I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

PETTER SMED

 

Fotot föreställer Petter Smed, som står utanför sin stuga i Ödegärdet, Nårunga socken, omkring år 1905 och blir fotograferad av Gottfrid Benjaminsson

Smeden representerade ett aktningsvärt yrke och titulerades mäster. Med sina starka armar och hårda nävar var det en man, som kunde sätta sig i respekt, om så tarvades. Att bråka med honom var inte rådligt, ty ”Gu’ tröste den, som en gång i harmen får smedens näve i skallen” heter det i »Smedens visa».

Petter Andreasson i Ödegärdet Nårunga var smed och bygdens stora original. Han var en bjässe med väldiga kroppskrafter. Han lär ha varit född 1835 och dog någon gång omkring 1917. Redan som barn förlorade han sina båda föräldrar. Lars Gunnarssons berättar att hans farfar (född 1902) var ibland hos Petter som barn och läste tidningen för honom. Det var nog lite si och så med både syn och läskunskap för Petter. När farfar kom dit en gång, berättar Lars, satt han med tidningen upp och ner men låtsades ändå läsa. ”Va hemskt va di krier di däre panera” (va hemskt va dom krigar dom där japanerna).

Man kan säga om honom som Runeberg sa om Sven Duva: “ett dåligt huvud hade han, men hjärtat det var gott“.

Nårunga gamla prästgård

Ett av Petters stora bekymmer i livet var att han aldrig hade konfirmerats. Han betraktade sig därför själv som en hedning. Så vid 40-årsåldern gick han till socknens präst och bad att få “läsa” för honom. Detta fick han och var sedan några kvällar i veckan i prästgården för undervisning. Petters lyckligaste dag var när han blev konfirmerad. Nu var han inte någon hedning längre för nu var han inskriven i himlens bok.

Petter var grovsmed, och hade som sagt sin stuga och smedja inte långt ifrån Säveån. Han smidde bindslen, hackejärn, eldgafflar och beslag till bogträn. När han så fått färdig en “rediger böla“, som han sa, så gick han ut i bygderna och sålde. Han kunde då vara borta i flera veckor och ända ner mot Floda var Petter Smed känd för sina smidessaker.

I sin stuga hade han en järnkamin med ett plåtrör genom taket. En dag slog gnistorna igenom och antände taket och stugan brann ner. Petters enda kommentar var: “där feck pankera män de va skae’ mä dä finsjalen söm ja sulle gett ena tösabit“.

Snälla grannar hjälpte honom att bygga en ny stuga och under tiden bodde Petter i smedjan. Efter hans död flyttades stugan till gården Skogen i Nårunga.

Fiskade gjorde Petter var som helst utefter ån, några rättigheter brydde han sig inte om.

De ä ju Herrens fesk å Herrens å”, sa han bara.

När han använde nät, band han ena nätkanten vid stranden och gick sedan ut i ån, alltid med kläderna på. Den fria ändan av nätet höll han i handen här han gick ut i vattnet. På så sätt fångade han både gädda och laxöring. En gång när han vittjade nätet i ån simmade en laxöring in i den oknäppta gylfen. Då sa Petter till sin fiskekamrat från Rydet:

”Jä ha fått ena vassorm i böxerna, men de få va ve! ”

Men det var som sagt en öring.

Petter skall ha varit ovanligt stark och under sina fisketurer i ån, som kunde bli långväga, bar han med sig sin båt.

Han beundrade Karl XII och när rysk-japanska kriget 1905 drog ut på tiden tyckte Petter “de skölle vart Karl XII, mä sitt svärd som ena aspeskie slo han te höger å vänster av dom på metten så de ble söm skulehölkar“.

 

Nårunga Missionshus

Han var också storätare, kunde gå från gård till gård och äta “medda“. Vid en julfest i Nårunga norra missionshus blev han bjuden på kaffe och lussekatter. ”Du får äta så du blir mätter” sa man till honom. Det blev 17 lussekatter.

Vid sitt kringströvande fick han kakbröd med sig hem från gårdarna. De kunde bli flera månader gamla. En gång när prästen kom på besök i smedjan stod Petter vid smidstället och slog sönder brödet med en hammare. ”De ä söm getahorn”, sa Petter till prästen. Han doppade sedan brödet i vatten.

En gång när Petter gick till Tomasmarknaden i Alingsås, som inföll tre dagar före jul, gick han vintervägen med sin börda av smidessaker, som han skulle sälja i stan. Han gick över Gasslången, isen brast och han ramlade i så stor han var. Men han tog sig snabbt upp, ruskade på sig och fortsatte genomvåt obekymrat sin vandring vidare mot stan. När någon senare frågade honom om sjöäventyret och om han inte frös förskräckligt, blev svaret:

”Vesst to jä mäk ena köpp kaffe i stan, män va då?”

Vårgårda marknad 1930

Petter var känd som en mycket snäll och fridsam man, ja, nästan from. Men en gång när han stod på Vårgårda marknad och sålde sitt smide blev han ofredad av ett gäng slynglar, som antastade honom handgripligt. Denna gång brukade han sin väldiga styrka, tog ett av sina bogträn och gick löst på sina antagonister. Han berättade efteråt:

”Å jä slo te höger å te vänster, å daj stöp söm flöger, å sömma to te bajna så de va änna te!”

När någon av lyssnarna då påpekade, att det stod i skriften att man skulle vända den andra kinden till när man blev slagen, svarade Petter:

”Jo, de förstå säk, öm nön slö mäk för Herrens sak, då jä ja så, män ente öm nån vell ta smiet ifrå mäk.”

Petter hade släktingar i Göteborg och en gång for han litet tafatt dit ner för att hälsa på. När han kom till centralen i Göteborg frågade han alla han mötte:

”Ha i sett våra, vet ho va våra bor?”

Givetvis kunde ingen hjälpa honom till rätta. Hemkommen igen berättade han, “att han hade gått gata upp och gata ner och frågat efter de våra, men ingen visste var de bodde”.

Petter Smed Ödegärdet Nårunga Farbror Foto Ingemar Sernvik

På ålderns dagar blev Petter påtagligt orkeslös och grannarna ville hjälpa in honom på något försörjningshem. Men där blev det stopp och belägg:

”Jä ha ju la ena stuga ska I veta, skecka dit nån söm ä stugalös”. Men så småningom kom han ändå till Siene ålderdomshem. Vid badet där blev han svårt bränd och dog på Alingsås lasarett.

Berättelsen grundar sig bland annat på “Där Stigarna tar slut” av Håkan Sandstedt

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: