I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

BJÖRNABRO FYRUNGA OCH BITTERNA

Vedums kyrka

Det var två systrar, som var så rika, att de ”makta” (mäktade) bygga egen kyrka; de bodde på Bol i Barne härad. När de bestämt sig för att bygga kyrkan kom de inte överens om var den skulle stå och då byggde de var sin. Den äldre systern byggde sin kyrka i närheten av Bol, och den fick heta Eli (Elin), för så hette hon själv.

Den andra systern flyttade öster ut till Laske-Vedum. Där byggde hon och de, som följt med henne hit, sin kyrka. Det retade emellertid den äldre systern, att de byggde en mycket större och vackrare kyrka, än den som hon byggt. ”Ve dum!” sade hon och så fick både socknen och kyrkan heta Vedum.

Elings kyrka

Socknen med Elins kyrka heter Eling.

Liknande sägner finnes från flera andra bygder. Så berättas det till exempel att två systrar på Hede i Grude socken, Gäsene härad, som lät bygga var sin kyrka. Systrarna hette Gruda och Siri. Grude kyrka har fått sitt namn efter Gruda och Siene efter Siri.

Ornunga gamla kyrka

Vidare säges att två andra systrar på Sällerhög i Asklanda, som var så mäktiga att de lät bygga var sin kyrka, nämligen Asklanda och Ornunga.

Ganska många sockennamn sättes i samband med digerdödens härjningar. Av sägnerna att döma gick denna farsot skoningslöst fram i västgötabygderna.

I Bitterna överlevde en enda flicka den svåra farsoten, och det var ”Bettera tärna”. Det är därför socknen fått namnet ”Betterna” (enligt äldre mål Bettarna).

Fyrunga ryggåsstugan vid kyrkan

Fyrunga har fått sitt namn därav, att endast fyra ”ungar” (barn) överlevde digerdöden i den socknen. Och i Bådene var det bara två barn, en pojke och en flicka, som levde över. De båda gifte sig med tiden och befolkade bygden på nytt. Bådene var under medeltiden egen socken. En större gård i Kvänum bär nu detta namn.

I Öttum blev bygden öde och tom genom samma farsot, och därför fick socknen heta ”0-tom”, vilket med tiden blev till Öttum.

Tråvads kyrka vid Lidan 1908. Foto A Bengtsson

Om anledningen till namnet Tråvad berättas följande:

De körde fram timmer till en kyrka, som de ämnade bygga på Ogglebacken (numera Ugglebacken). Där lade de virket, men nästa dag låg det nere vid vadet över ån. Då sade de:

”Dä trår te vad!”

Och så fick socknen och kyrkan heta Tråvad.

Kyrkås kyrka 1926 Foto Gustaf Ewald

Kyrkan i Kyrkås är så gammal, att den fanns till redan före syndaflodens dagar. Var den stått från första början, är ingen som vet, men när floden drog sig tillbaka, blev kyrkan stående på en ås i Kullings härad. Åsen fick heta Kyrkås, och det är efter den, som socknen fått sitt namn.

Namnet Lekåsa syftar på att ungdomarna i forna tider kom samman till vapenövningar och lekar på den torra grusås, där kyrkan nu ligger.

Edsvära gamla kyrka delar av altaruppsatsen

Edsvära socken har fått sitt namn av att de, som skulle gå i konungens eller rikets tjänst, här fick avlägga eller svära ed. Det skedde vid Brumanne stena. Det var fyra stora stenar, som stod i en fyrkant inte långt från den plats, där Algutstorps gästgivargård låg. De, som skulle begå eden, fick stå inom fyrkanten, och folket stod utanför som vittnen.

Vid “Brumanne stena” företogs även vigslar innan det fanns några kyrkor i närheten. Dessa stenar är emellertid numera försvunna. De kördes antagligen bort vid kyrkbygget på 1860-talet.

I Edsvära finns en gård med namnet Disarås. Detta namn erinrar om drottning Disa, som bott på denna gård. På gårdens ägor lär stora skatter ligga förborgade.

Björnabro i Larv

Björnabro var på sin tid inte endast en av de äldsta broarna inom provinsen utan även en av de största. Enligt folksägnen skall bron emellertid ha fått sitt namn av att en björn störtat i ån och fått sin död på denna plats. Detta hände på den tiden, då det endast fanns en spång av stockar över ån. Björnen hade slagit en häst och skulle bära den till skogs på södra sidan om ån, varifrån han precis kommit, men då han kom ut på spången, råkade han snärja in sig i ett remtyg, som hästen bar. Och så föll björnen med sitt byte i ån och drunknade.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: