I DAG ÄR DET

DEN 12 APRIL

LIV

Ragnarök Notera Tor som möter Midgårdsormen och Oden som rider fram mot Fenrisulven Målning av Johannes Gehrts

Kvinnonamnet Liv är ett nordiskt namn. Namnet härstammar från det fornnordiska ordet hlif med betydelsen värn eller skydd och som fortfarande står för detta i isländskan. Liv förknippas oftast med ordet liv vilket också är riktigt. I den nordiska mytologin var Liv kvinnan som överlevde ragnarök.

För 25 år sedan var namnet mycket ovanligt i Sverige, men har sedan dess ökat i popularitet.

I Sverige finns det runt 10 000 kvinnor som heter Liv.

DEN 12 MAJ

CHARLOTTA OCH LOTTA

 

Drottning Hedvig Elisabet Charlotta, 1759-1818, drottning av Sverige, prinsessa av Holstein-Gottorp

Charlotta är en fransk feminin form av namnet Charlot som betyder lille Charles. Charles är en fransk och engelsk form av det nordiska namnet Karl som betyder karl, fri man. Namnet har funnits i Sverige sedan mitten av 1600-talet. Andra varianter av namnet är Charlotte, Carlotta och kortformen Lotta.

Charlotta var ett vanligt namn kring sekelskiftet 1900. Namnet fick sedan ett uppsving under 1970-talet. Det finns mellan 25 000 och 30 000 kvinnor med namnet Charlotta i Sverige.

Lotta är en kortform av det franska namnet Charlotta som är en feminin form av namnet Charlot som betyder lille Charles. Namnet har funnits i Sverige sedan 1700-talet. En dansk/tysk variant av namnet är Lotte.

Det finns knappt 5000 kvinnor som heter Lotta i Sverige.

DEN 12 JUNI

ESKIL SAMT ESKILSDAGEN

Eskil Andersons och Plans familjer Härvsta Simtuna socken Uppland Foto John Alinder 1921

Eskil är ett mansnamn med omkring 6 000 bärare, men som ökar i antal. Namnet har nordiskt ursprung med betydelsen gud och hjälm. I gammalsvenska återfinns namnet som Askel eller Æskil, i gammaldanska som Askil eller Eskil. Eschillus är en latiniserad form av det danska mansnamnet Áskell eller Ásketill. Den finska varianten är Esko.

 Eskil blev vanligare på 1990-talet men har aldrig varit något modenamn.

Eskilsdagen var det tid för att så rovfrö och dagen var en märkesdag för rovsådden. I Norrland ansågs regn på Eskilsdagen förebåda skada på skörden och mer regn.

Sankt Eskil är ett svenskt helgon och, tillsammans med Botvid, ett av Södermanlands skyddshelgon. Han är även Närkes apostel. Eskil som tros ha avlidit omkring år 1080, omtalas som helgon första gången på 1120-talet i munken Ailnots legend om Knut den helige. Där sägs att Eskillinus, en biskop av förnäm engelsk härkomst, skall ha dödats av barbarer som var Suethi et Gothi, alltså svear och göter. Den 11 juni förekommer som festdag för Sankt Eskil i svenska kalendarier första gången omkring 1200. I andra stift än Strängnäs stift flyttades helgondagen senare fram till 12 juni.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

STUGOR I BACKEN OCH STUGOR I JORDEN

Ledsbacken under Gundlered i Ljurs socken (numera Vårgårda kommun)

Under 1700 och 1800-talen bodde samhällets allra fattigaste på landsbygden bodde i så kallade backstugor. Med det menas stugor som står på “bar backe“, det vill säga på ofri grund. Man varken ägde eller arrenderade mark, utan försörjde sig genom avlönat arbete på gårdarna eller som oberoende hantverkare såsom snickare, svarvare, skomakare, sömmerska med mera.

En sådan här backstuga var Ledsbacken i Ljurs socken, numera Vårgårda kommun. Där bodde i slutet på 1800-talet syskonen Karl och Kristina. De var båda ytterst kortväxta och beskrevs på den tiden som ”dvärgar”. Karl var endast 120 centimeter lång och Kristina var betydligt kortare. Karl svarvade åt gårdarna runt omkring och Kristina spann och sydde. Båda var flitiga och duktiga yrkesmän, men när Karl blivit över 80-år tyckte den hetlevrade Kristina att han började bli lat och onödig, varför hon tog till ytterst drastiska metoder för att bli av med den belastning som hon tyckte att Karl utgjorde. Läs hela berättelsen här: www.iglabo.se/b42

Antalet backstugor ökade markant i och med att Sveriges befolkning steg kraftigt från slutet av 1700-talet och under 1800-talet. Bostadsbrist uppstod och backstugorna uppfördes i utkanten av byarna på steniga backar, långt från de bördiga åkrarna. Vid den här tiden var all jordbruksmark i landet sedan länge uppodlad och landsbygden fick svårt att försörja sin befolkning.

Äldre kvinna framför en helt ingrävd jordstuga. Den främre kortsidan på stugan är byggd i skiftesverk, taket täckt med torv. Notera den rykande skorstenen till vänster i bild, kallmurad i natursten.

Fotot taget omkring 1890-1910, i Klevshult, Småland

I södra Sverige byggde man en speciell typ av backstugor, nämligen jordstugorna. Där bodde de fattigaste av de fattiga. Stugorna var helt eller delvis ingrävda i marken, oftast med tre väggar kallmurade (utan murbruk) i sten och fullständigt täckta av jord. Övriga väggar var vanligen utförda i skiftesverk eller korsvirke, men det fanns även riktigt små jordstugor som var helt ingrävda i marken och där alla väggar var i sten. Taket var klätt med halm, vass eller torv. Innerväggarna kunde vara täckta med bräder och tapet för att skydda mot drag. Golvbrädor och isolering fanns inte utan bestod endast av jord som stampats hårt. För den som inte hade god tillgång till timmer och virke var detta det billigaste sättet att bygga sig en bostad.

Nisse Bäll framför sin jordstuga vid Sinnern Högsby 1890 Kalmar Läns museum

De riktigt små och helt ingrävda jordstugorna bestod av bara ett enda rum med en eldstad i ena hörnet. Om man hade djur kunde de bo inne i stugan; hönsen fick bo under en säng med spjälor mellan sängbenen och griskultingen i en liten spjällåda. Ibland såg stugan knappt ut som ett hus utan mest som en stenhög med några brädlappar till tak.

Emelie Schmidt Wikborg berättar en delvis bortglömd historia:

”År 1716 dog gossen Måns i en sjukdom med hastigt förlopp, bara två veckor före sin tolvårsdag. Han var son till Karna Nilsdotter och saltpetersjudaren (vars uppgift bestod i att samla in urinindränkt jord för att kunna tillvara salpeter, vilket behövdes för tillverkning av krut) Nils Larsson i Fartorps socken i norra Skåne. Familjen bodde i en jordstuga. Det här är det äldsta skriftliga belägget i landet för en jordstuga.

“Lille-Jans” stuga utanför Älmhult. Foto Anders Agetorp

Få jordstugor finns bevarade i dag, den här typen av bebyggelse ansågs knappast värd att vårda och bevara på samma sätt som allmogens mangårdsbyggnader med väggmålningar och rika interiörer, men tack vare två eldsjälar, Anders och Marianna Agetorp, finns ”Lille-Jans” backstuga fortfarande kvar i Smålandsskogen. I trakterna kring Älmhult ligger denna backstuga med anor från tidigt 1800-tal. Tre av stugans sidor är helt nedgrävda i marken, endast en långsida, där ytterdörr och ett litet fönster är beläget, har en brädvägg och där sitter stugans enda dörr och fönster.

Jordstuga med ena långsidan nergrävd i marken

En del skånska jordstugor hade den inre långsidan ingrävd i backen och en rumsindelning typisk för en skånsk länga med tre rum i fil; kistekammare (förråd), kök och stuga. Köket med ytterdörren var beläget i husets mitt. I de här skånska köken var golvet ofta stensatt med kullersten.

I backstugan hamnade de vars alla andra utvägar till försörjning var stängda, såsom soldatänkan som fick lämna soldattorpet när soldaten dött eller andra egendomslösa, ofta äldre män och kvinnor. Backstugusittaren fick vara mångsysslare och kunde försörja sig genom hantverk såsom skomakeri, spinning, kvastbindning eller genom daglönearbete hos bönderna. Inkomsterna blev därför osäkra och varierande.

Interiör av backstuga. Småland, Kalmar län, Södra Möre härad. Torsås socken, Linnabacken,1904

Bordet är täckt med tidningssidor som duk och på väggen hänger en reklamaffisch för Skandinavien New York-båten

Backstugor fanns I hela landet, men norr om Småland var de inte ingrävda i backen, utan såg ut som vanliga torp. En torpare arrenderade stugan och tillhörande jordbruksmark av en gård. På torpet fanns det alltså en möjlighet att försörja sig helt och hållet på det egna jordbruket och levnadsvillkoren skiljde sig betydligt gentemot backstugusittarens, som stod under torparen på den sociala stegen.

Nöden och utsattheten för de här människorna kunde alltså vara stor. Orden “utfattig och ofärdig” användes inte sällan i husförhörslängderna i beskrivningen av backstugusittare. I backstugan Skogsnäs i Bälaryds socken i Småland berättas om ”Udda-Kalle” och hans hustru Anna. De fick tre barn födda mellan åren 1833 och 1838. Första barnet dog under sitt första levnadsår, liksom Gustaf som föddes 1838. Efter Gustafs död häktades fadern och dömdes sedan för mord på grund av att “genom våldsam behandling tillfogat barnet döden“. Senare ryktades det om att han även låg bakom Annas död 1840, dödsorsaken i kyrkoboken anges som “nervsvaghet“. Det enda överlevande barnet utackorderades på socknen, det vill säga den som begärde lägst i ersättning fick ta sig an barnet.

I en annan backstuga i samma socken bodde den avskedade soldaten Jonas Björk. Han begravdes 1812 i skogen efter att ha begått självmord, vilket var en svår synd. “Självspillingar” fick inte vila i vigd jord.

I Ljur socken bodde den avskedade soldaten Anders Alf, när han inte längre kunde skaffa mat till hustru och barn blev han så desperat att han stal korn från marken på kaptenens mark. Han blev ertappad och riskerade svåra straff förutom att bli piskad. För att ge familjen en chans att överleva bestämde han och hustru att det bästa vore om han dränkte sig, vilket han även gjorde. Läs hela denna berättelse här: www.iglabo.se/b1

Under de svåra svältåren på 1860-talet var backstugusittarna naturligtvis extra utsatta. Vissa gick ut i skogen och åt tallskott när svälten var för svår. Halsbrännan som följde på den kosten satt i hela livet.

Under mitten av 1800-talet påbörjades den stora flytten från landsbygden till städerna, där de uppväxande industrierna behövde arbetare. Många av de fattigaste och uslaste bostäderna övergavs då.

Interiör av backstuga med affischen som sitter till höger om fönstret förstorad

Ett annat sätt att försöka fly den mördande hungern var att emigrera till Amerika. Bland emigranterna till Amerika hittade man också många backstugusittare, men tillvaron i den nya världen kunde också bli hård. Till exempel fick de trehundra svenskar som utvandrade till Bishop Hill bosätta sig i helt ingrävda jordstugor första vintern. Ungefär en tredjedel av dem dog.

Utvandrare på väg till Göteborg

Oljemålning av Geskel Saloman (1821 – 1902) målad 1872

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: