I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

FOLKET SÖP, PRÄSTEN SÖP

Ods kyrka Foto Sanfrid Welin 1893

Od kyrka antas vara från första delen av 1100-talet och är en av de få kyrkor som har ett medeltida vapenhus kvar. Till- och ombyggnad skedde under 1600- och 1700-talet.

Ods kyrkas dopfunt från 1100-talet

Kyrkorummet har ett platt tak invändigt. Altartavlan är daterad till år 1695 och föreställer Nedtagande från korset. Dopfunten är från 1100-talet. En stående trämadonna är troligen framställd omkring år 1500. Vid en restaurering fann man medeltida kalkmålningar på väggarna. Norra väggens målningar är från 1200-talet och södra väggens från 1500-talet.

Knistads Herrgård

I Ods pastorat var Anders Lagerstrand komminister mellan åren 1844 och 1863. Lagerstrand var bondson från Rångedala och blev efter studier i Uppsala prästvigd 1829 till huspredikant hos ryttmästare Gustaf Jonas Gyllenborg på Knistad i Skaraborgs län. Enligt Warholms herdaminne valdes Lagerstrand till komminister i Od 1844 men erhöll först efter sjuårig rättegång sin fullmakt 1851.

Komminister Lagerstrand beskrives som en man med stor begåvning. Han var mycket avhållen av sina församlingsbor, “men likaså hatad av en överklass, vars självsvåld han ej förmådde stävja“.

Omedelbart efter det Lagerstrand hade provat för komministraturen i Od började motståndarna sina angrepp på honom. Lagerstrand hade i provpredikan bland annat yttrat: “Apostlarna omvände på en dag femtusen själar, men jag önskar omvända en här i dag.” Då det ansågs att han “inte hade rätt att påverka åhörarna“, måste detta beivras, och tre mollabor anmälde prästen för länsmannen, som lät åtala honom för tjänstefel. Angivarna hade anskaffat ett falskt vittne, som hette Johannes Larsson och var bonde i Iglaholmen i Od. När Johannes efter sitt vittnesmål var på hemväg, mötte han “Den dålie“, det vill säga djävulen, som ville lägga beslag på honom.

 Gäsene tingshus i Ljung med tingshussal från 1700-talet

Halvtokig av skräck rusade han tillbaka till Ljung för att återta sitt falska vittnesmål. Strax därefter tog han sitt eget liv genom att hänga sig. I dödsboken står det: ”Hängt sig själv i religionens grubbel, får begravas enligt domstolsbeslut”.

De som mindes dessa händelser sade, att först efter Lagerstrands död föll det för honom friande utslaget, enligt en annan version det fällande utslaget.” En av angivarna hade i rättegångskostnader utbetalt 4000 riksdaler, en på den tiden oerhört stor summa, och denne sade sedan, att “om prästen förorenade både predikstol och altare, skall jag inte processa mer med en präst“.

Det sades att Lagerstrand tillsattes av “de mäktiga“, “men så fordrade de sedan att han skulle deltaga i deras dryckeslag“.

Molla kyrka från 1100-talet. Foto Runo Grolander

En gång skulle Lagerstrand under två hophörande helgdagar förrätta gudstjänst i Molla kyrka, och för att slippa att göra den långa resan till komministergården två gånger blev han inbjuden att övernatta hos en herreman. Denne övertalade prästen att tillsammans med honom sitta uppe hela natten och supa och spela kort. Lagerstrand förlorade både kassa, häst och åkdon, men fick sedan löfte att återfå alltsammans om han svor på predikstolen. Sin predikan började Lagerstrand med orden: “Ruter i trumf, sade man förr, men så säger inte vi“, varpå följde “en kraftig predikan“.

En tingspredikan avslutade Lagerstrand med följande ord: “Smörj vagnen, så går han lätt. Muta domaren så får du rätt.”

Lagerstrand var gift två gånger, första gången 1851 med Charlotta Sandsjö, dotter av regementsskrivaren Gustaf Sandsjö och Anna Beata Rezelius. Efter 12 års äktenskap skiljde han sig från hustrun och det antecknades att ”Mannen frånskild från sin hustru i första äktenskapet enligt af Domkapitlet utfärdat skiljobrev på grund av att hon mannen förlupit och ej efter publicerad efterlysning inom natt och år sig infunnit att äktenskapet fortsätta.” Hustru gick alltså ifrån honom och lät inte höra av sig igen.

Den 15 augusti 1863 vigdes Lagerstrand med jungfrun Anna Maria Lindberg från Od. Hon var då 37 år gammal och 22 år yngre än mannen. Äktenskapet varade i drygt en månad då komminister Lagerstrand plötsligt dog i ”nervfeber” (sjukdomar där symptomen var allvarlig trötthet, dåsighet och omtöckning, innefattar bland annat tyfus).

Efter hans död noterades: “Avsatt för oordentligt leverne 1863. Död den 23 sept. s. å. —En man, som jagade efter popularitet, men saknade sedlighet och slutade i elände.

Beträffande Lagerstrands eftermäle i herdaminnet, så anses det att “åtminstone en del av dessa uppgifter kan ha kommit från Lagerstrands gamla fiender.” Det tilläggs: “Denna tid var brännvinsbränningens tid. Denne präst var knappast sämre än andra. Folket söp. Prästen söp. Det var ett lyte från en tid då själva regeringen först lärde dem brännvinsbränning för att sedan straffbelägga densamma. Men det folk som mindes komminister Lagerstrand och vars stöd han varit, det höll hans namn aktat, hans minne vördat. Men den förut omnämnde herremannens aktning för kyrka och präst var ej större än att han vid flera tillfällen stod i kyrkdörren och yttrade under gudstjänsten: Nu ljuger du din — — så högt att det hördes i hela kyrkan. Men präst och åhörare voro vana att höra sådant.”

Berättat av Gustaf Ewald i ”Klipp från Västgötabygden 1959”. Redigerat av Rolf Lundqvist

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: