Fredrik Jonasson och Klara Svensdotter. Karl-Fredrik och Klara hade redan sju barn och de tyckte antagligen att ett bidrag för ett fosterbarn var ett välkommet tillskott till kassan och att den ogifta Olga var vuxen nog att ta hand om pojken.

Gården Gamsen i Bredareds socken väster om sjön Säven

Det gick emellertid inte så bra i det nya hemmet, och Gustav hade svårt att anpassa sig. På den tiden tog man ofta emot fosterbarn på grund av de pengar det inbringade och omsorgen om barnet fick komma i andra hand.

En dag kom Karl Fredriks ogifta syster Klara på besök och hon tyckte så synd om pojken att hon tog med honom hem till sitt eget hem i Nabba Svedjor i Tämta.

Kanske tyckte myndigheterna att det inte passade sig att en ensamstående piga blev fostermor så 1910 registrerades Karl Johansson på torpet Sävenäs, en avsöndring till gården Västra Näs i Tämta, som hans fosterfar. Troligen tjänade Klara som piga åt Karl och även om de båda aldrig var gifta kom de att bli som mor och far åt Gustav. Här fick han ett gott hem, han fick kärlek och blev också bortskämd en hel del. Klara var en god mor och Gustav skrev i många efterlämnade dikter lyriskt vackert om den kärlek som utstrålade från fostermodern.

Fosterfadern Karl gick under namnet “Krudda-Kalle”, eftersom han var son till soldaten vid Hestra soldatstom Duvetorp, Johannes Larsson Krut. Kalle var en mångsysslare, han snickrade, lagade skor och byggde båtar. Ibland kallade man Gustav för “Krudda-Gustav” efter fosterfadern, men det ville han inte veta av och gjorde honom riktigt arg.

Varken Karl eller Klara gifte sig, men likväl räknade Gustav dem som sina föräldrar.

Gustav var inte riktigt som alla andra. Han hade ett verkligt gott minne och han var inte direkt obegåvad men han var lite annorlunda. Eftersom han i stort sett var i avsaknad av vad man kallar uppfostran förstärktes hans obekymrade beteende. Han kunde säga vad som helst till vem som helst och därtill var han ganska påträngande, vilket fick somliga som kom i hans väg att känna sig besvärade.

Gustav gick i skola i Tämta, men något resultat märktes det inte mycket av och inte lärde han sig något yrke heller. Han hjälpte till när det behövdes tillfällig handräckning ute på gårdarna. Han ville bli målare, men lärde sig aldrig yrket riktigt och därför blev arbetet inte alltid så bra. Han kunde aldrig bli vid något arbete, han ville vara fri såsom fågeln.

Så småningom skulle han göra värnplikten, men att göra soldat av Gustav Karlsson var dömt att misslyckas. Han gav befälet många gråa hår, eftersom han gjorde allt utom det han skulle göra. Efter diverse turer i buren på grund av att han vägrade lyda order, kom man underfund med att någon soldat skulle det nog aldrig bli av Karlsson. Han degraderades därför till malaj och det passade honom själv mycket bättre. Nu kunde han hitta på massor av dumheter och därtill bli beundrad av kamraterna.

En gång blev han kommenderad att tömma latrinerna. Karlsson kom körande med det stinkande innehållet då han mötte översten på kaserngården, vilket föranledde Karlsson följande erbjudande: “Ska du åka mä?” Därmed var det slut på Karlssons militära bana, han blev hemskickad.

Tämta-Karlsson, beredskaparbetare i Prästaskogen våren 1959. Foto Bertil Rydin

Efter militären flyttade han till gården Kil i Tämta, där han bodde många år i deras lillstuga. Så småningom ordnade kommunen ett rum i det gamla försörjningshemmet där han fick bo. Han tyckte att det var skönt med ett eget litet krypin. Han hade skaffat sig en kamera och for omkring och plåtade varhelst det var något på gång. Mest var det kalas och fester där han tog gruppfoton med så många som möjligt på bilderna, så att han fick sälja många kort. Han försökte också skriva lite referat i tidningarna och fick presskort av Borås tidning vilket öppnade dörrar till alla möjliga tillställningar.

Han såg upp oerhört till sin fostermor och skrev ett flertal dikter om och till henne utan att nämna henne vid namn.

Gustav gifte sig aldrig, även om han gjorde en del försök. En gång skrev han ett brev till en ung kvinna och fick till svar att han var oförskämd. Detta gjorde nog att han blev lite försiktig med det täcka könet. Kanske hade han varit lite väl framfusig mot flickan.

Han var känd för att vara påflugen och oblyg och tog sig objuden in överallt. Vid ett riksting som S.L.U. hade i Uddevalla hade man gjort ett podium för hedersgästerna. Där satt dåvarande Bondeförbundets ledare Axel Persson Bramstorp samt flera andra storheter och så ”Tämta-Karlsson”.

En gång åkte han till Wasaloppet där det var mycket att fotografera. Bland andra fick han se prinsessan Sibylla bland publiken. Oblyg som han var makade han ihop henne med Mora-Nisse och fotograferade dem tillsammans. Göteborgsposten relaterade händelsen så här: “Tämta-Karlsson, med ett förbindligt leende, förevigade storheterna med sin jättelådkamera.”

En liknande händelse hände i Borås: Biskopen skulle komma till staden för att titta på fotboll, något som Karlsson inte ville missa. Han drog helt enkelt ut “Hans Högvördighet” ur bilen och tog en bild. Detta foto fanns sedan i Karlssons fotoalbum bredvid ett foto av en sugga med sina små griskultingar.

Gustav var kanske Sveriges förste porr-fotograf. Han var nämligen i Borås och fotade en del lättfotade flickor som gärna erbjöd sina förlustelsetjänster. Han blev emellertid ertappad av polisen för detta och häktad, men om han fick något straff för det vet vi inte.

Gustav blev även känd som den “levande almanackan”. Han hade ett mycket gott minne och lärde sig almanackans namnsdagar utantill. Han var faktiskt duktig och det var sällan han missade. Han var överallt på fester och olika tillställningar och gjorde uppträdanden. Han blev ganska populär, han påstods till och med att ha varit aktuell både i frukostklubben och tiotusenkronorsfrågan, men det blev nog ingen medverkan i någondera.

Detta var en rolig tid för Gustav. Han fick vara i centrum och tjänade någon hacka ibland även om ersättningen var ganska blygsam. Han var en kändis vida omkring och talade man om att man var från Tämta så kom genast “Då känner du Tämta-Karlsson?“. Man tog honom för vad han var, ett original, och folk var ganska snälla mot honom.

Han fick kaffe lite varstans på ställena han besökte. Han tyckte om att vara medelpunkten. När han fyllde femtio år ordnades kaffekalas på festplatsen i Tämta och ganska mycket folk bänkades vid långborden. Han blev vederbörligen hyllad som det heter.

Gustav E Carlsson, kallad ”Tämta-Karlsson”

När han fyllde sextio blev han också uppvaktad, denna gång i trädgården där han bodde. Tämtabon Astrid Törnkvist, som alltid var snäll mot honom, kokade kaffe. Ulla i Havräng hade med sig sitt dragspel och man spelade och sjöng och alla hade en trevlig augustieftermiddag.

Sedan Karlsson blivit pensionär fick han för första gången i sitt liv en säker inkomst varje månad. Det värsta var att en del “vänner”, mest av kvinnligt kön, gjorde sig påminda och pensionen tog slut redan första dagen. Sedan hade han ingenting att köpa för under resten av månaden. Så kunde det ju inte få fortsätta utan socialnämnden ingrep. Hans pension deponerades i affären och kontrollerades av en övervakare. Han blev själv nöjd med arrangemanget för nu behövde han inte gå hungrig längre, då han hade mat och till och med pengar över till annat.

Sista festen, när han fyllde sjuttio, blev dramatisk. Karlsson hade fått sin pension och hade inför jubileet köpt hem en flaska brännvin med övervakarens tillstånd. Redan tidigt anlände en av beundrarinnorna och hon var ganska ”stagad” när de andra anslöt sig till festen. Hon begagnade sig välvilligt av Karlssons flaska och med tiden blev hon ganska påverkad och påflugen.

Karlsson ringde då efter en taxi för att få i väg henne. När taxin efter en stund anlände stal hon flaskan och sprang så fort hon kunde för att få med sig dyrgripen. Karlsson gjorde en rivstart och nådde fram till målet strax innan det var för sent, och räddade därmed sin dyrbara egendom. Det ordsvall som följde var då rakt inget för en jubilar.

Personligen var Karlsson en snäll människa med något av allvar och djup bakom den burleska fasaden. Han sade själv att han aldrig tagit en svordom i sin mun, förutom antagligen just på sjuttioårsfesten.

Han liftade ofta när han skulle åka någonstans och han hade den oseden att springa ut framför bilarna för att bli uppmärksammad, vilket vållade att han blev påkörd ett par gånger.

En mörk och disig novemberkväll cyklade han hemåt från Åreds missionshus i Nårunga. Det var en sträcka på ungefär sju kilometer och han hade kört den många gånger. Han hade inga reflexer och inget ljus på cykeln och så gick det som många befarat, han blev påkörd, kastades upp på motorhuven och dog omedelbart.

Hans begravning var en ganska enkel akt men samtidigt så fin och stämningsfull precis som om vår Herre ville göra något ljust av denna lilla kantstötta människas avfärd från jordelivet för att förhoppningsvis få en trygg tillvaro i himmelen.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: