I DAG ÄR DET

DEN 18 APRIL

VALDEMAR OCH VOLMAR

Gustaf Volmar Sylvander, född 25 januari 1816 i Karlshamn, död 29 maj 1882 i Kalmar, var en svensk historiker och skolman. Han är mest känd för sitt livsverk Kalmar slotts och stads historia i fem band, vars första del kom ut 1864.

Mansnamnet Valdemar eller Waldemar är ett gammalt nordiskt namn besläktat med det slaviska namnet Vladimir som lär betyda 'världens herre' eller 'prisad för sin makt'. Enligt vissa källor bygger det slaviska namnet i sin tur på tidigare germanska rötter, enligt andra källor anses de slaviska och germanska formerna gå tillbaka till samma indoeuropeiska rötter.

En person som bar namnet var Valdemar den store, dansk kung på 1100-talet. Han fick namnet efter sin morfars far, storfursten Vladimir II Monomach av Kiev. Namnet har burits av flera danska kungar. I Danmark firas Valdemarsdagen den 15 juni.

Namnet var mycket populärt i början på 1900-talet. Därefter avtog det i användning för att åter öka i slutet av seklet. Numera finns det ungefär 15 000 män som heter Valdemar i Sverige.

Volmar är ett mansnamn av tyskt ursprung. Det är sannolikt en sidoform av Volkmar eller Folkmar, vilket är sammansatt av Folk- ('folk') och mar- ('berömd'). Med stavningen Wollmar har namnet funnits i svenskan sedan slutet av 1500-talet. Sedan 1993 förekommer det som dagens namn i den svenska almanackan, tillsammans med Valdemar. Enligt en annan teori kommer Volmar av namnet Volkmar (folk + berömmelse).

Namnet är ett arvnamn inom adelssläkten Yxkull. Betydelsen är världens herre eller prisad för sin makt.

Namnet är mycket ovanligt i Sverige, speciellt som tilltalsnamn. Det finns endast några hundra män i Sverige som heter Volmar. Namnet förekommer även som efternamn.

DEN 18 MAJ

ERIK SAMT ERIKSDAGEN

 

Erik XIV 1533–1577 Målning av Domenicus Verwilt

Erik, samt stavningsvarianten Eric, är ett nordiskt mansnamn av germanskt/fornnordiskt ursprung, ursprungligen Airikr som är sammansatt av en förled som betyder 'ensam' eller 'alltid', och en efterled som betyder 'härskare, kung' eller 'stor, mäktig'.

Det äldsta belägget i Sverige är en runinskrift från 1000-talet på nu försvunnen sten i Kusta, Uppland: ”Erik och suir och Tonna satte denna sten efter Gudmund sin fader”.

Det har sedan äldsta tider förekommit som kungligt namn i Norden. Datumet i almanackan är tillägnat Erik den helige som enligt legenden mördades den 18 maj 1160 och därefter blev föremål för en stark helgonkult. Eriksdagen var länge en helgdag i Sverige.

Namnet är efter Karl det näst vanligaste mansnamnet i Sverige och ett av de få som varit vanligt i alla tider. Senast på 1990-talet hade det en av sina många popularitetstoppar, då det efter Markus var det näst vanligaste namnet på nyfödda pojkar. I statistiken för årtiondena från och med 1920-talet tillhör Erik de tio vanligaste namnen på pojkar födda under 1920–30-talen samt 1980–90-talen och årtiondet 2000-talet.

På 1930- och 1940-talet var namnet också vanligt i dubbelnamn som Jan-Erik, Karl-Erik med flera. Jerker, Jerka och Jerk är varianter av namnet Erik. Den finska formen är Erkki, den tyska Erich och den engelska Eric.

Det finns över 300000 män som heter Erik i Sverige.

Namnsdag för Erik, i både Finland och Sverige, är sedan medeltiden 18 maj.

Eriksdagen har varit en allmänt spridd dag för betessådd i det svenska bondesamhället. Grödor som lin, korn och andra grödor som såddes sent på säsongen, kunde sås på Eriksdagen. På några håll kallades dagen för ”hampadagen”.

DEN 18 JUNI

BJÖRN OCH BJARNE

Bjarne Hemming Natt och Dag

Björn (Bjørn på norska och danska), även stavat Biörn, är ett förnamn, och ett efternamn, känt sedan vikingatiden. Det har latiniserats till Biornus och till Bero. Namnet förekommer på en runinskrift från 1000-talet på en sten i Sanda, Södermanland: "Trodrun reste stenen efter sin fader, Björn i Sanda".

Björn började bli populärt som förnamn på 1940-talet och nådde en kulmen på 1970-talet. Det finns runt 60 000 män som heter Björn i Sverige.

Bjarne är ett gammalt norskt mansnamn som kommer från "bjare" = "björn". En variant är Bjarni, en annan Bjarke.

Namnet har aldrig haft stor spridning i Sverige. Någon enstaka pojke i varje årskull får det som tilltalsnamn. I Sverige heter ungefär 3000 män Bjarne.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

SVÄLTDÖDEN KNACKAR PÅ DÖRREN

Ödetomten efter “Garstens”, Garnstadens kyrkotorp i Skepplanda

Kyrkotorpet Garnstaden, eller Garstan som den fick heta i folkmun, låg djupt, djupt inne i Risvedens storskog (ett vidsträckt vildmarksområde och en gammal kronoallmänning mellan Göta älvdalen i väster och sjöarna Mjörn och Anten i öster). Torparen själv kallades “Garsten” och hans väg ut till bygd och by var lång och besvärlig. Han hade att gå minst två kilometer på stenig stig till Hålan i Skepplanda socken, vilken socken hans torp tillhörde, eller Ljusvattnet i Östads socken för att komma till närmaste granne. Och dessa båda ställen låg också långt från handelsbod, post och kyrka. “Garstens” hustru gick sällan dessa stigar, utan hon höll sig hemmavid nästan hela sitt liv. Barnen gick i ambulerande roteskola några veckor på året. Det kunde vara någon skogsgård som hade en snickarbod, ödestuga eller dylikt utrymme ledigt för skola. Snickarboden på skogsgården (Skogstorp Skepplanda) Eket var skola för ett femtontal barn på 1890-talet.

Skepplanda kyrka medeltida kyrka

Garstan var torp under Skepplanda kyrka och arrendet lär bara ha varit åtta björkriskvastar om året. Men så var också torpet därefter. Garstan betecknades som “ägde utsäde“, vilket betydde att man kunde odla någon säd på egen jord, hålla en ko och några höns, möjligen gris. Detta var inte någon dålig statusbedömning bland torpare och backstugesittare.

Men det hade inte alltid varit så på Garstan. Om man nu får tro sägnen och Karl Helgesson på Hjällnäs berättelse. Helgesson var en genuin folklivsskildrare, som muntligt och med humor kunde berätta om människor som levat och levde i Risvedsbygden. Han gick bort 1964. Så här berättade Helgesson sägnen om Garstan och “Garsten”:

”Det var på 1890-talet. Det var ett nödår och oerhört fattigt och eländigt på Garstan. “Garsten” visste sig ingen levandes råd. Hustrun och barnen var sjuka, svältfödda, och svältdöden för dem tycktes närmast vara oundviklig. Själv hade han inte fått någon mat att räkna med på de senaste dagarna. Sista barkabrödet och vattvällingen hade gått till barnen. Och hans egna sista krafter hade gått åt för att gå till grannens och låna lite krut till bössa. Mat var otänkbart att låna, det var lika eländigt överallt detta svältår. Nu satt han på pustestenen (en stor sten för att sitta och vila) utanför stugan med sin bössa i knät och grät och var förtvivlad. Hustrun och barnen nästan dödens därinne och han själv så trött, så trött.

Skogsrået och en kolare teckning av Per Daniel Holm 1882

Då plötsligt stod “hon” framför honom, liksom kommet från intet. Skogsfrua! (En sällsynt vacker varelse som råder över skogen och alla villebråd i den. Med list och fräckhet lockar hon män till älskog).”Garsten” blev alldeles “förskräckter”, men Skogsfrua lugnade honom att inte vara rädd och frågade varför han grät. Han hackade fram sin sorgliga historia. Skogsfrua gav honom då rådet att flytta stugan till andra sidan berget, för där stugan nu stod var den på “vättejord”. Vättarna var förtretade och gjorde allt galet för honom. Så försvann Skogsfrua lika plötsligt som hon kommit.

Strax därpå kom en älgtjur lunkande fram på stigen. “Garsten” reste sig svårligen och sköt på måfå, ramlade av rekylen från bössan men kom så småningom på fötter igen och fann älgen död. Den kvällen bjöds det både på kokt kött och blodsoppa inne i stugan. Och alla tillfrisknade ovanligt fort.

”Garsten” flyttade stugan precis så som Skogsfrua hade sagt. Efter den dagen blev det betydligt drägligare för folket i Garstan. Så småningom kunde de skaffa sig både ko, gris, höns och utsäde.

Pustestenen som “Garsten” satt på när Skogsfrua kom betraktades sedan av många bland folket i Risvedsskogen som en trollesten. Man gick med vördnad förbi den och helst med mössan i hand.

“Garsten” själv prisade Skogsfrua i alla sina dagar som familjens räddare.”

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: