I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

GUSTAF I HÄSTHAGEN

Ljur Iglabo 1903 Herrskapet på Iglabo säteri runt 1900

Vid Hästhagen på lglabo mark fanns på 1820-talet tre torp med respektive innehavare Anders Andersson och hans hustru Gunilla Andersdotter, Anders Glader och hustrun Johanna Jonasdotter och Andreas Andersson, med hustrun Karin Andersdotter. Två av torpen återgick till stamhemmanet redan under mitten av 1800-talet när de båda torparfamiljerna flyttade därifrån.

Torpet som låg längst bort från Iglabo och därmed närmast Korpås beboddes av Per Gustav Pettersson, född sommaren 1829 i en backstuga på Smedsgården i Gundlered, Ljurs socken, och hans moderlösa dotter, Selma.

Lotta på torpet Ledet i Ljur

Gustafs avlidna hustru Johanna föddes på det närbelägna torpet Ledet. Hon dog dock bara en kort tid efter att dottern Selma lärt sig att gå. Johanna var syster till de båda ”dvärgarna” Karl och Kristina på Ledsbacken. Själv beskrevs hon som ”skrumpen” eftersom även hennes kropp var deformerad och utan proportioner. Syskonen gick under beteckningen ”Ledsbackabarnen” och när Kristina var över 80 år kom hon att även kallas ”kriminaldåre”.

Gustaf var ”oäkta” son till Maja Johansdotter på Skattegården och Peter Nilsson i Stora Långared. Av någon anledning ville änkemannen Nilsson inte gifta sig med Maja, så hon fick själv ta hand om sin lille son. Inte så långt efter Gustafs födelse tog hon ett pigjobb på Torpet Ekeberget, där den berömde ”Ljurskamjölnaren” föddes en kall och snöig januaridag 1829. Gustaf och ”Ljurskamjölnaren” var alltså jämnåriga. Maja och Gustaf hade en backstuga i närheten av ”Ljurskamjölnarens” källare.

När Gustaf var i 20-års åldern flyttade han till torpet Hästhagen och där blev han vida känd som en skicklig snickare och timmerman. Han var så rask i sitt arbete att han vid ett husbygge kunde sköta timringen av två knutar ensam medan två andra hade möda nog att hinna med var sin. Han var därför eftersökt och tjänade mycket pengar. Det gick så bra för honom att han till och med kunde hålla sig med en piga, Kristina Nilsdotter från Frälsegården alldeles i närheten. Hon flyttade tillsammans med sin lille ”oäkta” son Alexander, som då fortfarande var ett spädbarn, till Gustav strax efter att hans hustru dött.

Ägaren till den ena Iglabogården på vars mark hans torp låg, utnyttjade Gustaf till att bygga nya hus och betalade inte ett öre för detta utan ansåg att det ingick i hans dagsverke.

Främre raden från höger Selma som omnämns i berättelsen, hennes make Axel och i bakre raden i mitten står dottern Annie och sonen Gustaf. Fotot tillhör Lars Gunnarsson i Häradsvad

Dottern Selma fick sköta hemmet när Gustaf var ute på jobb och hon fick även ta hand om Gustafs åttiåriga svärmor Maja, som var ”bräcklig” och sängliggande.

Gustav var rätt beläst och hade hela buntar med tidningsurklipp och skillingtryck som skildrade märkliga händelser. Oskar Lidén som växte upp på gården Korpås inom synhåll från Hästhagen brukade besöka honom mer än Oskars stränga mor fann lämpligt, särskilt på söndagarna, den enda tid då man kunde träffa Gustav hemma. Han var en god berättare och dessutom sympatisk och vänskaplig.

Oskar berättade: ”Gustav var en god människa. Han hade tagit hand om sin gamla svärmor, född 1795. Hon låg ständigt till sängs och var ofta den enda jag träffade då mitt ärende gällde ett handlån på någon dag eller att få växlat en tia.”

”Pengarna är i tinan under sängen. Du får ta vad du vill”, löd alltid gummans besked. Där fanns pengar, och där fanns förtroende.

Ödegärdet i Nårunga socken i början av 1900-talet. Fotot tillhör Lars Gunnarsson

Gustav hade en besvärlig dagsverksskyldighet till Iglabo för sitt torp. Han arbetade hårt och gjorde hemmet fint, men då han inte kunde få friköpa det, skaffade han sig ett eget hem på annat håll. 1886 flyttade han tillsammans med dottern Selma till sitt eget ägandes torp Ödegärdet på Mellomgärdets mark i Nårunga.

Ett övergivet torp

Därmed var Hästhagatorpens saga all, ”Gustaf i Hästhagen” var bort och skogen återtog sitt rättmätiga arv och lämnade en vacker äng där det en gång betat kor.

EPILOG

Sex år senare gifte sig Selma och då tyckte Gustav att det var dags att lämna över torpet till henne och svågern Axel Johansson-Granath från Häradsvad (son till Johan Granath och Anna Svensdotter).

Gustav fick leva ytterligare tio år och glädjas åt tre barnbarn på ett torp som han själv ägt och kunnat ge till sin dotter och svärson. När Gustav lämnade jordelivet den näst sista dagen på året 1902 kunde han göra det med stolthet över vad han kunnat åstadkomma med nästan ingenting.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: