FATTIGVÅRD OCH FATTIGGÅRD

Hjo Långgatan

Här följer en berättelse om ett besök på fattighuset i Hjo 1903:

”Jag sitter i mitt hotellfönster och ser hur solen glittrar över det eleganta hem gent emot — verandadörrarna står öppna och en i alla delar trevlig interiör möter min blick.

Och solen skiner över hemmet under det första och över hemmet vid sidan av, över de gröna träd och över de dottande rosor, likadan skiner den över allt, opartisk, strålande, blottande ont och gott.

På torget sitter den italienske instrumentsliparen, med pincenezen över den fint böjda näsan och med ett satiriskt drag i det anderika ansiktet följer han uppmärksamt allt vad som rör sig runt omkring och — hans spirituella tunga far icke alltid så varsamt fram.

En nästan stendöv gammal gumma har i en timmes tid — mera, genom livliga gester och minspel än genom sin talfärdighet ivrigt konverserat med honom, medan en ung eller äldre inföding intresserad lyssnat till.

Min journalistiska instinkt drar mig ovillkorligen dit ned och detta var egentligen anledningen till mitt besök på Hjo fattighus.

Det är alltid med en viss misstro jag går in för att bese fattiggårdarna — hjärtat krymper samman när man ser alla dessa hjälplösa gamla, som så att säga — blivit kastade åt sidan.

Min glädje – min innerliga glädje var därför stor, då jag såg denna lilla trevliga byggnad, som kallades Hjo fattiggård, ligga så lugnt och gott inne i en trädgård.

Hjo fattiggård är en av de bästa — det renaste och snyggaste jag har sett i den vägen — och jag har icke sett så få fattiggårdar — det enda som minde om vad det var för ett ställe var den innestängda och unkna lukt som rådde där inne.

De gamla, som bor där, gick självständiga och fria runt omkring och pysslade och pratade, var och en om sina bekymmer. När man så deltagande hörde på och klappade de kära rynkade kinderna, så strålade de insjunkna ögonen och den gamla tandlösa munnen log bara gott och förnöjt.

De berättade om sina små sorger med en innerlighet som rent av drog en med sig och med vilken stolthet berättade de inte om hur de då och då kunde förtjäna en slant.

Gud signe er ni gamla!

Maten lovordade de allesamman, blott en ting var lite besvärligt för dem — nämligen sillen som icke riktigt lämpade sig för de tandlösa gommarna.

Käre, ärade och humana vederbörande! Är det för dristigt av mig när jag framkommer med en bön? Varför icke bannlysa sillen för dem som inte kan tugga den.

Hitta på något annat som är bättre.

Om ni visste vilka tacksägelser och välsignelser det skulle inbringa er, så gjorde ni det med detsamma livet är ju icke sa blomsterstrött och där som ni kan kasta litet sol över våra medmänniskor väg, varför icke göra detta? Dessa gamla har ju inte många glädjestunder — och inte så lång tid kvar i livet.

På undre våningen träffade jag på en kvinna som fullt ut illustrerat ordspråket: I nöden prövas vännerna.

Vad det gjorde mig ont och vad min bitterhet mot kvinnorna växte i lyckans och rikedomens dagar, då hänger de på dessa parasiter som kallas vänner, men låt olyckan kastar sin skugga över ett liv, då, ja, då är vännerna försvunna. Det är med verklig stolthet jag konstaterar, att jag så gammal jag är, ännu aldrig haft en väninna och heller aldrig saknat någon, ty jag vet, att då man bäst behöver dem, då är de borta, och där de låter sig representera, så är det genom skadeglädje, under vänskapens mask.

Jag blev bjuden på förmiddagskaffe dagen efter; vi hade det riktigt trevligt i den lilla trädgården, som var mycket tilltalande, vilket torde bero på att en trädgårdsmästare bor på stället.

Mitt besök på fattiggården blev mig rikligt belönad; men jag skulle försumma min plikt, såvida jag inte gav den utmärkta värdinnan ett varmt tack för det sätt varpå hon sköter sitt inte så lätta kall.

Till sist en hemställan till Hjo damer.

Det är så många av er som med varmt hjärta undra på vilket sätt ni skall kunna glädja era medmänniskor med och på vilket sätt ni skall kunna göra gott.

Å, kära! Gå bara tio minuter en förmiddag eller eftermiddag in på fattiggården; säg ett vänligt ord till desse gamla, stick till dem en 25 öring eller en filen nypa kaffe, låt dem virka, eller låt henne virka lite för er; gör något för dem och få det inte endast bli vid tanken eller ord och säg mig sedan om ni inte känner er belönade då ni har hjärtat på det rätta stället.

Det följer riktig välsignelse i gärningens spår.

Slutligen en hjärtlig hälsning till mina gamla vänner; mitt första besök när jag kommer åter till Hjo skall gälla dem.

Att “finkan” också är i fattiggården låtsas vi inte om, men så mycket vet jag, att de som ha varit i ”finkan” är särdeles nöjda med sin vistelse där, både vad mat och betjäning angår.”

EPILOG

Kanske hade författaren till denna tidningsartikel goda avsikter men sanningen var nog ganska långt från den skimrande beskrivning denne gav.

På fattighuset i Hjo bodde vid berättarens besök i juli 1903 29 personer. Av dessa var nio personer över 60 år gamla, varav sex över 80. Tretton personer var under 20 år. Av dessa barn var fyra födda på fattighuset.

På fattiggården i Hjo bodde vid denna tid följande personer:

Anna Helena Johansdotter, född den 6 mars 1829 i Fröjered, ”Pistolsänka”? (74 år), (änka efter Anders Karlsson Pistol)

Anders Johan Hellbom, född den 4 augusti 1815 i Undenäs, dog den 21 juni 1905 (90 år)

Johanna Andersdotter, född den 2 april 1823 i Hjo, dog den 31 november 1903 (80 år)

Bernt Wilhelm Lindqvist, född den 8 juli 1855 i Hjo, gjutare, (48 år)

Hans hustru Maria Larsdotter, född den 5 mars 1858 i Hjo, (45 år)

Deras barn:

Elin Bernhardina, född den 24 september 1885 i Hjo Strömsdal, (18 år)

Axel Teodor, född den 3 september 1887 i Hjo Strömsdal, (16 år)

Karl Einar, född den 10 april 1890 i Hjo, (13 år)

Nils Gustaf, född den 12 oktober 1891 i Hjo, (11 år)

Erik Natanael, född den 4 mars 1894 på fattighuset, 9 år)

Arthur Olof, född den 1 oktober 1895 på fattighuset, (7 år)

Anton Wilhelm, född den 4 januari 1898 på fattighuset, (5 år)

Sven Gösta, född den 10 mars 1903 på fattighuset, (6 månader)

Hedvig Hedberg, född Rosengren den 17 maj 1829 i Skärstad, 73 år)

Hennes dotter Anna Maria, född den 13 april 1867 i Hjo, (36 år)

Elisabet Kristina Svensson, född Lundgren den 21 mars 1845 i Ledsjö, föreståndarinna för fattighuset, blev änka den 8 december 1898, (58 år)

Hennes barn:

Svea Olivia Elisabet, född den 13 april 1888 i Falköping, (15 år)

Hulda Naemi Evelina, född den 27 maj 1890 i Falköping, (13 år)

Charlotta Tvärling, född Johansdotter den 2/9 1821 Hjo stad, dog den 8 mars 1904, (82 år)

Josefina Viktoria Hallberg, född den 18/12 1850 loco, änkefru, (52 år)

Hennes barn:

Agnes Matilda, född den 14 mars 1887 Hjo stad, flyttade till Helsingborg den 10 november 1904, (16 år)

Karolina Karlsson, född Håkansdotter den 24 april 1822 i Grevbäck, (81 år)

Kristina Hök, född Johansdotter den 1 februari 1823 i Fågelås, dog den 2 januari 1804, (80 år)

Johan Robert Borg, född den 22 november 1854 i Gävle, bokbindare, dog den 15 augusti 1804, (48 år)

Anna Elsa Elise Andersdotter, född 24 juni 1889 Hjo stad, fallandesot, fader avlidne dövstumme skräddaren Anders Andersson, (14 år)

Karl Josef Andersson född den 31 januari 1892 i Hjo stad, fader avlidne skräddaren Anders Andersson, flyttade till Hjo landsförsamling den 11 november 1804, (10 år)

Anna Kajsa Gustafsdotter Mellbom, född den 5 juli 1835 i Acklinga, blev änka 9 februari 1904 och dog den 24 juni 1905, (68 år)

Maria Kristina Pettersdotter, född den 20 augusti 1844 i Hjo stad, (59 år)

Lisa Pettersson, född 1821 (obekant ort), (82 år)

EFTERMÄLE

Av någon anledning besvarade fattighjonen på Hjos fattighus insändarens åsikter om maten så här:

”Sedan vi i eder ärade tidning av den 24 juli sett en artikel angående ett besök på Hjo fattiggård, i vilken artikel fört, bland annat vidrör måttförhållandena, särskilt sillen, så vilja vi härmed upplysa, att vi äro fullt belåtna med den mat som gives oss och varöver vi äro mycket tacksamma.”

___________________________

Berättelsen, som hette ”Ett besök på Hjo fattiggård”, är hämtad ur Hjo Tidning av den 24 juli 1903 och den skrevs ursprungligen av signaturen Alma K. Texten har bearbetats och kompletterats av Rolf Lundqvist.