I DAG ÄR DET

DEN 18 APRIL

VALDEMAR OCH VOLMAR

Gustaf Volmar Sylvander, född 25 januari 1816 i Karlshamn, död 29 maj 1882 i Kalmar, var en svensk historiker och skolman. Han är mest känd för sitt livsverk Kalmar slotts och stads historia i fem band, vars första del kom ut 1864.

Mansnamnet Valdemar eller Waldemar är ett gammalt nordiskt namn besläktat med det slaviska namnet Vladimir som lär betyda 'världens herre' eller 'prisad för sin makt'. Enligt vissa källor bygger det slaviska namnet i sin tur på tidigare germanska rötter, enligt andra källor anses de slaviska och germanska formerna gå tillbaka till samma indoeuropeiska rötter.

En person som bar namnet var Valdemar den store, dansk kung på 1100-talet. Han fick namnet efter sin morfars far, storfursten Vladimir II Monomach av Kiev. Namnet har burits av flera danska kungar. I Danmark firas Valdemarsdagen den 15 juni.

Namnet var mycket populärt i början på 1900-talet. Därefter avtog det i användning för att åter öka i slutet av seklet. Numera finns det ungefär 15 000 män som heter Valdemar i Sverige.

Volmar är ett mansnamn av tyskt ursprung. Det är sannolikt en sidoform av Volkmar eller Folkmar, vilket är sammansatt av Folk- ('folk') och mar- ('berömd'). Med stavningen Wollmar har namnet funnits i svenskan sedan slutet av 1500-talet. Sedan 1993 förekommer det som dagens namn i den svenska almanackan, tillsammans med Valdemar. Enligt en annan teori kommer Volmar av namnet Volkmar (folk + berömmelse).

Namnet är ett arvnamn inom adelssläkten Yxkull. Betydelsen är världens herre eller prisad för sin makt.

Namnet är mycket ovanligt i Sverige, speciellt som tilltalsnamn. Det finns endast några hundra män i Sverige som heter Volmar. Namnet förekommer även som efternamn.

DEN 18 MAJ

ERIK SAMT ERIKSDAGEN

 

Erik XIV 1533–1577 Målning av Domenicus Verwilt

Erik, samt stavningsvarianten Eric, är ett nordiskt mansnamn av germanskt/fornnordiskt ursprung, ursprungligen Airikr som är sammansatt av en förled som betyder 'ensam' eller 'alltid', och en efterled som betyder 'härskare, kung' eller 'stor, mäktig'.

Det äldsta belägget i Sverige är en runinskrift från 1000-talet på nu försvunnen sten i Kusta, Uppland: ”Erik och suir och Tonna satte denna sten efter Gudmund sin fader”.

Det har sedan äldsta tider förekommit som kungligt namn i Norden. Datumet i almanackan är tillägnat Erik den helige som enligt legenden mördades den 18 maj 1160 och därefter blev föremål för en stark helgonkult. Eriksdagen var länge en helgdag i Sverige.

Namnet är efter Karl det näst vanligaste mansnamnet i Sverige och ett av de få som varit vanligt i alla tider. Senast på 1990-talet hade det en av sina många popularitetstoppar, då det efter Markus var det näst vanligaste namnet på nyfödda pojkar. I statistiken för årtiondena från och med 1920-talet tillhör Erik de tio vanligaste namnen på pojkar födda under 1920–30-talen samt 1980–90-talen och årtiondet 2000-talet.

På 1930- och 1940-talet var namnet också vanligt i dubbelnamn som Jan-Erik, Karl-Erik med flera. Jerker, Jerka och Jerk är varianter av namnet Erik. Den finska formen är Erkki, den tyska Erich och den engelska Eric.

Det finns över 300000 män som heter Erik i Sverige.

Namnsdag för Erik, i både Finland och Sverige, är sedan medeltiden 18 maj.

Eriksdagen har varit en allmänt spridd dag för betessådd i det svenska bondesamhället. Grödor som lin, korn och andra grödor som såddes sent på säsongen, kunde sås på Eriksdagen. På några håll kallades dagen för ”hampadagen”.

DEN 18 JUNI

BJÖRN OCH BJARNE

Bjarne Hemming Natt och Dag

Björn (Bjørn på norska och danska), även stavat Biörn, är ett förnamn, och ett efternamn, känt sedan vikingatiden. Det har latiniserats till Biornus och till Bero. Namnet förekommer på en runinskrift från 1000-talet på en sten i Sanda, Södermanland: "Trodrun reste stenen efter sin fader, Björn i Sanda".

Björn började bli populärt som förnamn på 1940-talet och nådde en kulmen på 1970-talet. Det finns runt 60 000 män som heter Björn i Sverige.

Bjarne är ett gammalt norskt mansnamn som kommer från "bjare" = "björn". En variant är Bjarni, en annan Bjarke.

Namnet har aldrig haft stor spridning i Sverige. Någon enstaka pojke i varje årskull får det som tilltalsnamn. I Sverige heter ungefär 3000 män Bjarne.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

STARK SOM EN OXE

”Hinric med oxen”, Hindric Johansson Nårunga Åsgärde

Vår och höst hördes ännu i slutet av 1800-talet ute på fälten väldiga bojtanden på de stackars “åxaöka“. Det var högljudda rop “hijt” och “frå“, som var kommandon för vikning till vänster eller höger, samt “tjo” eller “to”, då oxarna skulle manas öka eller sakta farten.

Karl Fredriksson, Mellomgården Hudene

Oxen fick inte endast tjänstgöra som dragare på åkern, utan han spändes även för “vägnera“, det vill säga kärran och vagnen. Körslorna bestod vanligen dock endast i hemforslandet av gårdens grödor, varjämte även en och annan kvarnfärd kunde företagas.

Då åkdonen för det mesta hade träaxlar och var tungkörda, klarade de sig inte länge utan smörjning annars jämrade och skrek värre. Det var ju ont efter smörjningsmedel, som uteslutande bestod av “ule“, avfallsfett vid slakt, uppblandat med tjära. I nödfall smorde man med färsk nötgödsel eller något annat “smurt“, som kunde tysta gnisslet på en gammal träaxelvagn. Uppför liderna hade lasset snigelns fart, och det skrek och pratade i de osmorda naven: “Kommer allri dit, kommer allri dit, kommer allri dit”, eller “hjälp mäk, hjälp mäk, hjälp mäk“. En annan kärra i sällskapet kunde då gnissla till svar: “Var å en får frakta säk, var å en får frakta säk, var å en får frakta säk“. På hemvägen och ned för liderna gick det lättare: “Nu har ja vört dar, nu har ja vört dar, nu har ja vört dar” eller “nu rer ja mä sjölver, nu rer ja mä sjölver, nu rer ja mä sjölver“.

Det berättas även att man använde skogssniglar som smörjmedel. Därav kom uttrycket ”snigelmil”, vilket var den sträcka man kunde köra på smörjningen av en snigel. Ända in i modern tid använde man sig av dessa slemmiga små djur som smörjmedel; man mosade helt enkelt sniglarna vid hjulaxelns nav vilket smörjde det hela. Nackdelen var att detta ganska snabbt torkade ut vilket gjorde att man ständigt hade en burk med sniglar tillhands så att man snabbt kunde smörja upp hjulen om de började kärva igen.

Plöjning med krok. Karl Fredriksson Mellomgården Hudene Foto Gustaf Ewald 1903

Axen” eller oxen spelade en stor roll i lantbrukets tjänst under 1800-talet och tidigare. Den trängdes så småningom undan av den raskare hästen, och denne blev så småningom ersatt av med traktorn, vår tids moderne dragare. Oxen, ja “så’na djur finns inte“, sade den tidens jordbrukarungdom.

Ett litet torp vid en sjö. Torparen plöjer med en träkrok efter en oxe

Den så kallade “västgötakroken” var av samma typ som återfinns på bilder av hällristningar i Bohuslän. Ursprungligen hörde den hemma i Västergötland, varifrån den kom till de andra västsvenska landskapen, liksom också till Småland i söder och till Norge i norr. Det är ju mycket märkligt och intressant, att denna typ av krok eller årder kunnat hålla sig kvar i landskapet i omkring 3000 år. Bland de äldsta bilderna av träkrokar som finns bevarade är Häradssigillen från 1500-talet i Väne, Kåkinds, Vilske och Vadsbo.

Ända in på 1930-talet kunde man få se en och annan lantbrukare i skogstrakterna använda sig av detta ålderdomliga jordbruksredskap. Det är inte konstigt att oxen har blivit måttstock för styrka och att någon var ”stark som en oxe”.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: