I DAG ÄR DET

DEN 18 APRIL

VALDEMAR OCH VOLMAR

Gustaf Volmar Sylvander, född 25 januari 1816 i Karlshamn, död 29 maj 1882 i Kalmar, var en svensk historiker och skolman. Han är mest känd för sitt livsverk Kalmar slotts och stads historia i fem band, vars första del kom ut 1864.

Mansnamnet Valdemar eller Waldemar är ett gammalt nordiskt namn besläktat med det slaviska namnet Vladimir som lär betyda 'världens herre' eller 'prisad för sin makt'. Enligt vissa källor bygger det slaviska namnet i sin tur på tidigare germanska rötter, enligt andra källor anses de slaviska och germanska formerna gå tillbaka till samma indoeuropeiska rötter.

En person som bar namnet var Valdemar den store, dansk kung på 1100-talet. Han fick namnet efter sin morfars far, storfursten Vladimir II Monomach av Kiev. Namnet har burits av flera danska kungar. I Danmark firas Valdemarsdagen den 15 juni.

Namnet var mycket populärt i början på 1900-talet. Därefter avtog det i användning för att åter öka i slutet av seklet. Numera finns det ungefär 15 000 män som heter Valdemar i Sverige.

Volmar är ett mansnamn av tyskt ursprung. Det är sannolikt en sidoform av Volkmar eller Folkmar, vilket är sammansatt av Folk- ('folk') och mar- ('berömd'). Med stavningen Wollmar har namnet funnits i svenskan sedan slutet av 1500-talet. Sedan 1993 förekommer det som dagens namn i den svenska almanackan, tillsammans med Valdemar. Enligt en annan teori kommer Volmar av namnet Volkmar (folk + berömmelse).

Namnet är ett arvnamn inom adelssläkten Yxkull. Betydelsen är världens herre eller prisad för sin makt.

Namnet är mycket ovanligt i Sverige, speciellt som tilltalsnamn. Det finns endast några hundra män i Sverige som heter Volmar. Namnet förekommer även som efternamn.

DEN 18 MAJ

ERIK SAMT ERIKSDAGEN

 

Erik XIV 1533–1577 Målning av Domenicus Verwilt

Erik, samt stavningsvarianten Eric, är ett nordiskt mansnamn av germanskt/fornnordiskt ursprung, ursprungligen Airikr som är sammansatt av en förled som betyder 'ensam' eller 'alltid', och en efterled som betyder 'härskare, kung' eller 'stor, mäktig'.

Det äldsta belägget i Sverige är en runinskrift från 1000-talet på nu försvunnen sten i Kusta, Uppland: ”Erik och suir och Tonna satte denna sten efter Gudmund sin fader”.

Det har sedan äldsta tider förekommit som kungligt namn i Norden. Datumet i almanackan är tillägnat Erik den helige som enligt legenden mördades den 18 maj 1160 och därefter blev föremål för en stark helgonkult. Eriksdagen var länge en helgdag i Sverige.

Namnet är efter Karl det näst vanligaste mansnamnet i Sverige och ett av de få som varit vanligt i alla tider. Senast på 1990-talet hade det en av sina många popularitetstoppar, då det efter Markus var det näst vanligaste namnet på nyfödda pojkar. I statistiken för årtiondena från och med 1920-talet tillhör Erik de tio vanligaste namnen på pojkar födda under 1920–30-talen samt 1980–90-talen och årtiondet 2000-talet.

På 1930- och 1940-talet var namnet också vanligt i dubbelnamn som Jan-Erik, Karl-Erik med flera. Jerker, Jerka och Jerk är varianter av namnet Erik. Den finska formen är Erkki, den tyska Erich och den engelska Eric.

Det finns över 300000 män som heter Erik i Sverige.

Namnsdag för Erik, i både Finland och Sverige, är sedan medeltiden 18 maj.

Eriksdagen har varit en allmänt spridd dag för betessådd i det svenska bondesamhället. Grödor som lin, korn och andra grödor som såddes sent på säsongen, kunde sås på Eriksdagen. På några håll kallades dagen för ”hampadagen”.

DEN 18 JUNI

BJÖRN OCH BJARNE

Bjarne Hemming Natt och Dag

Björn (Bjørn på norska och danska), även stavat Biörn, är ett förnamn, och ett efternamn, känt sedan vikingatiden. Det har latiniserats till Biornus och till Bero. Namnet förekommer på en runinskrift från 1000-talet på en sten i Sanda, Södermanland: "Trodrun reste stenen efter sin fader, Björn i Sanda".

Björn började bli populärt som förnamn på 1940-talet och nådde en kulmen på 1970-talet. Det finns runt 60 000 män som heter Björn i Sverige.

Bjarne är ett gammalt norskt mansnamn som kommer från "bjare" = "björn". En variant är Bjarni, en annan Bjarke.

Namnet har aldrig haft stor spridning i Sverige. Någon enstaka pojke i varje årskull får det som tilltalsnamn. I Sverige heter ungefär 3000 män Bjarne.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

SONEN

Soldattorp Nr 305 Sävsjöos Ljur ”Knektatorpet”

När den avskedade soldaten Johan Nätt supit ihjäl sig och dött i snödrivorna utanför sitt soldattorp nummer 315 på Ryagärde i Ornunga, lämnade han, förutom hustrun, tre döttrar, Lisa, Klara och Rebecka och en son, Anders-Petter, efter sig.

Döttrarna var tvungna att ta pigjobb så fort de växt upp. Lisa och Klara flyttade så småningom till en backstuga inte långt från föräldrahemmet. Där på Västra Blombacka odlade de upp marken så att de fick till ett litet torp. Ingen av de båda gifte sig utan de fortsatte att bo tillsammans på torpet hela livet. De dog som fattighjon när de var i åttioårsåldern.

Den tredje dottern, Rebecka, som var namne med en syster, som skulle varit tre år äldre om inte mässlingen tagit hennes liv, gick det lite bättre för och hon gifte sig med en bonde i Kinnarumma.

Barn som vallar getter 1906

Den ende sonen i familjen, Anders-Petter, måste redan som liten pojk lämna hemmet och ta plats som barnvakt och vallgosse. Ofta fick han gå ända till Bollebygd innan han kunde få ett arbete.

Efter att ha gått vall några år, tog han tjänst som bonddräng i Ornunga-trakten, först i på faderns födelsegård i Spångakil och sedan på Stenhögen.

När Anders-Petter Nätt tjänade som dräng på Stenhögen, blev han kär i pigan Annicka Andersdotter på det fina säteriet Stora Långared. De bestämde sig snart för att bilda ”hjonelag” (ålderdomligt för äktenskap), trots de mindre ljusa framtidsutsikterna. Med låga löner, som tjänstefolk hade på den tiden, var det inte möjligt för dem att spara till ett eget hem. Det unga fästfolket hade därför inte mer än sina starka armar och sin okuvliga energi att förlita sig på.

Ett par år efter att fadern supit ihjäl sig hade Anders-Petter utsett en plats för sitt nya hem, Östra Blombacka under Ornunga Gisslagården. Det låg visserligen ganska isolerat och långt ifrån vägar, men marken var lättodlad och det var det viktigaste för Anders-Petter. Det fanns inte någon väg till torpet så makarna fick bära allt virket till sina nya hus.

Boningshuset kunde de göra någorlunda välbyggt med ett rum och förstuga. I avsaknad på resurser blev dock ladugården mycket primitiv, så de första åren fick de ha kon i förstugan till boningshuset.

Anders-Petter var beroende av sin arbetsförtjänst och ville inte avstå från någon dagpenning. Oaktat andra dagsarbeten, bland annat som rallare, blev han därför tvungen att göra allt arbetet med torpet på kvällar och nätter.

Han odlade snart upp hela sin areal, fyra tunnland, och inhägnade torpet med den sten han brutit upp. De större stenarna sprängdes eller grävdes ner, så att åkrarna blev helt stenfria. På en del av åkrarna odlade han potatis till husbehov och på andra sådde han havre. Senare anlade han även vallar. Nätt gjorde en fin liten trädgård runt torpet, samt grävde och murade en bra brunn. Han blev så småningom specialist på brunnsgrävningar och blev mycket anlitad för sådant arbete.

Anders-Petter arbetade ofta på gården Korpås som inte låg så långt från hans torp. I gengäld fick han hjälp med plöjning av sina små åkerlappar. Plöjaren fick rida i terrängen med hästarna medan Anders-Petter bar den omkring 50 kilo tunga plogen. Då avståndet mellan Korpås och hans torp var omkring två kilometer blev detta ett verkligt kraftprov.

Anders-Petter ville även ha en framkomlig väg till torpet, så han byggde en över en skoglös ljungmark på gården Trollös ägor. För skada på betet, som vägen ansågs åstadkomma, fick Nätt göra åtskilliga dagsverken på Trollö, som i gengäld fick en bra skogsväg.

Författaren Oskar Lidén, som var född och växte upp på Korpås, lärde känna Anders-Petter, och en gång när Oskar var ute på gårdens ägor, stötte han på Anders-Petter, som grävde diken på gården. Plötsligt satte han undan spaden, tog fram sin snusdosa och la in en ordentlig mullbänk. Han spände ögonen i Oskar och frågade:

”Hur gammal är du egentligen?”

”Tio år”, svarade Oskar. Han var nio och ett halvt.

”När jag var tio år hade jag min egen snusdosa”, upplyste Anders Petter.

Oskar kände sig mindervärdig och efterbliven.

”Men en pris är du väl karl för”, fortsatte Anders Petter och räckte fram dosan.

”Jo, tack”, svarade Oskar, och lade in en ordentlig laddning innanför underläppen.

Det började gå runt i hans huvud med en gång, och han blev fruktansvärt illamående. Förtvivlat rev han ut snuset och spottade och fräste. Han la sig framstupa vid ett dike och försökte skölja ur munnen, men det hjälpte inte. Med möda släpade han sig hem. Oskars mor blev förskräckt, klädde av den illamående pojken och bäddade ner honom. Men skarpsynt som hon var kom hon snart underfund med hur det var fatt. Nästa gång Anders-Petter kom fram i något ärende blev han inkallad och ordentligt uppläxad. Han stod där vid dörren, tyst och skuldmedveten och tummade på sin hatt.

”Får jag gå nu?” frågade han till slut.

Drottning Sofia, porträtt från 1872

Anders-Petter Nätt hade hört talas om att drottning Sofia var mycket hjälpsam. Då han skulle friköpa sitt torp, pratade han med en skrivkarl om att skriva till drottningen och be om ett bidrag till köpeskillingen. Antagligen var det Yllander på Iglabo som hjälpte honom med brevet. Iglabo låg bara ett par kilometer från Nätts torp och Yllander var den som hjälpta alla i bygden med skrivelser. Anders-Petter relaterade sina förhållanden och skrivaren bredde på åtskilligt. Skrivelsen kom på remiss till kyrkoherden i Nårunga, vilken intygade, att uppgifterna var riktiga. Anders-Petter måste ha gjort ett gott intryck på drottningen för han fick 100 kronor av henne.

Annicka och Anders-Petter fick sex döttrar. År 1879, exakt 19 år på dagen sen Anders-Petters far dött i snödrivorna, dog hustrun och lämnade maken med de små barnen, varav den minsta, Anna Serafia endast var två och ett halvt år gammal.

Nio månader senare gifte Anders-Petter Nätt om sig med ett mycket energiskt fruntimmer, den tolv år yngre Lotta, Anna Charlotta Andreasdotter, född 1847 på Frälsegården i Ljur.

Lotta hann både med att ha hemmet i gott skick, spinna åt bondhustrurna och att arbeta på andra gårdar i trakten. På grund av hennes duglighet rådde under den tiden ett relativt välstånd i hemmet och den primitiva ladugården ersattes av en ny präktig ladugård.

Mitt under högsommaren 1891 dog även Nätts andra hustru, Lotta. Alla hans döttrar från det första äktenskapet, förutom Anna Serafia, som bara var tretton år, hade då lämnat hemmet. Med Lotta hade Anders-Petter fått ytterligare en dotter, Ellen Olivia, nio år, och två söner, Karl-Oskar, som bara var sex veckor gammal när modern dog, 44 år gammal, och Fredrik, som när han blev vuxen var på sin tid Alingsås ende brevbärare.

Tre år senare, 1894, gifte Nätt sig för tredje gången. Den nya hustrun var soldatänka och hette Inga Matilda Andersdotter-Sääf, född 1852 på Fribacken i Ljur. Hon var ännu yngre än Lotta och sjutton år yngre än maken.

Hon liksom Anders-Petter hade en treårig son, Algot Valdemar Olausson, som hon fått med den avlidne maken Olaus Svantesson i Högelid i Ljur.

Anders-Petter hade förlorat två hustrur och drabbats av många andra svårigheter, men det var ännu inte slut på prövningarna för hans del.

När de båda pojkarna, Karl-Oskar och Algot, var i sjuårsåldern lämnades de vid ett tillfälle ensamma hemma. Anders-Petter var som vanligt borta på arbete och hustrun hade gått till affären. Pojkarna tände eld på en ljunghög och elden spred sig till ladugården, som snabbt övertändes och brann ned på grund av blåst och föregående torka.

Då grannarna kom, kunde ingenting räddas, inte ens kon. Man kan tänka sig Anders-Petters känslor, då han kom hem och fick se att den präktiga ladugården var borta och den förkolnade kon låg bortom all räddning död i askan. Till råga på olyckan hade han försummat att höja brandförsäkringen sedan han byggt ny ladugård. Den första primitiva ladugården var försäkrad för 60 kronor och kon för 40 kronor, summa 100 kronor. Detta var allt, vad han kunde få ut av brandstolsbolaget.

Familjen hade inte råd att bygga en ny ladugård som motsvarade den brunna, utan de fick nöja sig med en gammal, som flyttades från ett torp i Nårunga.

Svenska nybyggare i Minnesota 1880

När Anders-Petter Nätt var 71 år gammal beslöt han sig för att emigrera till Amerika utan hustrun för att följa efter sina döttrar, som samtliga flyttat dit och säkert skrev hem till fadern och modern och berättade om det annorlunda och mycket bättre livet de levde där. Datum för överfärden var bestämt till den förste juni 1906 och antagligen hade han tänkt att ta det alldeles nybyggda ångfartyget Calypso via Hull i England för vidareförd över Atlanten.

Båten avseglade dock från hamnen i Göteborg denna försommardag utan Anders-Petter trots att hustrun dagen innan hade skrivit på ett papper där hon godkände makens emigration. Prästen hade till och med hunnit skriva ut flyttbetyget och föra in flyttdatumet i församlingsboken. Av någon anledning inställdes dock hans resa och han förblev på sitt lilla torp.

Man kan bara spekulera i vad det kan ha varit för plötslig händelse som inträffade samma dag som han skulle resa och som fick honom att bli kvar i Sverige. Amerikaflytten blev i alla fall inte av och Anders-Petter stannade på sitt torp.

Fem år efter den planerade emigrationen friköpte han torpet och fick då också ett stycke ljungmark med på köpet. Trots att han var 76 år gammal satte han genast i gång med att odla upp och röja sten på den nya marken.

Hans liv som ägare till det torp som han brukat i ett sextiotal år blev dock inte så långvarig. Tre år efter att han friköpt torpet, 1914, dog soldatsonen Anders-Petter Johansson Nätt. Den strävsamme sonen till suputen och avskedade soldaten Johan Nätt hade trots allt klarat många motgångar bra genom livet. Han skaffade sig tre hustrur och fick åtta barn, som alla överlevde och blev vuxna. Hans sju döttrar for alla till Amerika och några av dem blev ganska förmögna.

Hustrun stannade kvar på torpet i över tio år efter Nätts död, för att sedan flytta till sonen Algot på Hallavadet i Ornunga.

Sonen Karl-Oskar vistades en tid på Östads barnhem på begäran av disponent Jonas Alströmer. Senare i livet blev han vaktmästare på Stora Hotellet i Falköping.

Nils Gunnar, som var oäkta son till dottern Anna Serafia i Nätts första äktenskap, hamnade likaledes på Östads barnhem, antagligen när modern emigrerade till Amerika. Han levde dock mycket länge och blev 86 år gammal.

Även om Anders-Petters far varit en misslyckad soldat och suput, så visade Anders-Petter Nätt, att med hårt arbete och stor vilja gick det att bygga sig ett någorlunda bra liv i dåtidens Fattigsverige. 

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: