PROFETEN

John Smedberg – mer känd som “Profeten”, född 1899, död 1975. Bild från Hjobilder & Minnen/Gillis Henstedt

Bland tre riktigt stora profiler i Hjobygden fanns en man som kallades “Profeten”. Han var en alldeles speciell person som planerade varje dag i sitt liv.

Hans riktiga namn var John Smedberg och han föddes år 1899 i en stuga som hette Jonslund vid Smedskogen, ett hundratal meter från Mullsjöns strand. John var yngst i syskonskaran på sex personer och Jonslund var hans hem större delen av livet.

På Jonslund bodde samma släkt långt innan John föddes och idag är man inne på sjätte generationen.

“Profeten” var själv i huvudstaden under en period i sin ungdom. Han arbetade då som revolversvarvare på ett företag i huvudstaden. Den då nya svarvtypen, revolversvarven, kom att bli kolossalt efterfrågad och populär. Med detta jobb kan man lätt dra slutsatsen att “Profeten” var mycket tekniskt begåvad.

En som bott granne med “Profeten” är Lennart Johansson. Han har själv inte upplevt så mycket av “Profeten”, men däremot har hans far berättat mycket om denne man.

”Jag minns speciellt en sak och det är då “Profeten” jobbade i Stockholm, så gick han med i någon religiös organisation. När han kom tillbaka hit hade han blivit lite knepig av sig. Han fick för sig att vara en profet och anordnade någon form av väckelsemöten i sin trädgård. Vilka som var där har dock inte framkommit”, berättade Lennart.

Det var väl i detta skede som han själv gav sig sitt smeknamn. I “Profetens” hus fanns en öppen spis med tre luckor för lika många ändamål, som att baka, elda och laga mat. Detta krävde naturligtvis besök av sotaren emellanåt, men det uppskattades inte. När sotaren kom kördes han bestämt bort, för här behövde inte sotas fick han höra.

Detta kom till kännedom hos en man i området som arbetade inom det sociala. Han ringde till brodern Oskar i Björkenäs, som med häst och vagn åkte hem till “Profeten” för att försöka tala honom till rätta. När inte detta gick hotade han med att slänga ner honom i brunnen. Vettskrämd stack “Profeten” till nämndeman Johansson som hade en speceriaffär i närliggande Ebbetorp. Vad det resulterade i och hur hela den här händelsen slutade är det dock ingen som fått någon klarhet i.

“Profeten” var en mycket bestämd person och svår att komma inpå livet. Han kunde bli förbannad för det allra minsta. Han spottade och fräste och blev upprörd om saker och ting inte blev rätt eller som han ville. Han var otroligt målinriktad och bestämd av sig. Han ställde dock aldrig till med något bråk.

En som stötte på honom ett antal gånger var Hjo-konstnären Pära Bjurström. Han har gjort en litografi av “Profeten” och han finns även som träfigur. Pära berättade:

”När ”Profeten” cyklade från Smedskogen och ner till stan samtidigt som bussen hade samma väg fick inte denne köra om förrän vid ett visst ställe. Om så skedde ansåg “Profeten” att den dagen var förstörd. Likaså om någon eller några skulle cykla förbi honom, skulle det ske på hans vänstra sida, annars var även den dagen förstörd.

”Att skita i lagen!” Ja, så uttryckte sig kommunalrådet Håkan Davidsson till “Profeten” vid ett tillfälle, då Håkan tyckte att han gjort något fel. “Profeten” ska snabbt ha svarat: ”Utveckla idén!” Detta ledde till denna serie med roliga teckningar av konstnären Pära Bjurström. Montage av Niclas Froh.

En av de kakelugnar som finns i huset där “Profeten” bodde. Här har man satt masonitskivor för öppningen så att kylan inte kan tränga in den vägen. På väggen till vänster en tavla på “Profeten”, gjord av konstnären Pära Bjurström och alldeles intill en träfigur, också gjord av Pära. Foto: Lennart Johansson, Bengtsfors

Cykeln var ju hans liv, kan man säga, men det hade sina problem. När det skulle införas högertrafik ville han inte riktigt förstå varför han helt plötsligt skulle cykla på andra sidan. När en av de gamla poliserna i Hjo talade med honom om detta, lyckades man få honom att byta sida. Detta genom att säga att polisen fått en uppenbarelse om att han också, som alla andra, skulle cykla på den nya sidan. När han hörde detta om att polisen fått en sådan uppenbarelse så bytte han också till höger sida…

“Profeten” var ofta i Hjo och på vägen dit måste han korsa 195:an, men han stannade aldrig vid stoppskylten utan körde rakt över. Detta gillade förstås inte polisen, så en dag fanns de på plats och när “Profeten” dök upp tänkte de stoppa honom. Detta lyckades emellertid inte, varför de följde efter honom och vid kyrkogården fick de äntligen “Profeten” att stanna.

Det blev en utdragen förklaring av vad som gällde vid stoppet och under tiden stod han lugnt och bara nickade. Sen sa han plötsligt: ”Är mina herrar färdiga snart? Han där uppe tar nog hand om detta”.

Nya konditoriet NK på Hamngatan var ett ställe som “Profeten” ofta besökte när han var i Hjo. Montage av Niclas Froh.

I Hjo hade han som rutin att gå in på Nya Konditoriet, NK i folkmun, för att köpa en fika och även där hade han ett visst mönster, som han noggrant följde. Utöver kaffe skulle han ha två bröd och just de han pekade på, inga andra. Om han fick tillbaka växel skulle kronan alltid synas med gubben upp.

Vid ett Hjobesök slutade det emellertid illa. “Profeten” cyklade omkull vid torget och togs om hand av läkare Zettergren som hade sin mottagning intill. När han sedan inte synts till i Hjo på ett tag tog sig ett par grannar hem till honom. De fann en medtagen “Profeten” i sängen och såg till att han kom till vårdcentralen. Därifrån blev det transport till Falköpings sjukhus där “Profeten” låg kvar för vård en längre tid. Han kom aldrig hem igen, utan somnade in på sjukhuset år 1975.

Avslutningsvis något av allt som Hjobor hört om denne specielle man:

Om någon frågade honom hur det står till, blev svaret: “Det är bara en läkare som kan ställa den frågan och då skall personen vara sängliggandes.”

Någon gång kunde man höra honom säga “jag är profet å ja slåss”.

Claes Wetterbros mormor berättade att hon var på gudstjänst och hon och några andra personer i hennes närhet trodde att det hade börjat brinna eftersom man kände en stark röklukt. Det visade sig att “Profeten” satt ett par bänkrader bakom henne och luktade starkt av rök. Han lät nämligen aldrig sotaren rengöra skorstenen där hemma.

Leif Wallströms far jobbade på Kihlbergs Järnhandel när “Profeten” en dag kom in för att köpa en två meter lång mässingsstång. Han fick då frågan vad han skulle ha den till och svaret blev “att kratta grusgången med”. Dagen efter hände samma sak, ”Profeten” vill ha två meter mässingsstång till. Leif Wallströms far frågade då om det inte räckte med den första? ”Jodå”, sa “Profeten”, ”men när jag stod och gängade med gängsnittet tyckte jag de blev så fina så jag gängade hela stången”.

De allra flesta som sett “Profeten” har nog undrat varför han inte hade någon pakethållare. “Profetens” förklaring ska ha varit att då kunde inte djävulen åka med bakom utan att synas.

“Profeten” på utflykt. Bild från Hjobilder & Minnen/Curt Gustafsson

Det sägs att “Profeten” alltid räknade hur många pedaltramp han gjorde på vägen hemifrån Smedskogen ner till stan. Var det då någon som hejade eller på annat sätt störde denna räkning så vände han och cyklade hem igen för att börja räkna på nytt.

_______________________

Berättat av Per-Owe Lagerin. Källa: Leif Karlssons skrift “Ett porträtt av en udda person” med bilder om inget annat anges. Text och bilder bearbetade av Rolf Lundqvist