I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

LEDET

Lotta vide Ledet

Överallt i landet finns det torp som heter Ledet, men varifrån kommer detta namn?

Ett ”led” eller ”lé” var en avspärrning, i regel en grind, över en väg. När vägarna blev fler och större under 17- och 1800 talen blev behovet av grindar, som hindrade djuren att smita i väg längs vägarna, allt större.

Väggrind

För de resande blev de talrika grindarna över landsvägarna ett stort hinder i ordets dubbla bemärkelse. Enligt en tidningsnotis skulle det i mitten av 1800-talet funnits 100 grindar på den allmänna vägen mellan Skövde och Falköping. I länsstyrelsens berättelse 1885 uppges att antalet grindar å allmänna vägar försedda med skjutsstationer till 551 i hela länet. Antalet var störst i dåvarande Vartofta fögderi med så många som 317. Som nummer två kom Skövde fögderi med 154. I de övriga fögderierna var antalet jämförelsevis ringa. Antalet grindar minskade ej, trots att myndigheterna försökte få bort dem, de snarare ökade.

Gruppfoto vid en väggrind. Foto John Alinder

I Gudhems härads östra del fanns det speciellt många, särskilt på de så kallade bygdevägarna. Länsmännen gjorde allt för att få bort dem. Det blev förbjudet att under viss tid av året ha grindarna uppsatta.

För övrigt åtnjöt grindarna sedan gammalt rättsskydd. Redan i Kristoffers landslag var det stadgat att “den som rev vägar och vägställ” skulle böta 3 marker. “Vårde envar vägar, broar och grindar, så långt hans bolstad räcker“, hette det. År 1864 stadgades dock inskränkningar i rätten att sätta upp grindar över vägarna.

“Bussagårds le” mellan Bussagården och, Prästgården i Sjogerstad. Stugan vid vägen var “Skarpa-Majes”. Kvinnan på bilden är med all säkerhet fotografens, Karl Fredrik Andersson, fru.

Förr fanns vid Bussagården i Sjogerstad en grind som gick under namnet “Bussagårds Lé “. Denna grind hade den förträffliga egenskapen att den stängde sig själv, den “slog igen”. Detta “Lé” tog den originelle prästmannen Bornander, som en liknelse i en predikan, som gick ut på en jämförelse mellan detta ”Lé” och den besvärliga och efterhängsna arvsynden genom att predika: “I kännen te, Bussagårds Lé, um en ente skynnar sej igenum, så kommer le’t å slör skankerna å er, dä ä likadant må dä sum mä arvsynden”.

Man kan knappast tala om grindar utan att beröra 1800-talets mest folkliga verk ”Grindslanten” målad 1885 av Johan August Malmström.

Grindslanten lär ha målats 1885 i Rotebro, en plats där Malmström höll till under somrarna. Vissa vill hävda att det är Sollentuna kyrka som sticker upp i bakgrunden till höger i bilden och andra menar att stugan i bild är numera nedbrunna Rotebro gästgivargård, så tror dock inte experterna som menar att motiven snarare är baserade på minnesbilder från konstnärens barndomstid i Östergötland.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: