I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

KLOKA GUMMOR OCH GUBBAR

En “klok gumma” Foto Richard von Hofstein

”Det fanns personer förr i tiden, som kunde mer och visste mer än andra, inte tu tal om den saken. Och sådana finns det allt än, men inte vill de och inte får de ge sig tillkänna, för då blir de förföljda och förlöjligade och i många fall även straffade. Folk, som ingenting förstår, kallar deras kunnande för häxi och kvacksalveri och gu’ vet vad namn de har på’t allt. Humbugsmakare finns, det får en inte neka till, och sådana finns på alla områden, men ingen förmenar väl ärligt folk att utöva sin praktik och sitt yrke för det. Om de kloke finge ställa sig till sina medmänniskors förfogande, skulle det lända både dem och många fler till gagn. Detta är min fulla övertygelse, och sedan må andra ha vad mening, de behagar.”

Dessa ord härleder sig från en berättare, som fullt och fast trodde på de klokes förmåga att ingripa och hjälpa, där hjälp var av nöden. De kloke var, enligt denne berättare, sin tids verkliga läkare. Ja, de var mer än så, de var människovänner och välgörare. Många av dessa kloka förvärvade sig under sin levnad folkets förtroende så helt och fullt, att deras namn fortfarande lever ej blott i friskt utan även tacksamt minne.

Olle-Maja i Sparlösa

Den klokes förmåga att se och veta mer än andra människor förklaras i en del fall med att han eller hon varit i beröring med den vita ormen. Om ”Britta i Sparlösa” berättas, att hon en dag under arbetet på en äng lade sig ned för att dricka ur en källa. Då hon reste sig upp, uppmärksammade hon en vit orm i källan. Hon hade alltså, ehuru ovetande, druckit av det vatten, i vilket ormen låg. Efter den dagen visste hon mer än andra.

En variant av samma sägen berättar om en kvinna, som lyckats fånga en vit orm, vilken hon kokade för att äta upp. Elon hoppades nämligen att på så sätt undfå de klokes vetande. Men under det att kvinnan var ute i ett ärende, kom en flicka in i stugan. Hon undrade vad moster hade kokat för gott i grytan, som stod på spishällen för att svalna av, och så stoppade hon som hastigast ned ett finger i grytan och slickade av detta. Efter den dagen ägde flickan just de egenskaper, den äldre eftersträvade. Gumman åt upp hela ormen, men det båtade till inget, ty kraften gick endast till en, nämligen den, som först smakade anrättningen, även om det ej var mer än vad som följde med ett i grytan doppat finger.

Många underverk, som tillskrives den eller den kloke, har naturligtvis sin förklaring i folks övertro, men å andra sidan kan man ej bortse från att kloka gubbar och gummor verkligen kunde en hel del, hur det än skall förklaras. En god del av deras kunnande grundade sig givetvis på gångna släktleds rön och erfarenheter. Men i ordet kunnande inlägger berättarna även den klokes medfödda eller på annat sätt förvärvade förmåga att se och förstå mer än andra.

Britta Lena Andersson ”Kungsbackagumman” född 1824 i Fjärås död 1904 i Hanhals

Mer än en gång fick de, som sökte städernas läkare för fallandesot, ”skivert” (engelska sjukan eller rakitis som är en bristsjukdom) och många andra svåra sjukdomar, det rådet: ”Vänd er till någon klok gumma eller gubbe. Sådant kan de bota, men inte jag.” Det hände till och med att läkarna själva nödgades söka de kloka för sina barn, då dessa led av ”skiverten”. En sådan var ”Kungsbackagumman” (Britta Lena Andersson född 1824) som var ofantligt skicklig, och hon var lika högt hållen av läkare som av gemene man. Hon kunde vad ingen annan kunde, även om han var aldrig så högt lärd.

Sådana kloka, vilka först och främst ägnade sig åt att bota sjukdomar och som därvid använde mediciner, har man hedrat med namnet ”dakterskunnia” (doktorskunniga) eller ”hemmadaktara”.

Medicinalväxter

Vilken vikt man lade vid bruket av mediciner, framgår av följande:

”Göta-Lena, ja det var en led trollkäring.” ”Nej, hon kunde väl inget, men se hon hade den, som hjälpte sig, själve den lede, som en förstår.” Hennes dotter Johanna, som var en förfaren och kunnig kvinna, när det gällde att bota sjukdomar, använde uteslutande mediciner; utan sådana kunde hon ingenting uträtta, det sade hon.

Enahanda berättas om ”Kommavalla-gubben”. Han gav mediciner, som hjälpte. Bruket av sådana betraktades som en garanti för att hjälpen förmedlades på naturlig väg. Skillnaden mellan den klokes och den verklige läkarens mediciner var emellertid den, att den förres hjälpte ofelbart. I en del fall är berättaren något tveksam. Om ”Vässinga-Kristin” utlät sig en berättare så här:

”Hon använde mediciner, så någon vanlig trollkäring var hon inte, fast nog kunde hon en hel del, som en annan inte kan fatta eller förstå. Första gången, jag sökte henne, gick jag fel, för jag hade aldrig varit på ort och ställe förr, men det kunde hon säga mig, när jag kom fram. Hur kunde hon veta att jag gått fel?”

​Denna berättelse grundar sig i mycket på Linnar Linnarssons skrifter. Fortsättning följer de närmaste dagarna.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: