DÖMDA TILL FATTIGDOM

På gården Såkhult i Siene socken väntades det tillökning i slutet av oktober 1816. Bonden Olle Larsson och Johanna Hansdotter hade redan tre små döttrar, som var mellan ett och sju år gamla. En dotter hade de förlorat då hon var bara ett halvt år gammal.

Den 25e oktober nedkom den 33-åriga Johanna med ett tvillingpar, båda flickor. De båda fick namnen Maja Stina och Ingeborg. Därmed hade familjen fyra små flickmunnar att mätta och ta hand om.

Man kan förstå att familjen hade det mycket knapert på det lilla torpet. Med bara flickor fanns det heller inga utsikter att få hjälp med det tunga arbetet på torpet när föräldrarna blev gamla. Man kan förstå att glädjen blev stor sensommarn 1821 då paret äntligen fick en son. Han fick namnet Johannes.

Gården Malryd i Tämta

Som så många andra flickor på den tiden fick Maja-Stina och Ingeborg lämna hemmet tidigt för att ta tjänst som pigor i bygden. Redan som 16-åring gav sig Maja-Stina i väg för att ta en tjänst hos bonden Johannes Svensson i Malryd i Tämta.

Piga som mjölkar Foto August Christian Hultgren

Ett år senare, den 28 oktober 1833, flyttar hon hem till Såkhult igen. Antagligen fick hon inte vara kvar eftersom husbonden skulle lämna gården. I flyttbetyget skriver kyrkoherden att Maria Stina är ärlig och kan läsa utantill behjälpligt.

Maja-Sina stannade hemma på torpet i Såkhult i ett år innan hon 19 år gammal lämnade hemmet igen för att bli piga i Nårunga.

Smedsgården Gundlered

Den 3 juli 1847 födde hon en son, som fick namnet Anders Peter och som döptes i Algutstorp av kyrkoherde Wallentin Yllander. Maja-Stina var då piga hos svågern Johannes Larsson på Smedsgården i Gundlered i Ljur.

Eftersom hon inte var gift och ingen fader erkände barnet, dömdes hon för brottet ”lägersmål”, dvs att ha haft sexuellt umgänge innan hon var gift och för att ha fött ett barn som ensamstående. Dessutom dömdes hon till straffet ”hemlig kyrkotjänst”.

En månad efter att hon fått sitt barn flyttade hon till Borås och hennes grymma öde kan avläsas i flyttningsbetyget:

”Den 5 augusti 1847 erhöll pigan Maria Stina Olofsdotter utflyttningsbevis till Borås, att hon är född i Hol 25/10 1816, vaccinerad, (mot smittkoppor) försvarlig i sin kristendomskunskap, ordentlig, till nattvardsgång och levnad, med undantag av första gången begånget lägesmål, härav barnet Anders Peter blivit framfött i Ödegärde den 3 juli 1847, att hon för lägesmålet ej ännu undergått hemlig kyrkoplikt, att någon hennes äktenskapsförbindelse inte är känd ej heller anmält för pastorn i Nårunga, att hon utflyttar härifrån till Borås, så framt som erhåller sin husbondes Johan Larssons i Gundlered tillstånd att nu lämna sin tjänst hos honom.”

Något år senare flyttade hon till tvillingsystern Ingeborg och hennes man Lars Andreasson, på torpet Åtorp under Ödegärde i Nårunga.

Strax före jul 1851 fick Maja Stina ett andra ”oäkta” barn, som föddes i systerns enkla torp. Flickan, som fick namnet Johanna Catharina, var dotter till en ”Sven” och kallades därmed Svensdotter, men trots att fadern var känd angavs barnet som ”oäkta”, det vill säga fött utom äktenskapet. Därmed var ansvaret för barnet helt och hållet Maja Stinas och ”Sven” kunde fritt fortsätta att roa sig med andra pigor.

Maja Stina var då 35 år gammal och ensam med sitt nyfödda barn samt inneboende i torpet hos systern Ingeborg, som precis som Stina hade ett ”oäkta” barn. Maja Stinas son Anders Petter fanns inte längre i familjen så troligen dog han som litet barn.

1864, när dottern Johanna Catharina var 13 år gifte Maja Stina sig i Nårunga med den högreste och mörkhårige torparen och änkemannen Andreas Andersson från Stenkärr i Kullings-Skövdes församling. Andreas var trots sin ålder en man som såg bra ut. Maja-Stina var då 48 år gammal och maken 56 år. Ett halvt år efter bröllopet flyttade hon från Åtorp till makens hem i Stenkärr.

Maja-Stina hade vi den här tiden aldrig haft ett eget hem. Hon hade alltid tvingats bo som piga hos någon bonde eller som inneboende hos någon av systrarna. Hon hade fött två ”oäkta” barn, varav ett hade dött tidigt. Hon hade blivit straffad av kyrkan och därför utestängd från den gemenskapen. Hon hade inget arbete och inga tillgångar. Hon kan inte ha varit särskilt attraktiv på äktenskapsmarknaden.

Malmö fästning

Därför är det kanske inte så konstigt att hon fick ”nöja” sig med en dräpare till make. Andreas var tidigare straffad för dråp och hade suttit 10 år i fängelse på Malmö fästning mellan 1836 och 1846. När Andreas och Maja Stina gifte sig var han änkling med 3 barn i åldern tio till sexton år. Han var i stort behov av en kvinnas hjälp i hemmet och med barnen.

Andreas kom till Malmöhus slottsfängelse 1836. Då fanns där ungefär 700 fångar. Det var byggt för 312 intagna, så det var otroligt trångt. Under hans sista tid på anstalten, 10 år senare, fanns det nästan 1000 intagna, varav 150 saknade sängplats.

I fängelset fick Andreas jobba med ombyggnadsarbeten samt med tillverkning av linne- och blångarnsvävnad och strumpstickning. En del av sysselsättningen ägde rum utanför anstalten. Intagna kunde lejas av lokalbefolkningen för såväl vedsågning som hantlangning vid nybyggen. Fångar från Malmöhus grävde också de så kallade pildammarna i Malmö.

Andreas, fånge nummer 40, släpptes ut ur fängelset 1846. Han gifte sig nyårsafton 1847 med den nio år yngre Anna Maria Andersdotter. Nio månader senare föddes deras första barn, sonen August. Sonen Carl Johan föddes två år senare och sen tog det fyra år innan sonen Hermann kom till världen. Det fjärde barnet blev en dotter och sen fick de ytterligare en son. Dessa båda dog emellertid hösten 1860 med bara två veckors mellanrum.  Paret hann få ytterligare ännu en dotter innan modern Anna Maria gick bort, 46 år gammal, och lämnade Andreas ensam med fyra små barn.

Det är förståligt att Andreas hade brått att gifta om sig så fort sorgetiden gått över och i Maja Stina hittade han en partner som var i lika stort behov av någon att gifta sig med.

En gumma framför sin backstuga någonstans i Fattigsverige

Familjen levde sen på Gunnleberg i Hoberg, där Andreas dog som fattighjon 1869, fem år efter giftermålet med Maja-Stina. Hon levde ensam kvar i backstugan i nästan 13 år.

Ytterligare två tragiska människoöden i Sveriges fattigdom på 1800-talet hade nått sina slut.