TRAGEDIN PÅ HAGA

Stora Långared Foto Gustaf Ewald Vänersborgs Museum

Torpet Haga på säteriet Stora Långared i Ljur innehades på 1870-talet av Lars Andersson. Denne hade varit sågare vid den gamla sågen vid Ljurs kvarn och därifrån hade han fått namnet ”Såge-Lars”. Kvarnen innehades vid denna tid av ”Ljurskamjölnaren”. Lars föddes den förste december 1831 i Nårunga. Han gifte sig 1861 med den blott artonåriga Clara Svensdotter som var från Hasselhagen i Skogsbygden och tolv år yngre än Lars.

De fick nio barn, sex flickor och tre pojkar. Samtliga barnen föddes på Haga.

Den förste pojken, Johan Emil föddes ett par månader innan Clara skulle fylla 20 år. Lars var då 32 år gammal.

Johan Emils syster Ida föddes två och ett halvt år senare, den 10 januari 1866. Ida hann dock bara bli 16 månader gammal innan hon dog och begravdes av pastor Lundqvister.

Ett drygt år efter Idas död fick paret ytterligare en dotter, som även hon fick namnet Ida. Hon föddes mitt i sommaren 1868, den 25 juli, på Haga Stora Långared. Efter bara 10 månader gick Ida bort i mässling.

Ett år senare föddes nästa dotter som fick namnet Ada. Hon dog i scharlakansfeber, endast 4 månader gammal.

Inom ett och ett halvt år hade Lars och Clara förlorat tre av sina fyra barn. Efter att samtliga tre flickor dött som småbarn, levde endast Johan Emil, som nu var sju år gammal.

Den 22 januari 1872 föddes en fjärde dotter och hon fick namnet Almina. Två och ett halvt år gammal drabbades även hon av scharlakansfeber och dog.

Tre veckor senare, strax före midsommar 1874, dog familjens förstfödde son Johan Emil i lunginflammation. Han var då 11 år gammal. Fadern Lars var 43 år och modern Clara 31. 1874 har de hunnit få 5 barn, men samtliga har dött.

Fotografiet från 1913 visar några barn från Jeppetorps fattiggård norr om Grythyttan i Bergslagen

Nästan exakt år efter att Lars och Claras samtliga fem barn dött föddes dottern Frida på Claras födelsedag den 30 maj 1875. Kanske fick hon namnet Frida för att hedra och komma ihåg Ida och senare Ada, som båda dött.

1878, när Lars var 47 år och Clara 35, fick de sin andre son och sjunde barn. Han fick namnet Henning Robert.

På Luciadagen två veckor efter Lars femtioårsdag år 1881, fick de dottern Hanna Olivia.

Vid det här laget hade familjen fått åtta barn, varav fem hade dött och tre var i livet, nämligen Frida, Henning Robert och Hanna Olivia.

Olyckan slog dock snart till igen. Endast tre månader gammal dör även Hanna Olivia.

På våren året efter föddes sonen Frits Viktor. Frida var då 8 år gammal och Henning Robert var 5 år.

Henning Robert hann växa upp och bli vuxen men endast 27 år gammal dog även han.

Frida gifte sig och levde tills hon var 41 år gammal.

Torpare

Frits Viktor tog först över faderns torp Haga under Stora Långared, men tvingades nästan omedelbart ta ett drängjobb, först på Sävsjöos och senare i Borås. Innan han flyttade till Borås gifte han sig med Hanna Elisabet Linnarsdotter från Öna Sörgården i Nårunga. Han dog 1949 i Nårunga och blev alltså 66 år.

Lars levde tills han var 89 år gammal och Clara blev 79 år. När de båda dog levde endast den sistfödde sonen Frits Viktor. Alla de andra åtta barnen hade gått ifrån dem långt tidigare.

Ida dog alltså av mässlingen, Ada och Almina av scharlakansfeber och Johan Emil av lunginflammation. Infektionssjukdomar var på den här tiden dödliga och skördade många offer, speciellt bland de fattiga torparna.

MÄSSLING

Pojke med mässling

Mässling har funnits i Sverige så långt vi kan se. Den är välkänd på 1800-talet, men används som diagnos även i 1600- och 1700-talens begravningslängder.

Första mässlingsfallet, belagt i en begravningslängd, är från Lima, Dalarna, år 1646.

Sett till hela sjukdomspanoramat är inte mässling en av de värsta sjukdomarna som härjar i Sverige vid den här tiden. Jämfört med pest, tyfus, dysenteri och senare kolera är det en relativt snäll sjukdom. Även om människor dog av mässling så påverkade den inte demografin såsom till exempel pesten eller smittkoppor, som bröt ut var sjätte till sjunde år under hela 1700-talet och dödade mängder av barn.

Från 1800-talet förekom mässlingsepidemier med fem till tio års mellanrum och de som drabbades värst var barn i förskoleåldern.

Mässling, kikhosta och schalakansfeber var stora sjukdomar som var några av de största dräparna under början av 1800-talet.

Epidemiutbrott som drabbade småbarn var något som inträffade i varje familj någon gång under 1800-talet. Och att ett barn dog i en infektionssjukdom drabbade var och varannan.

Under andra hälften av 1800-talet och in på 1900-talet minskar mässling och övriga infektionssjukdomar successivt.

SCHARLAKANSFEBER

Vänersborg Infektionssjukhus öppnat 1920 för framför allt difteri och scharlakansfeber

Scharlakansfeber var mycket utbredd och elakartad i Sverige under åren 1850 – 1890 med 30% dödlighet.

Scharlakansfeber är en infektionssjukdom orsakad av streptokocker. Scharlakansfeber drabbar främst barn. Den var före penicillineran en fruktad infektionssjukdom med icke ringa dödlighet och med hög frekvens av komplikationer, speciellt reumatisk feber, hos överlevande.

Under senare delen av 1800-talet var scharlakansfeber den infektionssjukdom som vållade flest dödsfall i Sverige; 1861–90 avled 86 700 personer, vilket innebar en dödlighet bland de insjuknade på över 30%.