I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

BLODIGLAR OCH SPJUVERN EDVIN

Barn på en äng i Östad. Barnen troligen från Östad Säteri eller Östad barnhus Foto Albin Johansson runt 1915

Lillasjön i Rävboskogen ligger i det som en gång var Östads socken, numera en del av Alingsås kommun. Det är en liten hjärtformad sjö som Vår Herre lade här en dag när han var på gott humör och ville ha litet extra glitter i skogen. Han tyckte inte, att den större Strättsjön strax intill räckte till. Och så lät han hjärtat tala och gjorde den lilla sjön hjärtformig.

Om denna lilla till formen så romantiska sjön berättades det ett flertal historier.

Blodiglar

En gång på 1800-talet bodde det en förslagen torpare i närheten av den lilla sjön. Han var klurig och en duktig handelsman. För att tjäna lite extra pengar fångade han blodiglar på ett finurligt sätt nere i sjön. Han lät helt enkelt sänka ner ett vitt skynke, kanske var det torparmors bästa lakan, i sjön och det dröjde sen inte länge förrän blodiglar av den rätta sorten kröp upp på skynket och sög sig fast på detta. Sedan var det bara för torparen att dra in skynket med de små svarta blodsugarna. De slemmiga små krypen sålde han sedan till apotekaren i Alingsås för fem skilling styck. Att sedan denne tog tolv skilling av sina kunder är en annan historia. Såväl torparen, apotekaren som kunden (den senare fick ju hjälp för sin tandvärk eller vad det nu kunde vara för åkomma) var säkert tacksamma över att Lillasjön släppte till sina blodiglar.

Man sitter och metar

Det berättades också om den lille halte och lytte skräddaren som vackra sommarmorgnar tyckte om att fiska i Lillasjön och samtidigt ta sig en tupplur i gröngräset under den gassande solen.

Bygdens “Gossen Ruda”, den piggögde, uppnäste och fräknige Edvin, hade fått nys om denna skräddares lilla Edens lustgård och ville spela honom ett litet, men dock fult spratt.

En sådan där förunderligt vacker sommarmorgon gick Edvin tidigt till sjön och klädde av sig, kletade ner sin magra skrutt till kropp och sitt ansikte med lera, vass och nate.

Skräddaren kom belåten av morgonens ljuvlighet och naturens stillhet och satte sig på bergskanten mot sjön. Han gjorde stillsamt i ordning sitt metspö och kastade med en svepande rörelse ut rev, krok och en tyst, men plågsamt krumbuktande mask mot vasskanten. Sedan förankrade han lojt spöt mellan benen och en skreva i berget. Allt var invant, då denna procedur upprepade sig lika ofta som han var lat. Han tog sedan av sig skorna, drog mösskanten ner över ögonen, la sig raklång på ryggen i gräset och beredde sig på en verkligt skön tupplur.

Edvin bidade sin stund. Sedan gick han sedan sakta ner i vattnet och ruskade med några häftiga tag i skräddarens rev. När denne kände rörelsen i spöt flög han yrvaket upp, beredd på att äntligen ha fångat Lillasjöns enorma gammelgädda, men ack vad han bedrog sig. ”O ve, o fasa!” Enligt vad han sedan berättade när han kom hem, hade han på kroken det hemskaste beläte vår jord någonsin hade skapat och skådat. Det fanns inte ord nog att beskriva dess vedervärdighet och anskrämlighet, men han var först inte riktigt säker på om det kunde vara en hallucination efter gårdagskvällens stilla rus eller om det var en hemsk och bister verklighet.

Då odjuret började väsa, förstod han att han fått upp den onde själv från sjöbotten. Han tog bokstavligen och andligen till sjappen och lade benen på ryggen! Han glömde både käpp och skor och att han var lytt och halt. Det bar med ett avgrundsvrål hemåt i skenande galopp. Det var knappt att han ens snuddade vid blåbärsriset. Den som först berättade denna historia trodde i försiktiga nasala ordalag, att ett världsrekord hade satts den dagen om något tidtagarur varit uppfunnet och funnits på plats.

Nåja, efter några timmar kom skräddaren till sans och besinning och han gick ut i socknen och berättade om sin hemska upplevelse vid Lillasjön. Han berättade i sådana ordalag, att han nästan framställde sig som en hjälte. Han hade upplevt något som ingen upplevt förut. Bygdens folk förfasade sig och även om de inte helt trodde på skräddarens historia, så aktade de sig för att komma för nära Lillasjön på en tid.

Edvin, den lille spjuvaktiga rackaren, kunde förstås inte tiga om sin bravad och så småningom upplöstes skräddarens historia i ett löjets skimmer och han blev en visa i hela socknen för det som hade hänt vid Lillasjön.

Mynningsladdare

Skräddaren gick emellertid och ruvade på en gruvlig hämnd mot Edvin. En dag tog han ner sin gamla mynningsladdare från väggen och proppade den full med både krut och skrot och bidade sin tid.

Edvin hade dock blivit varnad och höll sig förståndigt nog undan för skräddaren, så skottet blev aldrig avfyrat., men berättaren av händelsen trodde, att om skottet hade blivit avfyrat, så hade atombomben blivit upptäckt redan vid sekelskiftet då denna historia inträffade vid Lillasjön i Östads socken.

font

font

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: