I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

STARK SOM EN OXE

”Hinric med oxen”, Hindric Johansson Nårunga Åsgärde

Vår och höst hördes ännu i slutet av 1800-talet ute på fälten väldiga bojtanden på de stackars “åxaöka“. Det var högljudda rop “hijt” och “frå“, som var kommandon för vikning till vänster eller höger, samt “tjo” eller “to”, då oxarna skulle manas öka eller sakta farten.

Karl Fredriksson, Mellomgården Hudene

Oxen fick inte endast tjänstgöra som dragare på åkern, utan han spändes även för “vägnera“, det vill säga kärran och vagnen. Körslorna bestod vanligen dock endast i hemforslandet av gårdens grödor, varjämte även en och annan kvarnfärd kunde företagas.

Då åkdonen för det mesta hade träaxlar och var tungkörda, klarade de sig inte länge utan smörjning annars jämrade och skrek värre. Det var ju ont efter smörjningsmedel, som uteslutande bestod av “ule“, avfallsfett vid slakt, uppblandat med tjära. I nödfall smorde man med färsk nötgödsel eller något annat “smurt“, som kunde tysta gnisslet på en gammal träaxelvagn. Uppför liderna hade lasset snigelns fart, och det skrek och pratade i de osmorda naven: “Kommer allri dit, kommer allri dit, kommer allri dit”, eller “hjälp mäk, hjälp mäk, hjälp mäk“. En annan kärra i sällskapet kunde då gnissla till svar: “Var å en får frakta säk, var å en får frakta säk, var å en får frakta säk“. På hemvägen och ned för liderna gick det lättare: “Nu har ja vört dar, nu har ja vört dar, nu har ja vört dar” eller “nu rer ja mä sjölver, nu rer ja mä sjölver, nu rer ja mä sjölver“.

Det berättas även att man använde skogssniglar som smörjmedel. Därav kom uttrycket ”snigelmil”, vilket var den sträcka man kunde köra på smörjningen av en snigel. Ända in i modern tid använde man sig av dessa slemmiga små djur som smörjmedel; man mosade helt enkelt sniglarna vid hjulaxelns nav vilket smörjde det hela. Nackdelen var att detta ganska snabbt torkade ut vilket gjorde att man ständigt hade en burk med sniglar tillhands så att man snabbt kunde smörja upp hjulen om de började kärva igen.

Plöjning med krok. Karl Fredriksson Mellomgården Hudene Foto Gustaf Ewald 1903

Axen” eller oxen spelade en stor roll i lantbrukets tjänst under 1800-talet och tidigare. Den trängdes så småningom undan av den raskare hästen, och denne blev så småningom ersatt av med traktorn, vår tids moderne dragare. Oxen, ja “så’na djur finns inte“, sade den tidens jordbrukarungdom.

Ett litet torp vid en sjö. Torparen plöjer med en träkrok efter en oxe

Den så kallade “västgötakroken” var av samma typ som återfinns på bilder av hällristningar i Bohuslän. Ursprungligen hörde den hemma i Västergötland, varifrån den kom till de andra västsvenska landskapen, liksom också till Småland i söder och till Norge i norr. Det är ju mycket märkligt och intressant, att denna typ av krok eller årder kunnat hålla sig kvar i landskapet i omkring 3000 år. Bland de äldsta bilderna av träkrokar som finns bevarade är Häradssigillen från 1500-talet i Väne, Kåkinds, Vilske och Vadsbo.

Ända in på 1930-talet kunde man få se en och annan lantbrukare i skogstrakterna använda sig av detta ålderdomliga jordbruksredskap. Det är inte konstigt att oxen har blivit måttstock för styrka och att någon var ”stark som en oxe”.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: