I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

MORDET PÅ TÖNNES OXEHUFVUD

Hökerums herrgård Foto Erik Hultin 1928. Herrgården revs på 1980-talet men är numera uppbyggd igen

På kvällen den 23 november 1830 rånmördades den sextioettårige adelsmannen och ungkarlen Tönnes Oxehufvud i sitt hem på Hökerums gård mellan Borås och Ulricehamn. Tönnes, tillhörde den adliga ätten Oxehufvud (Nr 102). Han föddes mitt i sommaren 1769 som son till Adolf Göran Oxehufvud och Jeanna Andreetta Göthenstierna, som var gården.

Det sades om Tönnes Oxehufvud ”Han levde som en enstöring och lärer hava varit mycket originell, jagade och handlade med egendomar samt samlade en icke obetydlig förmögenhet.” Det berättades även många andra historier om Oxehufvud, bland annat om en sockenstämma i kyrkan då han satte sig på altaret. Prästen gick då fram till Oxehufvud och lade handen på axeln och påminde: ”Ned min herre, den tid är förbi då man offrade oxar på Herrens altare”.

Säby säteri

Gärningsmannen, drängen Sven Svensson, även kallad “Klämma Sven” från ”Klåmestorp” i Rångedala socken, hade hört talas om att Oxehufvud brukade röra sig med stora penningsummor och hade därför planerat ett tillslag mot honom.

För att avleda uppmärksamheten från det planerade brottet tände Sven Svensson först på ett annat säteri som tillhörde Oxehufvud, nämligen Säby gård på andra sidan sjön Mogden. Svensson trodde att alla på Hökerum skulle bege sig till Säby gård om det brann där. Han tände på ett stycke fnöske blandat med torr mossa, ved och stickor. Säteriet började brinna men elden tog sig inte riktigt förrän så långt fram på morgonen att torpare hade hunnit inställa sig på Hökerums gård, så även om Oxehufvud och hans tjänstefolk begett sig till Säby, så fanns det folk på den tilltänkta tillslagsplatsen.

Han fick överge sina planer om stölderna för tillfället men stannade kvar i trakten för att kunna genomföra tillslaget snarast möjligt.

På kvällen den 23 oktober stal han en kniv från torpet Svedjan under Tissås n och lade sig sedan att sova i en lada nära Hökerum. Senare på natten när det blivit tyst och lugnt på herrgården tog han sig in genom den olåsta dörren till huvudbyggnaden. Efter att han passerat ”förstufvan” gick ha in i köket där han dock inte fann något annat än mat och dryck. Han gick då tillbaka in i ”förstufvan” och där råkade han stöta till en tom säng. Oxehufvud vaknade av ljudet och rusade ut ur sitt sovrum endast iklädd nattskjortan. Adelsmannen, som var en stor och ovanligt fet man, fick tag i Svensson, som slet fram en kniv ur fickan och stack Oxehufvud totalt arton gånger i magen, bröstet och huvudet. Den allvarligt skadade mannen ropade på hjälp, men Svensson satte sin hand för hans mun, varvid den vettskrämde mannen bet honom, så att märken senare vid förhören kunde ses på förövarens hand.

Svensson gick in i den dödes sängkammare och hämtade ett lakan, i vilket han samlade ihop guld, silver och andra värdesaker till ett värde av 740 riksdaler och 12 skilling banko.

Tjänstefolket på säteriet hade vaknat och även kallat på folk från närmaste by och en dräng gick även in i herrgården, men när han stötte på inbrottstjuven och denna hotade att döda honom, drog han sig snabbt tillbaka. Svensson flydde därefter från brottsplatsen genom att hoppa ut genom ett fönster varefter han smög sig ned till sjön. Där stal han en roddbåt och rodde raskt över sjön Mogden. När han rodde i väg hörde folk i närheten plasket av årorna. Sven begav sig sen till Varnum, där han grävde ner en hel del av bytet på hemmanet Skabos marker.

Då brottet upptäcktes skickade man bud till vice länsman Ehrenqvist i Falskog. Han gav sig ut på jakt efter gärningsmannen tillsammans med kronorättaren Lars Andersson i Gravryd. Dagen efter mordet upptäckte lagmannen en person som kom gående med leriga och blodiga kläder och hans handelspåse som han hade gömt på torpet Nybo, hittades även, och då man visste vem som var ägare blev Svensson ytterligare bunden till brottet.

Den eftersökte greps och vid förhören där han var fängslad med halsjärn, livkjol och black runt hand- och fotleder erkände han både mordet på Tönnes Oxehufvud och mordet på knallen Jan Jansson från Bredared. Detta mord hade begåtts tio år tidigare. Stöldgodset återfanns efter Svenssons anvisningar om var det fanns.

Tingshuset i Väby Ås härad Foto Ylva Blank

Sven Svensson dömdes att mista sin högra hand och sen halshuggas och därefter steglas.

Sven Svensson dömdes att mista sin högra hand och sen halshuggas och därefter steglas.

Det skall ha varit folkvandring upp till avrättningsplatsen, där Klämma skulle halshuggas. Svensson som suttit på Älvsborgs fästning hade transporterats till Härna. Strax före avrättningen sprang en bonde om fångkärran med den dödsdömde och denne skall ha sagt: “Häpa inte bonne, det blir inget förrän jag kommer?’ I församlingsboken för Rångedala står det att den dömde hade maka och två små barn. Vad det blev av dem berättas inte.

Han avrättades 1831 på Ås härads galgbacke vid Nitta.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: