DEN FÖRSVUNNA STADEN

Kvinnestads kyrka

SLOTTET OCH BORREBACKA

Pehr E Lindskog berättar i ”En korrt beskrifning af Skara stift 1816” följande:

”På nordvästra sidan om Qvinnestads kyrka äro tvänne backar nära intill hvarandra belägne; den större, som är närmast kyrkan, heter Slottet och den mindre Borrebacka. På västra och nordvästra sidorna omgifvas desse backar af Qvinnestads sjö. Derifrån upstiger en djup graf, som ej allenast åtskiljer bägge backarne, utan äfven sträcker sig rundt omkring dem, till dess den åter på ömse sidorna om dessa backar, löper ut till sjön. Grafven har i vidd och djuplek samma utseende, som grafven kring Brobacka vid Skara. Dock lärer denna graf fordom varit uppfylld med vatten, hällst den på 3:ne ställen är förenad med sjön och ännu ligger med sin botten blott en eller högst en och en half aln öfver sjöns vattenbryn samt på flere ställen ännu har vatten i sina hålor. Djupleken minskas årligen. På den största kullen har man för flere år sedan gräfvit och funnit grund till en kostbarare forntidens byggnad, jämte tegelstenar, kol, knifvar och andra äggjärn. Tvänne kulor af järn, en till 1 ½ tums diameter och solid, den andre iholig, mot 3 tums diameter, äro äfven härstädes fundne. Sådant tyckes visa att här icke varit ett Nunnekloster, såsom några berättat, utan en skans eller befästadt ställe; och då Borrebacka är så nära intill, måtte det varit af samma beskaffenhet. Om nedsänkta skatter i sjön utanför desse backar, talas än i dag efter gammal sägen.”

KVINNESTAD KYRKA

Kvinnestads kyrka 1916 med antagen vallgrav i blått

”Qvinnestads kyrka har ett litet torn, hvari 2:ne små klåckor hänga”. (Lindskog 1816)

Kyrkan byggdes troligen tidigt 1200-tal. Nära Kvinnestadsjön låg den väl synlig och lätt att nå även sjövägen. Runt kyrkogården skyddade en vallgrav mot ovälkomna besök. Vallgraven på framsidan fylldes igen när kyrkogården utökades. På sydöstra sidan av muren finns en öppning för en smal stentrappa. Den användes förr när man bar en ”självspilling” (någon som begått självmord) till en enkel grav.

Troligtvis har det funnits en stavkyrka på den plats där den nuvarande lilla stenkyrkan ligger.

UTGRÄVNINGAR AV SLOTTET OCH BORREBACKA

Redan 1815 skriver P-E Lindskog i ”Försök till en korrt beskrifning om Skara Stift” att man ”för flere år sedan” har gjort ett flertal intressanta fynd på borgkullarna. Bland annat fann man grunden till en byggnad, tegel, knivar, järnkulor mm.

Under 1980-talet gjordes utgrävning i området av Rune Ekre, Lödöse museum, för att försöka klarlägga när det som kallats Slottet och Borrebacka kan ha anlagts.

Borg från 1300-talet

Den sk Kvinnestadsborgen bestod huvudsakligen av två kullar, Borrebacka och Slottet, den senare med spår av vallgravar. På den södra sidan hittade arkeologerna en mindre byggnad med stenlagt golv och anslutande härd (möjligen bastu). Platsen var en borganläggning från 1300-talet, och hade sin viktigaste period då Västergötland var uppsplittrat mellan tre politiska maktfaktorer (Magnus Eriksson, Albrekt av Mecklenburg, Danmark) och beläget i en skärningspunkt mellan dessa. Öster om Borrebacke hittade man starkt skadade byggnadsanläggningar, troligen bostadsbyggnader i anslutning till stallområdet. På Borrebackas norra sida fanns spår av en stengrund till en byggnad och där hittades mynt från Magnus Erikssons tid.

Karta över borgen och kyrkan på 1300-talet

Man fann ungefär 20 mynt från Magnus Erikssons tid på 1300-talet. Dessutom hittade man rikligt med hästskor, hästskosöm, fragment av ryttarutrustning, armborstpilar, hovslagarverktyg och i kanten av Borrebacka rester av en medeltida smedja,

Mynt 1340-1354 Foto: Gabriel Hildebrand/KMK

Ovanstående penning präglades någon gång mellan 1340 och 1355, under Magnus Erikssons tid. Vikten är cirka 0,35 gram. På ena sidan av myntet avbildas tre motställda kronor med ett M emellan. På andra sidan av myntet är folkungalejonet avbildat.

Teckning av Kungsgård gjord 1778 av Gustaf af Sillen

Enligt vissa källor har borgen benämnts Borgbacka Kungsgård medan andra säger Borrebacka. Förleden Borr- förekommer ofta i betydelsen borg vilket bekräftar det legat en borg på denna plats. Fästet har förmodligen till största delen varit en träborg, en slutsats man dragit av den mängd kol som hittats, lämningar som också pekar mot att den senast användes någon gång mellan åren 1340-1400.

De båda kullarna som borgen låg på hade skilda funktioner. Den ena var ett stallområde med en smedja medan den andra var för försvarsändamål. Nere vid sjön har det funnits en badstuga. Borgkärnan på den senare kullen har varit en träborg omsluten av höga grusvallar på tre sidor. Enligt arkeologen Rine Ekre är det möjligt att Kvinnestadborgen inte fungerat mer än under några årtionden.

Åsle Tå Bomans

En mycket spännande tradition säger att borgen ska ha använts år 1251 vid slaget i Herrevadsbro, som ligger endast några kilometer sydväst om Kvinnestads borg. Borgen byggdes nämligen under samma tid som slaget vid Herrevad skedde.

Borgen användes under sin sista tid av en ryttargarnison. Kanske var den danska och norska drottningen Margareta eller någon av hennes härförare i Kvinnestad på sin väg till slaget vid Åsle utanför Falköping år 1389.

NUNNEKLOSTER

Det finns sägner om att det har funnits ett nunnekloster inte långt från borgen, dock är inga spår av klostret i dag kända.  Namnet Kvinnestad ska, enligt vissa, ha koppling till nunneklostret. Platsen för klostret har aldrig hittats och är ej heller noterat av Riksantikvarieämbetet.

DEN FÖRSVUNNA STADEN

År 1866 skriver Erdmann att ”Något längre österut på den plats som nu heter ”Torget”, skall hafva i fodomtima legat en stad; dess föregifna stenläggning visas ännu”. Stenläggningarna som i slutet av 1800-talet låg synliga enligt Erdmann är säkerligen övervuxna med mossa idag.

Borgen i Kvinnestad, Riddartorp, Bosgården och Äne och det förmodade läget på den gamla staden
I nordost ligger Riddartorp, och sydost därom finns en Bosgården.

Både Riddartorpet och Bosgården finns på moderna kartor och utifrån dessas positioner kan man ungefärligen placera den gamla staden.  Staden skulle ha legat öster om borgen och ytterligare nordöst låg Riddartorp och sydost om Riddartorp låg Bosgården (utmärkta på kartan ovan). Vad som talar för detta är också att det finns väldigt många fornminnen i triangeln mellan Borgen, Riddartorp och Bosgården. 

BJÖRN DJÄKEN

Som ägare till gården Kvinnestad under denna period finner man år 1354 Björn Djäken som den 8 oktober köper ”Qwinnistadhæ” av kyrkoherde Bjernerus och Stenulf i Almar. Försäljningen ombesörjdes av lagmannen Algot Bengtsson i Vånga. Han var ur Algotssönernas ätt.

Björn Djäken var en viktig lagman i Värmland. Han föddes före 1324 och dog efter 1364. Han var även ägare under en tid av Bergstena med kvarn och Bäne med landbohemman (Hols socken, båda i Kullings härad).

Originalbrevet från 8 oktober 1354

Utfärdat: 8/10 1354 ”Bjernerus, kyrkoherde i Arvika, och Stenulf i Almar, lämnar fullmakt till Harald Ingemarsson och Algot i Vånga att på deras vägnar lagligen överlåta till köparen Björn Djäken Bergstena med kvarn och Bäne med landbohemman (Holst socken, båda i Kullings härad) samt gården Kvinnestad (Gäsene härad).

Utfärdarna beseglar.”

ÄNE BY

Äne by, som ligger mellan Riddartorp och Bosgården är socknens äldsta och här finns kontinuitet sedan bronsåldern. Kanske var det här som staden låg? Landskapets ålderdomliga karaktär innehåller fornlämningar i form av bland annat gravfält, resta stenar, rösen och stensättningar.

I Änet utspelade sig 1852 en fruktansvärd händelse som finns berättad här. Eller klicka på bilden nedan: