FRIDA I SKATTEGÅRDEN

En klok gumma behandlar en sjuk kvinna (foto Rickard von Hofsten)

”Frida i Skattegården” var Göta-Lenas dotterdotter. Även om hon inte var riktigt lika berömd som sin mormor (läs om henne här), lämnade hon ändå tydliga spår efter sig i den västsvenska historian. Frida gifte sig aldrig utan bodde hemma hos modern Johanna så länge denna levde.

Nedan kan vi följa hennes framfart genom ett antal tidningsartiklar.

TIDAHOLMSPOSTEN RAPPORTERADE DEN 10/6 1892 FÖLJANDE:

”För kort tid sedan besöktes nordöstra delen av Korsberga socken, samt Mofalla, av en kvinnlig ”läkare”, som uppgav sig vara dotterdotter (Frida i Skattegården/RL) till en viss Göta-Lena, en på sin tid vitt beryktad kvinna, för sina underbart verkande sjukbehandlingar å såväl folk som kreatur. Denna uppgift var tillräcklig reklam för den listiga bedragerskan, för att vinna sympati hos lättroget folk samt att förmå dem till att köpa ”medicin” för betydliga pengar,

Även yngre fruntimmer lyckades hon sälja sina medikamenter, dock ej till botemedel av sjukdomar utan för erhållandet av lycka i möjligen blivande äktenskap, samt karltycke för att kunna göra briljant giftermålsaffär under skottåret 1892.

Vart ”läkaren” nu tagit vägen är obekant, dock har man fått reda på att hon ej var den hon utgav sig för att vara.”

I SKARABORGS LÄNS ANNONSBLAD AV DEN 10/6 1898 KUNDE MAN LÄSA EN INSÄNDARE:

”Ett fruntimmer, som ger sig ut för att kunna bota varjehanda sjukdomar, vistas för närvarande i Åse härad. Att enfalden ännu är så stor hos en del människor, att dylika personer formligen blir överlupna av patienter, är förvånande. Under loppet av några dagar har hon ”behandlat” tjogtals med människor för alla slags sjukdomar. Medicin som ”ordineras” är ibland från apotek, men det mesta därav är av egen tillverkning, Själva ”läkemedelsarvodet” är ej så värst högt, men ”medicinen”, som hon tillsläpper, är i stället mycket dyrare, vadan hon nog får in ej så obetydliga pengar, vilka vederbörande troligtvis kunnat använda på långt bättre sätt.

Kvinnan, vilken är från Sörby, uppgives vara dotterdotter (Frida i Skattegården/RL) till en för några årtionden sedan död, vida beryktad gumma ”Göta-Lena”, vilken av sin samtid (den gamla goda tiden!) troddes kunna – trolla. Förmodligen är något av den ”nimbus” varav hon omgavs icke alldeles avdunstad från hennes ättling, som nu utövar hennes yrke: traditionen uträttar – hur märkvärdigt det än låter – härvid lag ej så litet.”

SAMMA TIDNING SVARADE PÅ DENNA INSÄNDARE DEN 28/6 1898:

”I nr 46 av Skaraborgs Läns Annonsblad förekom under rubriken ”Ett fruntimmer” en sak, som vad den angivna personen beträffar, saknar varje tillstymmelse till grund. Där omtalas nämligen, hur en ”kvinna”, vilken är från Sörby och uppgives vara dotterdotter (Frida i Skattegården/RL) till en vida beryktad gumma ”Göta-Lena”, vid tiden omkring den 10 juni, då ifrågavarande nummer utkom, skulle uppehållit sig i Åse härad, föregivande sig kunna bota alla slags sjukdomar. Som nu antydda person genom intyg av flera personer kan styrka, att hon vid denna tid aldrig vistats i nämnda trakter, ber hon härmed få upplysa, att den beskäftige meddelaren, låt vara, att han i sak haft rätt, dock tagit grundligt miste om personen.

Då dessutom den ”ärade” insändaren synes tro, att ”dotterdottern till Göta-Lena” skulle gjort detta av pur snikenhet, vill hon blott till sist säga, att hon visserligen någon gång med den lilla läkarinsikt hon besitter sökt hjälpa några, men då blott dem, som uppsökt henne. Måhända finnes väl ock bot för en giftig och lögnaktig tunga!

Ovanstående utesluter ju ej möjligheten att den kvinna, som flackat kring ner i Åse kunnat uppgiva sig som dotter till den bekanta Göta-Lena.

Red.”

SKARA TIDNING RAPPORTERAD DEN 27/2 1904:

”Medicine doktorsgraden är ju alltid svår att taga, och lyckliga får man väl kalla de utvalda, som fått ärva den. En av dessa den lidande mänsklighetens välgörare är doktorinnan i Sörby, vilken ock Frida Mårtensson kallas. Dotterdotter av den vitt beryktade Göta-Lena, har hon efter moder och mormoder ärvt sin insikt i den mänskliga organismen och kännedom om de medel, som ställa ur ordning blivna livmaskinerier åter till rätta.

Så långt bort, som i Kålland-bygderna, har ”doktor Mårtensson” varit på sjukbesök, och man har där exempel på att sjuklingar, som förgäves sökt hjälp hos akademiskt examinerade läkare, av den självlärda fått sin sjukdomsbörda lättad, antingen nu förbättringen verkats av hjälparinnans läkemedel eller av den hjälpsökandes tro, skrives till oss.”

GÖTEBORGS HANDELS- OCH SJÖFARTSTIDNING 16/10 1911:

”En farlig kvacksalverska. En viss Frida Mårtensson, boende i Skattegården nära Sörby station, har undergått polisförhör såsom misstänkt för kvacksalveri. Hon förnekade därvid beskyllningen, men medgav, att hon berett ”oskyldiga medel” och därmed sökt bota sjuka. Hon erkände även, att hon på våren mottagit en yngling Oskar Karlsson från Dala för att söka bota honom från fallandesjuka. Den tid han vistats hos henne hade han haft god aptit och varit i arbete. Hon hade givit honom en dekokt, som hon själv tillagat. Patienten hade den 25 juni utan föregående tecken till plågor hastigt avlidit, varpå liket förts till Dala och där begravts.

Av hörda vittnen berättade hemmansägaren A. Andersson i Bäckaregården, att Frida Mårtensson allt sedan hennes mors död för omkring 10 år sedan bedrivit omfattande kvacksalverirörelse, att modern på sin tid idkade samma rörelse, att Frida nästan ständigt haft patienter inackorderade hos sig, att dessa fått arbeta vanligen hårt på klen kost, att patienterna hastigt avlidit osv.

Tvenne av dessa patienter var systrarna Berta och Hildur Svensson, systrar till kontorsbiträdet Stenfelt i Sörby. Berta född 1869, blev av sin broder Stenfelt 1904 inackorderad hos Frida Mårtensson, vilken med biträde av en före detta sjukvårdssoldat skulle ge henne nödvändig vård. Emellertid avled Berta redan 8 dagar efter sin ankomst till Fridas hem och blev utan vidare begraven på Floby kyrkogård.

Följande år på våren infann sig Stenfelt åter i Frida Mårtenssons hem och anmodade henne att även mottaga i sin vård hans andra syster Hilma, född 1874, vilken uppgavs lida av sinnessjukdom. Frida biföll den framställda begäran, mottog Hilma, vilken redan 14 dagar därefter avled och jordades å nämnda kyrkogård.

Kungliga befallningshavanden har, i anledning av vad som således framkommit, förordnat om obduktion av liken efter Oskar Karlsson och systrana Svensson.”

GÖTEBORGS AFTONBLAD SKRIVER DEN 24/10 1911:

”Kvacksalverskan Frida Mårtensson i Sörby, hos vilken såsom förut nämnts mystiska dödsfall inträffat, är dotter till Göta-Lena, en kvacksalverska i Kommevalla, vilken var vida beryktad och vilken hade en mycket stor ”praktik”, på vilken hon förtjänade mycket pengar.

Om Oskar Karlssons ”vård” hos Mårtensson och död 1909 hos henne meddelar en korrespondent från Sörby till en härvarande morgontidning bland annat följande: Han skulle botas för fallandesjuka. I inackorderingsavgift fick Oskars mindre bemedlade fader, torpare K. J. Larsson, månatligen betala 35 kr, i vilken summa jämväl ingick ersättning för den så kallade medicin, som Frida kokade ihop åt den sjuke. Oskar var född 1883. Vitt och brett utfäste sig Frida vid Oskars mottagning att kristligt vårda den unga mannen, och detta gjorde hon på det sätt, att Oskar sent och bittida hölls till träget arbete med skötandet av hennes hästar och många nötkreatur, ja, han betraktades som vanlig dräng, och med hans underhåll lär det ofta ha varit si och så. Uttröttad på Fridas ”kristliga” omvårdnad, avvek han, henne ovetande, någon dag medlet av juni månad nämnda år samt anträffades i ytterst medtaget tillstånd på omkring en halv mils avstånd från Skattegården ute å en betesmark, hungrig, våt och eländig, samt återfördes till Fridas ”kristliga” hem, där han nu återigen skulle i allt väl omhuldas. I detta ”hem” utandades Oskar emellertid sin sista suck den 26 juni 1909 och liket hämtades någon dag därefter av en Oskars broder, som fått underrättelse om dödsfallet, och begrovs å Dala kyrkogård utan av vederbörande lämnade uppgift om dödsorsaken. Frida hade vid likets avhämtande med stöd av sin ”auktoritet”, högtidligen förklarat dödsorsaken ha varit ett hjärnslag.”

GÖTEBORGSPOSTEN SKREV 13/4 1912:

”Kvacksalverirättegången mellan allmänna åklagaren och Frida Mårtensson, Sörby Skattegård, förevar ånyo till behandling vid senaste Sörbytinget. Åklagaren hade instämt sex vittnen, av vilka några hade erhållit medicin av svaranden. Ett vittnet hade besökt svarande hösten 1910. Hon hade då sett vittnet i ögonen och sagt vilken sjukdom hon led av samt givit vittnet medicin i tre flaskor, som företeddes för rätten. På tillfrågan av ordföranden om svar, kände igen flaskorna och om hon skrivit etiketterna, avgav hon ett nekande svar. Hon hade aldrig sett vittnet förr! Vittnet förklarade att svaranden själv hämtat flaskorna och i vittnets närvaro skrivit etiketterna. Medicinerna kostade 8 kronor. En del personer, som vistats hos svaranden för diverse sjukdomar, hade, fastän sjuka, fått arbeta på gården.

Svaranden förklarade till sist, att hon tillverkade en så kallad husmedicin samt att hon botat ett flertal personer. Hennes mormor, Göta Lena, hade påstod hon, erhållit tillåtelse av Carl XV att tillverka dylik medicin.

Målet uppsköts för medicinalstyrelsens utlåtande.”

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 25/7 1912:

”Ofarlig husmedicin. En kvacksalverskas bedrifter.

Vid Vilske häradsrätt pågår för närvarande ett mål mot en kvacksalverska, Frida Mårtensson i Sörby Skattegård, som åtalats av länsman Sjöberg i Falköping för en längre följd av år bedrivet kvacksalveri. Mårtenson har uppgivit, att hon, som är dotterdotter till den så kallade Göta-Lena, fortsatt mormoderns yrke att tillverka och sälja ”ofarlig husmedicin”. Hon åberopade som stöd härför ett diplom, utfärdat av Karl XV, innehållande tillåtelse för nämnda Göta-Lena och hennes efterkommande att tillaga och sälja dylik medicin. Tillfrågad om detta diplom, svarade den tilltalade, att det kommit bort.

Att Mårtenssons husmedicin icke alltid varit så ofarlig eller använd i oskyldigt syfte framgick bland annat av ett av Anna Ehn vid rätten avgivet vittnesmål. Anna Ehn hade 1904 sökt Mårtensson för att få fosterfördrivande medel och erhöll mot 10 kronor 3 styck flaskor, innehållande medel, samt föreskrifter, om dess användning. Då Anna tagit något av medicinen kände hon sig orolig och berättade slutligen allt för sin husbonde, häradsdomaren A. G. Johansson i Skår Lillegård, vilken då tog de tre flaskorna, förseglade och förvarade dem.

Sedan dessa flaskor lämnats till allmänna åklagaren, har denna överlämnat dem till medicinalstyrelsen för undersökning. Denna har nu skett och utvisar undersökningsprotokollet att flaska nummer 2 innehöll bland annat 2,2 procentig ammoniak, varför denna lösning betecknas som hälsovådlig, giftig, om den som avsett var använts till invärtes bruk.

Ett nytt beslag å Frida Mårtenssons medicin är av länsman Sjöberg gjort och insänt till medicinalstyrelsen för undersökning.”

GÖTEBORGS AFTONBLAD 7/12 1911

”Götalena. I samband med kvacksalverimålet i Sörby meddelar en gammal minnesgod person Falköpings Tidning att mormodern till den nu åtalade Frida Mårtensson var den på sin tid vida bekanta ”Götalena”. Denna, som utom sitt kvacksalveri idkade trolldom samt i bygderna ansågs nära förbunden med ”gamlefar”, bodde i Luttra under åren 1836–1870. Här ödelades hennes hem sistnämnda år av eldsvåda, varefter hon flyttade till Hjo där hon vistades under flera år, tills hon på gamla dagar bosatte sig i Ullene, där hon dog.

Efter hennes död upptogs ”praktiken” av hennes dotter Johanna, och denna gav i sin tur ”konsten” i arv till sin dotter Frida Mårtensson, för vilken det nu börjar se rätt ”konstigt” ut.”

GÖTEBORGSPOSTEN 6/9 1912

”Falköping. Den förut omtalade kvacksalverskan Frida Mårtensson, Sörby, som för närvarande står under åtal vid Vilske häradsrätt, har nu åter låtit tala om sig. Hon har nämligen i skrivelse till poliskammaren i Göteborg anhållit om polisens hjälp att få bort en hos henne inackorderad kvinna, skriven i Göteborg, som enligt Mårtenssons förmenande uppträder synnerligen farligt för den allmänna säkerheten genom hot om att ta livet av personer, som kommer i hennes närhet. Vederbörande länsman, som nu tagit saken om hand, håller för troligt, att den omnämnda kvinnan är ett nytt offer för Mårtenssons kvacksalveri.”

GÖTEBORGS HANDELS- OCH SJÖFARTSTIDNING 8/4 1913

”Kvacksalveri- och vanvårdsmålet i Sörby mot Frida Mårtensson i Skattegården blev vid tinget i Floby sistlidna måndag avdömt. Åtalet rörande vanvård av patient ogillades såsom obestyrkt. Angående svarandes utövande av kvacksalveri ogillades även detta emedan det ej hade kunnat styrkas att svaranden mot betalning utlämnat apoteksvaror. Mårtensson skulle själv vidkännas sina kostnader i målet.”