I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

NÄR KEJSARINNAN KOM TILL TORPET KLINTEN

Gräfsnäs slott, Erska sn strax före 1834 års brand Konstnär Tora Thersner Vänersborgs museum

Det är sensommarmorgon. Folklivsberättaren Linnar Linnarsson sitter på utsiktsberget ovanför gården Strömliden, strax söder om Gräfsnäs vid sjön Anten. Det lovar att bli en vacker dag, som ännu ligger “oskårad” framför honom. Augustimorgonens sista lätta dimslöjor sveper norrut lågt över sjön Anten och solen härskar alltmer och ger glans över den bygd som han här uppifrån milslångt överblickar. Ja, det råder redan trygg dag över gårdar och byar. På gårdarna runt omkring har folket tidigt börjat en ny dag.

Långareds kyrka 1922 Foto Gustaf Ewald

Bortom sjön Anten ser han genom de ännu dröjande dimtrasorna Långareds kyrka, som lyser så strålande vit i morgonsolen. Omkring kyrkan och utefter sjön ligger de förnämsta gårdarna i sin vita kaxighet. Här råder en rik och bärande jordbruksbygd, som sköts med reda och förstånd.

Söderut och på västra sidan sjön börjar det stora skogslandet, som mest liknar en mångmila grön matta, som barmhärtigt gömmer och skyler de små skogstorpen. Det sas alltid förr att skogen är fattigmans tröja. Det var en sanning med en viss modifikation. Den kanske värmde och skylde nödtorftigt men tog igen med livslångt slit.

Tvärreds sista torpare fd prästgårdsarrendatorn Ernst Johansson med familj (Gunnar Anna Birgit och Ernst) framför torpet Mossen under Gärsbo

Ernst gjorde ett dagsverke i veckan 1927 – 1947

De hade hemsömnad av så kallade stoppvästar

Många av dessa skogstorp kom till under ett mörkt och fattigt 1800-tal. Städerna hade då ännu inte fått sina människoslukande industrier, och amerikabåtarna hade ännu inte börjat bygga broar över den väldiga Atlanten.

Karl Johansson och hustrun Adolfina Bengtsdotter, Norra Torp Södra Råda, med sina tio barn Gullspångssamlingen Bilder från Gullspång med omnejd Foto Axel Lundbäck 1900-1920

Torparfamiljernas barnmyller gav upphov till en överbefolkad landsbygd, vars jord redan ägdes, bevakades och exploaterades av få utvalda. Men livet hade sin gång, nya hem skulle bildas och munnar mättas, och så fick skogen tjäna som avlastningsplats för människors nöd. Skogen blev och var den tidens enkla socialhjälp. Far i skogstorparhemmet var oftast bygdernas vandrande snickare, målare, skomakare, smed eller urmakare och var hemifrån i veckotal, alltmedan mor hemmavid fick försöka hålla barnskaran vid liv med potatis och sillake.

Linnar uttryckte sina känslor för platsen så här: ”När vi i dag så romantiskt och idylliskt möter ödetorpen i skogens gläntor, så kan vi stanna i vördnad för dem som levat och verkat här. Men vi kan inte vara så hårda, att vi önskar något tillbaka. Frihet och frid finns aldrig, där nöd och fattigdom existerar och där fruktan och svält har blivit ett med vardagen.”

Auguste Victoria von Schleswig-Holstein och kejsarE Vilhelm II

Några hundra meter västerut från utsiktsberget ovanför gården Strömliden låg ödetorpet Vintergapet, eller Klinten som de gamla kallade det. Här bodde på 1800-talet “Blind-Jonas“, en mycket känd och skicklig fiolspelare, som oftast spelade till dans borta i skogsbyarna. ”Blind-Jonas” hade en son, Johannes, som också blev en skicklig fiolspelare, men som religiös spelade han aldrig upp till dans i lekstugorna eller på logarna.

Gräfsnäs 1500-talet. Från Sueciaverket

En sommardag på 1870-talet kom dåvarande ägaren av Gräfsnäs, hertig Fredrik Christian av Schleswig-Holstein, med tonårsdottern Augusta Viktoria körande över gropiga stigar och åkrar i vagn till det slitna och fattiga torpet Klinten. Kusken och gårdsrättaren Anders Jakobsson hjälpte de båda passagerarna av vagnen. Försiktigt tog unga fröken Augusta små trippande steg fram mot torparna som stod utanför ingången till torpet med mössorna i handen och framåtböjda för att visa sin ödmjukhet inför det oväntade besökte och det fina folket.

Flickan och hertigen stod i den skarpast tänkbara kontrast till den grå och billiga vardag som torparna försökte göra till en dräglig vardag. Hertigen som var en självsäker och pompös man skyndade fram till torparna och då dessa bockade sig nästan ner till marken utan att se på den finklädde mannen, uppmanade han dem att resa sig upp. Han tog dem inte i hand, det gick över huvud taget inte för sig, och det skulle aldrig slagit honom in att över huvud taget vidröra någon som inte var av hans egen ställning.

Augusta kom fram till de vettskrämda, gråbleka och fullstän paralyserade torparna och så räckte hon över en bunt kläder till dem. Hon var säkert övertygad om att hon hade gjort en enormt viktig humanitär insats och att hennes välvillighet skulle hjälpa dessa eländiga människor ut ur fattigdomen.

Sanningen var nog att kläderna aldrig kom att användas. Det gick helt enkelt inte an att en torpare klädde sig i en fin kvinnas eller herremans kläder, eller så skulle de sparas till det där tillfället då det gick an att se fin ut, ett tillfälle som givetvis aldrig kom.

När bunten väl var överlämnad och torparna återigen bockade så djupt att de nästan slog pannan i marken, lämnade hertigen och Augusta torpet utan ett ord.

Augusta Viktoria blev sedan, Tysklands sista kejsarinna, då hon gifte sig år 1881 i Berlin med Tysklands dåvarande kronprins Wilhelm, senare kejsare Vilhelm II.

Föga anade hon, att hon senare skulle gifta sig med en man som skulle bli en av de huvudansvariga för ett världskrig som kom att lägga ett armt Europa i spillror och där miljontals människoliv skulle offras.

Det föreslagna äktenskapet med kronprins Wilhelm godkändes först inte av hovet eftersom Augustes far inte var monark, utan endast hertig, men det stöddes av Bismarck, som betraktade det som en lösning på konflikten mellan Preussen och hennes far, Fredrik av Schleswig-Holstein, och det fick slutligen hovets godkännande.

Slottet Doorn i Nederländerna

Hon blev dock i början ringaktad vid hovet på grund av att fadern endast var hertig och hon hade svårt att komma överens med svärmodern Viktoria.

Efter monarkins avskaffande gick hon och make i landsflykt och bodde i Nederländerna på slottet Doorn. Hon ska ha chockats svårt då monarkin avskaffades, och hennes hjärtbesvär klarade inte av att yngste sonen Joakim begick självmord 1920. Ett halvt år efter att sonen skjutit sig i huvudet med en armépistol dog flickan från Gräfsnäs, kejsarinnan Auguste Victoria von Schleswig-Holstein.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: