I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

DÖDAD AV GALLFEBER

Bolum Stommen

Kajsa Persdotter föddes mitt i sommaren 1802 i Bolum, strax norr om Broddetorp vid Hornborgasjön. Hon gifte sig när hon var 17 år gammal med den fyra år äldre Jonas Andersson. Båda kom från välbärgade familjer som ägde ett flertal hemmansgårdar. Jonas var från en fin gammal Broddetorpssläkt och kom att bli framstående och i alla avseende mycket betrodd och blev därför med tiden både nämndeman och kyrkovärd.

Paret hade det alltså gott ställt och belönades även med ett antal barn, både flickor och pojkar, så familjen verkade ha det bra.

Hur perfekt allt än verkade vara, så hade båda dock sina respektive svaga sidor. Jonas kunde vara mycket hård och hetsade lätt upp sig och tog till överord och ibland även hårdhandskarna. Kajsa drabbades av ”brännvinssjukan” och hade för vana att ta sig ett och annat glas för mycket.

Kajsa söp långt upp i medelåldern, men när hon närmade sig 50-årsåldern lyckades hon få kontroll över brännvinsbegäret och slutade att dricka helt och hållet. Sommaren 1853, tog dock begäret överhanden igen och hon började supa sig redlös. Det berättades att hon ”överlustade sig med starka drycker och därigenom ådrog sig en åkomma liknande fallandesjuka” (epilepsi). Hon blev med andra ord redlös och okontaktbar.

Brant vindstrappa

Vid middagstid den 17 oktober, då Jonas var bortrest, hade Kajsa berusat sig och i ”överlustat” tillstånd gått uppför den tre och en halv meter långa vindstrappan i hemmet på gården Stommen i Bolum. När hon var nästan uppe på översta steget vacklade hon till och föll handlöst nerför den branta trappan. Längst nere vid foten av trappan slog hon huvudet i en stenhäll och domnade av.

Husets piga Kajsa Nilsdotter och dennas mor Anna Håkansdotter, som varit sysselsatta i köket och hörde bullret, skyndade till och fann matmodern ligga orörlig nedanför trappan. De båda bar henne försiktigt till hennes säng och bäddade ner den avdomnade kvinnan i denna. Cajsa rörde sig inte och var som död i sängen.

I skymningen kom Jonas hem och när han fick veta det inträffade blev han rasade och rusade in till hustrun. Han gav henne ett våldsamt slag med sin piska, som han höll i den smala ändan. Skaftet med en kraftig knot träffade hustrun i huvudet. Hon vaknade till av slaget och skrek våldsamt av smärta.  Makarna började gräla högt. Jonas slog henne då ett flertal gånger med piskan tills hustrun blev tyst och föll tungt på golvet där Jonas lät henne ligga livlös.

Vid middagstid dagen efter dog den 52-åriga Kajsa Persdotter.

Händelsen blev anmäld till länsman av en ”god vän”, varpå Jonas blev förd till häktet. Liket efter hans mördade hustru obducerades därefter och man fann att hon dött av blodutgjutning i huvudet orsakat av mannens misshandel.

Valle härads tingshus i Skärv. Foto Sanfrid Welin 1926

Jonas Andersson dömdes av rätten att erlägga full mansbot (böter för att hindra blodshämnd) med 100 riksdaler. Denna bot skulle fördelas mellan kronan, häradet och åklagaren. Den dömde skulle även ersätta kostnaderna för målets handläggning samt en söndag undergå så kallad ”uppenbar kyrkoplikt”, det vill säga tvingas att ställa sig på pliktpallen längst bak i kyrkan och offentligt erkänna sitt brott, uttrycka sin ånger och be om förlåtelse. Där skulle han stå under hela gudstjänsten tills prästen vid gudstjänstens slut gav honom ”avlösning”, det vill säga förlåtelse för hans synder. Själva mansboten var säkert inget större straff för Jonas för han var en av traktens förmögnaste män, men att behöva stå inför den församling som han själv, ofta varit i överlägsen position till, gjorde säkert betydligt mera ont.

I rättens utslag hade utom det anförda även stipulerats att svaranden i väntan på hovrättens fastställelse av domen skulle återförpassas till länsfängelset, men han slapp från detta genom att ställa av rätten godkänd borgen.

Broddetorps kyrka 1924

Jonas Andersson upplevde emellertid icke hovrättsutslaget utan avled natten innan han skulle ställa sig upp i Broddetorps kyrka och erkänna sin skuld och be om församlingens förlåtelse.

Dödsorsaken var gulsot, även kallad gallfeber. Kanske hade sjukdomen brutit ut för att han efter rättegången uppsökt sina dryckesbröder och tillsammans med dem hängivit sig åt ett oupphörligt supande, precis det han velat straffa sin hustru för.

Eller så var det den döda hustrun som gav igen genom att reta gallfeber på maken så att han dog.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: