BRÖLLOP 1888

Alma Fredrica Rydberg * 1/7 1865  † 1/4 1944 Iglabo

Johan Emil Johansson * 22/5 1859 Västergården Ljur † 1/11 1923 Iglabo

Gifta 14/9 1888 på Iglabo

ALMA FREDRIKA RYDBERG

Alma var tredje dottern till Ernst Johan Carlsson Rydberg och Johanna Lovisa Christiansdotter Segergren.

Fadern Ernst hade ropat in Iglabo på auktion den 28 mars 1857. Ernst var blev på det sättet den andra ägaren till Iglabo 1:2. Säljare var Andreas Larsson och priset 4944 riksdaler och villkor om livstids undantag för Andreas.

JOHAN EMIL JOHANSSON

Emil Johansson var född och uppväxt på Västergården i Ljur. Han var en mycket duktig möbelsnickare och trivdes allra bäst i snickarboden. Många av hans möbler finns ännu i bruk här i trakten. Under hans tid på Iglabo byggdes den stora ladugården, som ännu finns kvar och delvis är i bruk. En lång följd av år var Emil en av socknens förtroendemän och innehade bl a posten som kommunalnämndens ordförande. Han säges ha varit en lugn och försynt man, som var allmänt aktad och omtyckt i bygden. Emil Johansson dog hemma på Iglabo 1 november 1923.

ALMA BLIR ENSAM

Hustru Alma fick vid makens bortgång huvudansvaret för gårdens skötsel. De tyngsta sysslorna ute på åker och äng sköttes av sonen Ragnar. Men så inträffade det som inte skulle få inträffa. Efter en kort sjukdomstid dog Ragnar våren 1932. Detta var ett tungt slag för den åldrande modern Alma. Nu fanns inga vuxna karlar på gården mer.

Almas systerdotterson Ernst Andersson var bara barnet, endast 11 år gammal, och kunde inte ta över gårdens skötsel. Livet måste dock gå vidare även på Iglabo. Med hjälp av drängar och annan lejd arbetskraft fortskred arbetet på gården under 1930- och 1940-talen.

Almas tid på Iglabo präglades till en viss del av den s k oskarianska eller kanske ännu mera den viktorianska andan. Hon var född och uppväxt under den tid som utmärktes av högborgerlig och prydlig atmosfär. Denna livsstil följde henne livet ut. Ju äldre hon blev, desto tydligare framträdde draget av det konventionella. Hon kände på sitt sätt sambandet med det förgångna, och hon ville bevara det, så mycket som på henne själv ankom. Detta tog sig uttryck i en viss värdighet i uppträdandet. Hennes barn fostrades också i denna anda. Man sa t ex aldrig “du” till varandra på Iglabo under Almas tid. För en utomstående ingav denna umgängesform en känsla av respekt och reservation.

Alma hade under sin tid på Iglabo varit med om många sorger och besvikelser. Hennes tre systrar hade alla gått bort i unga år, och systerdottern Anna och hennes man Natan fick en alldeles för tidig död. Därtill kom att hennes egen son Ragnar rycktes ifrån henne, när han var i sina bästa år.

År 1944 avled Alma Johansson i sitt 80:e levnadsår. Dottern Berta blev nu gårdens ägare.

BRÖLLOP PÅ IGLABO 1888.

När Ernst Rydbergs tredje dotter Alma gifte sig med Emil Johansson, Västergården, Ljur, var bokhållaren J.V.A. Yllander med på bröllopet och har givit en utförlig beskrivning av festligheterna, som vi här återger in extenso:

“Den 14 september 1888 vigdes här på Iglabo Johan Emil Johansson från Ljur, Vestergården och Alma Fredrika Rydberg. Fru Åstrand klädde bruden, hvilken såg rätt näpen ut. Wigseln förrättades af kyrkoherden J.A. Åstrand uti stora salen, som då för tillfället var förvandlad till en vacker löfsal*. Brudparet betjänades af 4 Marskalkar, och 4 Brudtärnor. Festen var besökt af ett 50-tal personer (mest ungdom). Måltiderna intogos i den ofvannämnda löfsalen, hvilken af alla de närvarande vann allmänt beröm.

På e.m. företogos först skålar för brudparet hvarvid kyrkoherden höll ett vackert tal. Sedermera företogos af ungdomen hvarjehanda lekar ute i det gröna. Allt andades glädje, och alla de närvarande sade sig aldrig varit på något trefligare bröllop. På aftonen helsade jag brudparet med en Transparent med deras namnskiffer, årtal och vigseldatum.

En dubbel äreport var placerad midt för byggningen, en enkel dito vid Rydbergs egors slut. En dubbel dito vid Fredrik Gustafssons, samt en enkel dito vid Korpås der Iglabovägen stöter till stora Prestvägen. Äreportarne voro omsorgsfullt gjorda med kronor hängande i mitten. Bröllopet räckte i dagarna 3 under lek och nöjen. Bordet i salen var rangeradt till Hästskobord. Vid 2–3 tiden på natten skiljdes gästerna åt den första dagen.

Det unga paret bebo nu salen, förmaket, sängkammaren och köket. Herrskapet Rydberg hafva själva undantagit: kökskammaren och blåa rummet där de själva bebo, samt ett trefligt rum ofvanpå som jag bebor. Rydberg har redan låtit uppföra ofvanför trädgården en prydlig byggning, men kan ej få den inredd förrän fram på våren 1889. Der får jag mig äfven ett nätt rum ofvanpå. Rydberg har till sin måg öfverlämnat 3/8 dels mantal af Iglabo och sjelf behållit 1/8-del, hvilken, på Ernst Rydbergs ålderdom, kan vara tillräckligt att syssla med.

Ett gott föredöme visade herrskapet Rydberg vid bröllopstillfället, i det de då äfven inbjödo sina torpare och de fattiga här omkring på såväl riklig måltid som kaffe m.m. Roligt är det äfven att se, huru enigheten är rådande under det 2-ne hushåll nu för tillfället bo under samma tak. Jag bebor ännu mitt gamla rum ofvanpå i den gamla byggningen (hvilken jag snart sagt fattat en liten klockarkärlek till) tills mitt nya rum i den nya byggningen till våren eller sommaren blifver inredt och färdigt. Det blifver emellertid bra mycket trefligare alldenstund det ligger åt solsidan och hvarifrån man har en förträfflig utsikt. En liten ny trädgård kommer att vid baksidan å nya byggningen anläggas, hvarest jag, om Gud förlenar mig helsan, kommer att bli mycket verksam.

En sak hade jag så när glömt hvilken jag ändock ej vill förbigå nämligen, det herrskapet Rydberg vid bröllopstillfället, rikligen hade sörjt för, att ingenting skulla fattas, såväl i mat som dryckjom. Hulda Rydberg tog sig förträffligt ut såsom brudtärna, och bland dem som hjelpte till med uppassningen, må nämnas särskilt Skollärarinnan Albertina Blomqvist, hvilken med smak och skicklighet utförde sitt värf. Andra och tredje dagen roade sig ungdomen med hvarjehanda lekar, de äldre samspråkade om ett och annat (eller med andra ord) skötte sin konversation. Lyckliga brudpar! Gud gifve dem lycka och framgång, samt ett långt och fridfullt lif.”

Upptecknat av J. V. A. Yllander

Alma Rydberg i Salen på Iglabo

Salen i Iglabo circa 100 år senare. Det är samma bord och stolar.

* När en reporter från Borås Tidning besökte Iglabo 12 år efter bröllopet gjorde han följande notering:

”Då jag vid mitt besök å Iglabo gjorde en titt in i den förutnämnda salen, som icke numera användes för bostadsändamål, fann jag den klädd i taket och å väggarna med Björklöf. Denna skrud fick salen för 11 år sedan, då det unga par som nu residerar å platsen, firade sitt bröllop. Att de visa pietet för detta minne från sin sköna högtidsdag, fann jag så älskligt och så naturligt.”

Läs mer om hans besök här: www.iglabo.se/b48