SKRAPE-FINA

”Skrape-Fina” framför sin backstuga

I Dagsås i mellersta Halland bodde ”Skrape-Fina”, Anna Josefina Gabrielsdotter, i en backstuga på nio kvadratmeter. I den här lilla stugan födde Fina inte mindre än åtta barn.

Backstugan byggdes omkring år 1870, två år efter Josefinas födelse.  Den byggdes i en sluttning och två av dess väggar låg under markytan. Stugan uppfördes av natursten och lera, invändigt rappad och vitmålad. Det var lågt i tak och endast ett fönster fanns. Stugan hade ursprungligen stampat jordgolv, som senare ersattes med trägolv. En järnspis med fyra ringöppningar installerades år 1916 medan elektriskt ljus kom först år 1956, året innan Skrape-Fina dog. Josefina ägde varken jorden eller stugan, som var i gården Klevs ägor i Dagsås.

Josefina var känd för att hon ”skrapade rent”, hon tog vara på allt möjligt användbart när hon var ute på sina vandringar. I förklädet samlade hon allt matnyttigt hon kunde hitta i naturen och behövde aldrig komma hem tomhänt till de sex hungriga barnen i stugan.

Fina gjorde små dagsverken och tog jobb som ingen annan ville ha. Hon mjölkade kor för hand, stickade strumpor och tvättade kläder i ån åt landstinget.

Hon plockade blåbär och blommor som hon sålde. Hon hade ett par höns som hade sina bon under sängen så hon kunde vara självförsörjande på ägg. Hon betecknades i kyrkoböckerna som ”hjälphustru”. Även om stugan var liten höll hon den ren och fin och hennes blomsterkärlek syntes tydligt i den lilla trädgården.

Josefina föddes den 11 september 1865 i en backstuga vid Klef i Dagsås. Hennes mor, Johanna Benedikta Carlsdotter, var ogift piga i Jernvirke i Sibbarps socken och någon far finns inte antecknad i födelseboken. Tydligen hade modern haft för avsikt att gifta sig eftersom hon tre veckor efter Anna Josefinas födelse blev tvingad att ”skrifta sig för begånget lönskaläge”. Lönskaläge kallades det då ett brudpar haft sexuellt umgänge före giftermålet. Detta var ett brott på den tiden och bötessatsen var då i allmänhet lägre än för hor, där umgänget skett med någon som redan var gift.

Även om det tydligen varit planerat ett bröllop skulle det komma ta många år innan det blev något giftermål för Johanna. Först när hon var 37 år gifte hon sig med den 51-åriga torparen och kyrkväktaren Gabriel Christiansson i Dagsås. Han hade varit gift tidigare, men var änkling. Tillsammans med sin hustru hade han fostrat 11 barn, varav sex var hans egna. Med sig in i äktenskapet med Johanna hade han tre barn från första äktenskapet. Johanna hade själv fyra barn i boet, alla födda utom äktenskapet. Josefina var näst äldst av dessa och tio år gammal när modern gifte sig med Gabriel. Vid giftermålet hade Johanna och hennes barn ingen riktig adress utan flyttade in oss Gabriel från ”obestämd ort“. Detta tyder på att hon var ett kringvandrande fattighjon vid denna tid.

Makarna fick tre gemensamma döttrar och en son, Johan Algott, men han dog en vecka före sin första födelsedag. En av Gabriels söner och en av Johannas dog i scharlakansfeber samma dag, den 20 april 1878.

När det gällde giftermål och barn kom Josefina att gå i moderns spår. 20 år gammal fick hon det första utomäktenskapliga barnet, sonen Johan Algott, namne med hennes bror Johan Algott som dött som spädbarn. Två och ett halvt år senare fick hon ytterligare en son, Karl Gottfrid, även han ”oäkta”. Hon ”kyrktogs” då som fästekvinna till sonens far, Karl Gustaf Johan Karlsson.

Som 23-åring gifte hon sig den 15 december 1891 med Gustaf Karlsson. Maken var då 52 år gammal och alltså nästan 30 år äldre än Josefina. Åldern var inget problem för Gustaf utan ett och ett halvt år efter bröllopet fick paret ett gemensamt barn. Därefter dröjde det över fyra år innan familjen utökades. Gustaf var då 57 år gammal.

Maken Gustaf Karlsson var skriven på ”fattighuset” vid tiden för vigseln, men något egentligt fattighus fanns inte och prästen skriver i Dagsås församlingsbok 1900–1919: “verkligt sådant finnes icke, utan därmed förstås: personer, familjer, utan stadigvarande vistelse, erkännas tillhöra församlingen“. Trots avsaknaden av ett ordentligt fattighus skrevs även Fina och hennes barn in som boende där, men bodde redan då i backstugan, som ligger på Dagsås nr 2, “å allmänningen härstädes“.

Gustaf hade varit kriminell och dömts för tredje resan stöld på 1870-talet, vilket prästen samvetsgrant noterat in i husförhörsboken. Innan han fick lov att ingå äktenskap var han därför tvungen att först begå enskild skriftning, vilket närmast är att likna vid en personlig bikt.

Skrape-Fina framför sin backstuga. Till vänster syns ladugården

Josefina Gabrielsdotter och tre flickor, möjligen är två av dessa hennes döttrar, Anna Kristina, född 1896 och Alma Victoria, född 1902.

När Gustaf dog på fattighuset i januari 1897 var den yngste sonen bara ett halvår gammal. Fina bodde kvar i sin backstuga och fick ytterligare fyra ”oäkta” barn. Det sista av hennes barn, Gustaf Adolf, föddes 1908 då hon var 40 år gammal.

Hon försörjde sig som “hjälphustru” genom att tvätta, spinna, sticka och göra annat hushållsarbete i gårdarna i trakten. Dessutom plockade hon blåbär och blommor som hon sålde.

Till stugan hade hon en liten trädgård där hon odlade blommor och under sängen hade hönsen sitt rede. Kanske hade hon också en ko eller en gris i den lilla ladugården. Hon blev känd för att ta tillvara allt hon kunde använda, och kanske är det därför hon kallades ”Skrape-Fina”.

Skrape-Fina några år före sin död 1957

1957, 89 år gammal lämnade Anna Josefina Gabrielsdotter jordelivet och sin enkla stuga.

EPILOG

Skrapa-Finas stuga som den ser ut i dag

Skrapa-Finas stuga finns kvar än i dag. Stugan friköptes från gården Klev på 1950-talet. Anna-Josefinas son Gustaf Hugo tog över stugan efter hennes död år 1957. Han bodde där till i slutet på år 1968 då han donerade stugan till Sibbarp-Dagsås Hembygdsförening.