“BORSTA-LOTTA”

Ekhagen med “Borsta-Lottas” hus alldeles intill grusvägen som var infarten till Hjo från söder.

Landsvägen mellan Jönköping och Hjo slingrar sig genom ett vackert åkerlandskap som gränsar till Vätterns strand. Mellan den nya landsvägen och vägen förbi Norra Fågelås kyrka till Hjo, ligger ett område som förr kallades Ruderna eller ’Ruera’. Här uppstod under 1800-talet en bebyggelse på ett dussintal småställen på Tråkebos och prästgårdens marker. För rätten att odla upp dessa små ställen fick torparna göra dagsverken på Tråkebo och Prästgården. Längst i nordost i den vackra Ekhagen låg ”Borsta-Lottas” stuga, alldeles i närheten av den gamla milstenen från 1707.

Här i Ekhagen i Fågelås socken, bodde under 1800-talets andra hälft den tidigare artilleristen Carl Johan Johansson Fält, det senare efternamnet ett soldatnamn han fick när han under en kort period var artillerist i Karlsborg. Han kallades i allmänt tal för ”Borsten” eftersom han tillverkade borstar. Det blev emellertid inte mycket pengar över till hustrun och de sex barnen efter att han köpt sitt brännvin.

Anna Charlotta Larsdotter, “Borsta-Lotta”, var känd för att tillverka borstar och sticka strumpor, som hon sedan sålde.

Hustrun, Anna Charlotta Larsdotter fick smeknamnet ”Borsta-Lotta” efter sin make, som hon överlevde med 26 år efter att Carl Johan dött på hustruns femtioåttonde födelsedag.

Lotta var en välkänd karaktär i såväl Fågelås som Hjo och livnärde sig på att tillverka och sälja borstar på traktens marknader. Stugan som hon bodde i var mycket enkel och primitiv, men det var alltid snyggt i det lilla rummet och köket.

“Borsta-Lotta” älskade vitsippor

Gumman var väldigt förtjust i blommor och bland ekarna trivdes vitsipporna. Så fort de börjat krypa fram på vårsidan var hon ute och plockade och satte dem i ett glas. När sipporna hade gjort sitt blev det andra blommors tur att pryda hennes krypin.

Lotta, som var mycket kyrklig, missade sällan söndagsgudstjänsten i Hjo eller Norra Fågelås kyrka. Under den långa vandringen till och från stan sysselsatte hon sig med strumpstickning och ibland hände det att hon var så upptagen att hon gick förbi sin egen stuga.

Lottas umgängeskrets sträckte sig inte längre än till skomakarens familj på andra sidan vägen, förutom förstås när hon gick till Hagen, granngården i norr, för att hämta mjölk.

“Borsta-Lotta”, föddes vintern 1844 i Fågelås. Fadern var torpare i Katebotorp. Hon gifte sig 24 år gammal med den åtta år äldre före detta artilleristen Karl Johan Johansson Fält. Maken hade ett mycket brokigt förflutet. Som liten blev han bortauktionerad tillsammans med sin broder. När han var fem år gammal blev hans mor mördad, troligtvis av Karl Johans egen fader, men det berättar vi om på ett annat ställe. (läs om Mordet på Englandsmosse här)

Paret fick sex barn varav fem var söner, två av dessa dog innan de hade nått vuxen ålder. Barnen tog sig efternamnet Ekfeldt, förmodligen ”fält” efter fadern och ”ek” efter Ekhagen.

“Borsta-Lotta” med sin man utanför deras hus i Ekhagen. Att se mannen på bild ska tydligen vara sällsynt och även om detta kort är suddigt kan man se honom vid verandan. Eventuellt är det en av hennes söner.

Karl Johan var borstbindare till yrket och efter hans död fortsatte Lotta att livnära sig på att tillverka och sälja borstar på marknader. Hon stickade och sålde även strumpor, men behöll givetvis några för eget bruk.

Till vänster en borste med totallängd på 50 centimeter som “Borsta-Lotta” tillverkat. Till höger en skoborste, också tillverkad av Borsta-Lotta. Foto: Carina Ståhlberg

Försäljningen av borstar och strumpor inbringade knappast tillräckligt för att hon skulle klara sig på detta. Hon hade emellertid en son, som var anställd som polisman i Göteborg och han brukade hälsa på under sin semester. Då hjälpte han till med vedhuggning och reparationer på huset om något behövde lagas. Han hjälpte säkert modern med lite kontanter vid behov.

Torpstugan hon bodde i låg på kronohemmanet Systratorps mark, vilken Johan Andersson arrenderade i slutet på 1800-talet. Därifrån fick hon ibland besök av “kära mor”, Josefina Larsdotter, som hade med sig lite ”smakbröd” från baket och lite sovel från slakten.

Hugo Larsson återgav följande: “Om Borsta-Lotta berättade min pappa att hon för att ”badgästerna” från vattenkuranstalten skulle tycka lite synd om henne och köpa en borste, ska ha sagt att hon hade varit tvungen att gå genom tre socknar för att komma till marknaden. Detta var sant. Hon bodde några meter innanför gränsen till Norra Fågelås socken. Stugan låg ett tiotal meter från landsvägen mot Hjo. Hjo landsförsamling tar vid direkt vid muren och sträcker sig cirka 200 meter norrut längs vägen, därefter börjar Hjo stadsförsamling. Hennes gångväg till torget var cirka två kilometer.”

“Mulle-Karl” lär under en tid ha bott ute hos “Borsta-Lotta”.

Enligt uppgift skall en herre som kallades “Mulle-Karl” en tid ha bott ute hos “Borsta-Lotta”. Under vilken period har dock inte framkommit, men hur som helst, så hade han sina rötter ute i Fågelåsbygden. Där slutade även han sina dagar på ålderdomshemmet.

Axel Mathias Hasselrot, 1845–1921, kyrkoherde i Norra Fågelås från 1899. Foto 1871

Det finns i alla fall en rolig berättelse om denne “Mulle-Karl”. Det sägs att han en gång tiggde till sig en avlagd prästrock av kyrkoherde Axel Hasselrot. Det var med en viss tvekan som gav han bort den, dock på villkor att “Mulle-Karl” klippte bort den styva prästkragen och ersatte den med en vanlig.

En tid därefter fick Norra Fågelås kyrka besök av biskop Danell. Denne fick ibland församlingsborna syn på en äldre man, iklädd prästrock, vände sig till Hasselrot och frågade: ”Vem är den gamla prästmannen? Honom vill jag hälsa på!” Till sin häpnad upptäckte Hasselrot att det var “Mulle-Karl”, som till råga på eländet också monterat en gammal näsduk om halsen, så att det liknade en prästkrage.

Det berättas även om honom att han kunde några små visor, som han mot en betalning av 2 öre brukade sjunga på torg- och marknadsdagar. Det var inte alltid så ”rumsrena” visor han sjöng.

“Borsta-Lotta” avled på ålderdomshemmet 1928 och ligger begravd vid klockstapeln i Norra Fågelås. Foto: Henrik Bjaaland

Det ensamma livet i Ekhagen verkade inte bekymra Borsta-Lotta och sällan hördes hon klaga över någonting alls. Så kanske var hon tillfreds när hon tvingades överge den gamla stugan för att flytta in på Fågelås ålderdomshem. Där avled hon 1928 och ligger begravd vid klockstapeln i Norra Fågelås.

Hennes stuga är sedan länge borta, men grunden syns fortfarande och förstärker Ekhagens vackra parkliknande karaktär.

Bearbetat av Rolf Lundqvist efter en berättelse av Per-Owe Lagerin

Källor:

Nils Helanders bok “Hjo – Guldkroksbygden del 1”

Kyrkböcker

Domböcker

https://minasamladetexter.com/2024/04/16/mordet-i-englandsmosse/

Margaretha Garenius: ”Notiser från Brandstorp” av Anna Maria Claesson från Brandstorp

Habo Torpinventering