I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

KYRKSTOCKEN

Två personer sitter i kyrkstock

År 1841 avskaffades ”stockstraffet” genom en förordning utfärdad av Kunglig Majestät. Detta förnedrande straff utdömdes för olika förseelser men främst för oväsen i kyrka och för oanständigt leverne. Straffet kunde utdömas för en eller flera söndagar.

Kyrkstock

Under 1600 och 1700-talen användes de gamla ”gapestockarna” flitigt.

Att “sitta i stocken” innebar att den dömde skulle låsas fast till händer eller fötter och placeras vid kyrkans gavel eller i vapenhuset “sig själv till straff och andra till varnagel“.

Under första delen av 1700 talet fick prästerna genom kunglig förordning rätt, att efter föregående varningar utdöma stockstraff för brott mot god ordning. Kungliga befallningshavande skulle vara dem behjälpliga med straffets utmätande. Sedermera hade församlingarna en särskild vald stockföreståndare, som hade att tillse att den dömde verkligen fick avtjäna sitt straff i stocken.

I ett gammalt stämmoprotokoll från Längnum (Längnums kyrka i Grästorps kommun revs 1868) 1830 heter det: ”Beslutades, att Johannes Gunnarson i Storegården bliver stockföreståndare, eller den som befordrar de för ovan-nämnda brott dömde till stocken.”

Huvudsakligen var det förseelser i samband med gudstjänsten som belades med stockstraff, men även andra förseelser kunde beläggas med detta straff.

Toarps kyrka Foto Gustaf Nilsson 1916

Så heter det i ett stämmoprotokoll från Toarp (Dalsjöfors kommun) 1819: ”Anmäldes en äktenskapsträta. Efter noggrann undersökning härutinnan befanns så man som kvinna vara lika delaktiga i detta oväsende och blev den, som först härefter visar sig brottslig ålagd att offenteligen beläggas med stockenstraff.”

Mest var det barn och ungdom som dömdes till straff i stocken, eftersom man på många håll ansåg att straffet var så förnedrande att det inte borde ådömas de äldre utan i stället skulle dessa dömas till böter.

Kvänums kyrka byggd 1867 Foto 1893 H Eriksen

Från ett stämmoprotokoll i Kvänum 1787 heter det: ”Beslutades det gossar böra under gudstjänsten stå frami koret, till undvikande av stim och förargelse, som hända kan, att de på läktaren föröva och då de äro utom tillsyn av de äldre. Häröver böra sexmän och klockare hava tillsyn, och angiva den häremot bryter som nästa söndag skall sättas i stocken”.

Kyrkofalla kyrka byggd 1837-1838 Foto H Eriksen 1889

Från Kyrkefalla (Tibro) heter det år 1800: ”Vid vite av stockstraff utom böter efter lag, belägges de pojkar, som, innan de blivit mantalsskrivne, nyttja tobak.”

Otterstads gamla kyrka enligt Peringskiöld. Nya kyrkan byggd 1854

Många gånger var det ganska ovidkommande saker som belades med straff såsom det hände i Otterstad 1769: ”Som blinde drängen Anders Hansson tvärt emot vederbörlig allvarsam åtvarning gått till Herrens heliga nattvard, så beslöt socknestämman, att han en söndag skall sitta i stocken vid Otterstads kyrka, och drivas till fattighuset.”

Tre män tittar längtansfullt på ett bord med spritflaskor och en sovande man

Däremot kunde straffet, enligt hur man såg det på den tiden, vara välförtjänt som skedde i Kvänum 1827: ”Som flere inom socknen föröva olovlig brännvins minutering och dess skadlige följder visat sig, beslöto socknemännen, att den som i sitt hus utlämnar brännvin för vad huva som helst till så stort belopp att oordentligheter därigenom uppkomma ävensom tillåter liderligt spel och dylika oordningar, skall fällas till stockestraff.”

Det kunde också hända, att en församlingsbo tog straffet ganska lätt och att det stockstraffet därmed inte hade någon avsedd effekt. Från Otterstad heter det 1782: ”Änkan Ingeborg uti Soldatetorpet vid Uppegården skulle på grund av sin trätosamma levnad, sedan hon tidigare flera gånger varnats, drivas ur församlingen. Om stockestraff taltes, men som ofta nämnda änka, som man säger, bitit huvudet av skammen, befarade man därmed till ändamålets vinnande, som är fridlighet, ingenting kunna uträttas.”

När stockstraffet sista gången anbefalldes var i en kunglig förordning av den 26 februari 1817, men på grund av den allmänna inställningen till denna typ av straff, hade det redan då blivit mera sällsynt ute i församlingarna. När sedan lagen om metod beslutades 1841 fick de gamla stockarna sina platser på kyrkvindarna eller hamnade i någon vedbod. De hade fyllt sin uppgift och man ansåg då att den ”nya” tidens människor hade aktning och vördnad för fädernas helgedom och därmed skulle det inte bli något oväsen i kyrkorna längre.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: