I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

DÅ PETTER I SMEDSTORP SKULLE GÅ TILL JULOTTAN

Petter Smed Ödegärdet Nårunga Foto Ingemar Sernvik

Petter Andreasson i Smedstorp var grovsmed och fiskare. Så hade hans far, Andreas Svensson-Swing, före honom också varit. Under barna- och uppväxtåren ansågs Petter obildbar och fick ingen skolundervisning. Tidigt fick han hjälpa fadern med arbetet i smedjan och på torpet. Hemmet var fattigt, men likt “Sven Duva” växte Petter upp “axelbred och stark” och blev en jätte till karl.

Vid fisket lärde han sig simma “som en oter” (utter), som han själv sade. Han sam med kläderna på, och snärjde nätet honom ned i bottnen sparkade han sönder detta och klarade sig alltid upp på vattenytan.

Efter faderns död 1863 fick han försörja sig själv. Smidet sålde han under sina vandringar “i böjda” eller på marknader, mest i Alingsås. Han klarade dock inte av att sköta torpet på ett förnuftigt sätt.

Nårunga Säve å Prästafallet Foto Mikael Madenfalk

Tillsammans med modern bodde han först i en liten stuga på stranden av Säveån i Nårunga. Efter hennes död byggde han sig en ny stuga på höjden av den branta åstranden. Stockarna spikade han ihop med grova “järnvräklingar“, som han givetvis själv smidde.

Erik Gustav Tengstrand Kyrkoherde (f 1844 Rambsberg d 1911 Algutstorp)

I mycket förblev Petter ett barn. Först vid 45 års ålder blev han konfirmerad. Det var pastor Tengstrand i Nårunga, sedermera kontraktsprost i Algutstorp, som tog hand om honom. Kanske begärde Petter detta själv, då han kraftigt berördes av den andliga väckelsen, som på 70-talet intog Nårunga pastorat och trängde bort hembränningen och superiet.

Petter var alltid en flitig kyrkogångare, som uppmärksamt lyssnade till och även mindes det predikade ordet. Hans fasta tro- och förtröstan på en högre makt svek honom aldrig.

 

Fotot föreställer Petter Smed, som står utanför sin stuga i Ödegärdet, Nårunga socken, omkring år 1905 och blir fotograferad av Gottfrid Benjaminsson

Petter sitter i köket hemma hos skollärare Johan Fridolf Benjaminsson och berättar om sin äventyrliga julottefärd till Nårunga kyrka när han var omkring 70 år gammal. Benjaminsson tecknar ner berättelsen ordagrant.

”Du va la’ på julotta, skolemästare, kan ja tro?”

”Ja, var du där också, Petter?”

”Jae, ja va la på väg, men ja kom allri dit. Ja gick upp bittia på moern, å gjorde mä i ordning. Va klocka va, vajt ja inte, för den hade stått noka daa, men ja hade la sovet ena bra stun, å dä va stjärneklart på himmel å kållt, so dä knistra i värt. Nufallen snö va dä också. Ja tog på me mina bästa klär å kokte kaffe å drack å åt ena julalempa te. Å sin tok ja lökta i hånna å geck.

Ja kunne gått över brögga ve Härsva (Häradsvad), men dä va en fjälingsväg längre, elle också framikring prästkvarna över brögga där, men dä va lika långt dä. Över åna å rätt upp igenom Buaskogen ä inte ett tecken långt, kanveta, åna geck öpen dan före men då det vort så starkt nattafrost, så va den nock igenfrusa tänkte ja. Nor dä ä start frost, blir dä blankis, å den ä seg å stärk. Då tänkte ja: “Ja går la över holja å rätt oppijonom”. Jag tog mä mä ajt skie i järlsgåln te å lägga över å stärka isen, för de kunne inte våra räktigt säkert, att han höll. Å så gick ja på skiet å höll lökta i hånna. Men skiet gjole ajt rogglane, så ja trädde ijamte, å dä braka igenom. Ja stanna inte folie ja va ve botten; å lökta den do på stunna, kanveta, men den slängde ja genast upp på isen, so den kom allri mä ner. Ja simde upp igen, förstårse, så ja ble inte länge nere på botten. A så försökte ja komma opp på isen, men dä bara brata ner igen. Då tok ja te å slö sönder isen mä händerna, so ja sulle komme te stärkare is ve lant. Där lå ja å plomsa målla isbeta. Å så kållt som dä va. Händera bla så röa sim gåsaklör. Å ja försökte många gånger, å hala mä opp på isen, nen då bar dä ner igen.

Då tänkte ja, att blir dä inga anner rå, så får ja la köra hövet onner isen å simma opp på groen neaför, för där geck åa öpa. Dä hade ja gjort en aen gång då ja va i ena vak. Men dä va på dan dä. Nu natteti kunne ingen se, hor långt dä va te groen. Dä kunne kanske vara så långt, så åen trot, männa ja va unner isen, å då hade ja la förstås gått ot. Men så tänkte ja att om ja jole mett, å Herran jole sett, så komme ja la opp igen. A så försökte ja ve den andra sia åna, å då löckas dä för mek att ta me opp, för där va isen stärkare.

Men nu va ja på den andra sia åa och måtte over igen för att komma hajm. Ja kunne la gått nerot Härsva över brögga eller framot prästakvärna, men dä va långt ot bägge holla. Å kållt va dä, så klära fros stiva som horn. Ja geck opp te strömmen, där stocka va tor i varla. Där geck åna öpa, kanveta. Ja kunne inte våtare bli, än ja va, å där sprang ja i, so vattent skvätte i värt. Sen satte ja mä i snön på lant å drog å mek stövla å hälla ur vattent.

Men nör ja solle oppför backen va stövla isla unner, å böxera som smörkerner. Ja måtte krupa både på händer å fötter oppföre. När ja te sist kom in i stova, konne ja inte knäppa opp knappa i klära, utan ja måtte ella i spisen å tia bort isen. Sen tok ja på mä torra klär å kokte kaffe å drack å så lae ja mä i sänga å bredde på mä täcket, so ja ble varm i kroppen.

Ja ble inte sjuk å kålldoppet för ja har så stiver hälsa. Andra männärser ä så uttolia nu för tia, om di bli litte dävna om hälstrompera, så få di bröstsjuka å hosta, å dö. Men te julaotta kom ja inte den gången. Men dä kvettar la, för ja går la dit en anen gång.”

Grundat på ”En bygdeskildring från Nårunga av folkskollärare Johan Fridolf Benjaminsson

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: