I DAG ÄR DET

DEN 25 APRIL

MARKUS SAMT MARKUSDAGEN

Restaurang Sturehof gjordes berömd av Ernst Josef Marcus

Markus eller Marcus är ett romerskt och bibliskt mansnamn, namnet på en av evangelisterna. Exakt vad Markus betyder är oklart; möjligtvis är det bildat av namnet på den romerska guden Mars. Formerna Marco och Marko är varianter av samma namn.

Mark/Markus/Marcus är ett vanligt manligt namn och är härlett från gammalt latinskt "Mart-kos", vilket betyder "helgat till guden Mars" och kan också betyda "krigets Gud" eller "vara krigsliknande". Marcus var ett av de tre vanligaste romerska förnamnen.

Markus var mycket populärt i början på 1990-talet då det var Sveriges vanligaste namn bland nyfödda pojkar. Det finns drygt 50 000 män som bär namnet Markus i Sverige.

Markusdagen ansågs i likhet med flera dagar vid denna tid som särskilt lämpad för just sådd av ärter. Mängden dagar som förknippades med ärtsådd speglar att ärter var en vanlig gröda i bondesamhället. I Västergötland kallades dagen ibland för ”gökedagen”, därför att göken ansågs komma.

Angående fotot ovan:

Ernst Josef Marcus, född 9 maj 1881 Stockholm, död där 19 mars 1936, var en svensk restauratör.

Ernst Marcus var son till köpmannen Axel Marcus samt bror till Ture och Gerda Marcus. 1896 anställdes han hos konditor Törnblad vid Stureplan i Stockholm. Han fortsatte därefter som kökselev vid Operakällaren och bedrev därefter restaurangstudier i utlandet, hos Nimbs i Köpenhamn, Cecil i London och Brighton i Paris. Efter att han återvänt till Sverige var han hovmästare på Hotell Rydberg, Hasselbacken och Grand Hôtel. 1905 etablerade sig Ernst Marcus tillsammans med sin bror Ture på Sturehof som han 1910 ensam övertog och därefter innehade fram till sin död. Sturehof utvecklades under hans ledning till en av Stockholms främsta restauranger med fiskrätter som specialitet.

DEN 25 MAJ

URBAN SAMT URBANUSDAGEN

Vädersolstavlan ursprungligen målad av Urban målare 1535 hänger i Storkyrkan i Stockholm Det är den äldsta bilden av Stockholm och finns avbildad på tusenkronorssedeln Den nuvarande bilden är dock en kopia från 1630-talet av Jacob Elbfas

Urban är ett mansnamn bildat från det latinska adjektivet urbanus - "belevad" eller "städad" (egentligen "från staden" eller "som har med staden att göra", av Urbs - "stad"). Urbanus var ett vanligt namn på påvar. Namnets plats i almanackan är till åminnelse av Urban I som dog 230 och har funnits där sedan medeltiden.

Namnet har förekommit i Sverige sedan 1400-talet men inte varit speciellt vanligt det senaste seklet. En viss popularitet hade det dock på 1950- och 1960-talet. Det finns i dag knappt 1000 män som heter Urban i Sverige.

Den 25 maj är sedan medeltiden är en gammal märkesdag i almanackan och Urbanusdagen brukade räknas som sommarens första dag. "Urban, Vilhelmina och Beda, de skola sommaren leda" hette det i den gamla Bondepraktikan. I och med att sommaren börjat, måste alla sysslor förknippade med vårbruket vara färdiga.

DEN 25 JUNI

DAVID OCH SALOMON

 

Rektor Otto Salomon

David är ett mansnamn av bibliskt ursprung och betyder 'den älskade' (hebreiska דָּוִד Dawid). Namnet kan även stavas Dawid.

Namnet började stiga i popularitet på 1970-talet och var något av ett modenamn på 1980-talet. Numera ligger namnet ganska stabilt kring plats 25 på listan. Det finns ungefär 50000 män som heter David i Sverige.

Salomon är ett annat bibliskt mansnamn som kommer från det hebreiska ordet (שְׁלֹמֹה shelomoh) schalom som betyder välgång eller frid. Den engelska formen är Solomon. Namnet infördes i den svenska almanackan i slutet av 1700-talet.

Namnet är mindre vanligt i dagens Sverige och det finns färre än 1000 män som bär detta namn i landet.

Angående fotot ovan: porträtt av rektor Otto Aron Salomon. Han föddes den 1 november 1849 i Göteborg som son till handlare Alexander Salomon och Henriette Abrahamson. Han gift sig 1878 med Ellen Jacobina Wahren ifrån Norrköping. Salomon var autodidakt pedagog som vidareutvecklade den pedagogiska skolslöjden vid Nääs slott, Västergötland och tog senare över som rektor efter sin morbror August Abrahamson. Han avled den 3 november 1907 och begravdes i slottsparken vid Nääs.

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i västra Sverige under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 19 kr

Tryckt bok: 195 kr

"ORIGINAL PÅ BÖGDA"

____________________

EBOK

_______________________

"ORIGINAL PÅ BÖGDA" handlar om ett trettiotal original som bodde på Svältorna för över hundra år sedan. Läs om Anders Alf, som i sin och familjens förtvivlan dränkte sig i Trollö mosse och Ledsbackabarnen Kalle och Kristina. De båda var syskon och "dvärgar", som det hette på de tiden. När de båda var i åttioårsåldern slog Kristina ihjäl Kalle med en spisgaffel.

E-bok: 19 KR

Tryckt bok: UTSÅLD

MÖRDANDE HUNGER

 

Soldattorpet nr 302 Osdal Foto 1926

Oskar Blomgren och makan Ada hade 12 barn Karin näst yngst som konfirmerats

Ungefär 100 år tidigare tjänade Nils Att som soldat här på soldattorpet

Nils Nilsson föddes i början av april 1782 på Stenhögen i Ornunga, som son till Nils Larsson och Britta Larsdotter.

Han gifte sig 1807 med Maja Carlsdotter, född 1787 på Ljurs Stom, dit de flyttade efter att de gift sig. Nils blev soldat och tog namnet Att. Han tjänade för Tolsgårdens rote nr 302, numera kallad Osdal, i början på 1820-talet.

Medan de bodde i Stommen fick Nils och Maja sex barn varav ett dog bara tre veckor gammalt:

Nils Att blev av någon anledning avskedad i förtid och stod därför på bar backe med hustru och fem hungriga barn utan utkomst.

Familjen, som förutom Nils och Maja, bestod av barnen, Anna, 18 år, Johanna, 15 år, Lars, 12 år, Olaus, 9 år och minstingen Catharina som var 5 år gammal, flyttade 1825 till Enebacken, på utmarken mot Korpås, och tog upp ett torp där.

Enebacken låg på Iglabos mark på gränsen mot Korpås. Klicka på bilden för en förstoring

På Enebacken bodde Anna Andersdotter, född 1751 i Kubbåsen Tämta, dotter till Anders Jonsson-Fastberg. 1781 hade hon flyttat från Kubbåsen till Ljurs kvarn där hon gifte sig med Anders Larsson den 7e januari samma år. Bara några månader senare, den 4 mars 1781, dog Anders när han krossades av kvarnhjulet.

Den 21 oktober samma år fick Anna en dotter som hon även gav namnet Anna. Dottern föddes alltså 7 månader efter att fadern förolyckades så dramatiskt på kvarnen.

Annas faderlösa dotter Anna, född 1881, fick en ”oäkta” dotter som hon gav namnet Johanna och som föddes i januari 1812.

1824 flyttade modern från Enebacken till Asklanda, men dottern och dotterdottern blev kvar på Enebacken.

Medan Nils och Maja Att bodde på Enebacken fick de ytterligare två barn, Carl, som dog när han var drygt tre år gammal samt Carl Otto, född 1833. Han blev liksom sin far soldat och tog då soldatnamnet Rapp.

Stugan på Enebacken var liten och låg, men Att hade gjort sitt bästa för att skapa ett så trevligt och bekvämt hem som möjligt. Han hade byggt en ganska bra ladugård med lador och tröskloge, samt plats för en ko. Brunn och potatiskällare fanns även. Han hade planterat en liten vacker trädgård. Där växte stora aplar, en dunge plommonträd och några bärbuskar.

Om än bostaden var hjälpligt ordnad, var det svårt att kunna försörja den stora familjen under de hårda tider som rådde under mitten av 1800-talet.

1845 bodde Nils och Maja och deras sistfödde Carl Otto, som var tolv år gammal på torpet tillsammans med den vuxna dottern Anna och hennes oäkta dotter Petronella, som bara var ett år yngre än morbrodern Carl Otto. Två av deras andra barn var döda och de övriga hade flyttat hemifrån.

Då Att inte kunde skaffa mat till sin svältande familj bestämde han sig för en drastisk lösning. Han själv var 63 år gammal och han tänkte att han antagligen var familjen till mer nytta som död än som levande. I sin förtvivlan beslutade han sig för att söka döden och på det sättet hjälpa familjen att få bidrag från fattigvården.

Barn vid ett torp med brunn. Foto Hilding Mickelsson

Efter en rådplägning med hustrun gick han och ställde sig på huvudet i brunnen. Detta hände den 9 maj 1845.

Änkan Maja bodde kvar på Enebacken i sex år. Då hade alla barnen förutom den äldsta dottern, Anna, född 1807, lämnade hemmet.

Anna bodde ensam kvar i den lilla stugan. Karl Eriksson berättade: ”Under mina barnaår var hon vår närmaste granne. Anna berättade om hur svår hungersnöd det varit i hennes barndom. Bland annat talade hon om, att i hennes hem blandades fårspillning i brödet för att göra detta drygare. Här på orten fanns vid denna tid ingen skog, varför man inte kunde tillgripa den beprövade utvägen att baka barkbröd.”

Annas sexton år yngre syster Stina hade uppfört en egen stuga nära Annas, men på Iglabo mark. Här bodde senare även den oäkta sonen Alexander, född 1855 med familj. Stugan kallades Nordtorp ”Attes” och den lilla åkerlappen bredvid ”Atta-Sanders” åker. Stina dog den i januari 1887, varefter sonen med familj emigrerade till Amerika.

Betygsätt sidan!

HAR DU LÄST DEN HÄR?

HAR DU LÄST DEN?

MORD

SÅ VAR DET FÖRR

ORIGINAL

SVÄLTORNA

IGLABO

Här är fler spännande berättelser från förr: