HALTE-KALLE

Potatisupptagning. Foto Hilding Mickelsson 1956

På andra sidan vägen, från Asklanda fattigstugan räknat, bodde i en liten stuga, ”Halte-Kalle”. Så hette han för han i barndomen hade haft ”skivet”, engelska sjukan, så att han haltade på båda benen. Annars hade Kalle starka armar och var en redig arbetare. Särskilt var han duktig med att ta upp potatis, för då kröp han på knä och plockade med båda händerna.

”Halte-Kalle”, eller som han egentligen hette, Karl Andreasson, föddes den 20e januari 1828 på Rättaregården i Asklanda. Modern, Ella Andersdotter, var själv född på denna gård. Fadern, Andreas Olofsson kom från Galstad Västergården i samma socken.

Karl hade fyra bröder och en syster. Den ene brodern dog dock när han var endast en och en halv månad gammal. Modern Ella dog 1840 och lämnade fadern Andreas ensam med tre pojkar och en flicka mellan åtta och nitton år gamla. Andreas gifte dock inte om sig, som oftast hände på den tiden när ena maken blev ensam med flera barn, utan skötte gården och hushållet tillsammans med barnen. Sonen Petter var redan nitton år gammal och Anders Magnus sjutton, så de var till stor hjälp vid det tunga arbetet.

1845 drabbades Karl av lungsot, som det då kallades. I dag heter det tuberkulos. Detta var en ofta dödlig sjukdom, men Karl överlevde. Nu var ha inte bara halt utan även ”bräcklig”, som det hette i kyrkoböckerna.

Ornunga kvarn omkring 1900

När fadern, Andreas, dog 1853 hade äldste sonen Petter redan tagit över gården och vid denna tid begav sig brodern Karl ut på drängjobb. I början på 1850-talet tjänade Karl på Västergården i Asklanda och 1858 begav han sig till Ornunga kvarn som dräng. Där stannade han emellertid bara ett år innan han återvände hem till Rättaregården, där han blev dräng hos sin broder.

1861 flyttade han definitivt från sin fädernegård och skaffade sig ett litet torp på Trillebacka, ävenledes i Asklanda. Två år senare gifte han sig med Annika Johansdotter från Romnefall. Han själv var då 36 år gammal och Annika 28. Vid giftermålet var hon redan havande och ett halvt år senare föddes parets första barn, Ida Sofia. Fem år senare fick de även en son, som fick namnet Oscar Robert. Kalle var mycket kär i sin Annika. Hon bakade bröd och sålde till ”fältartelleristerna” på Tånga hed i det gryende samhället Vårgårda. När så pojken fötts, skämtade kamraterna med Kalle och undrade, om inte någon av knektarna var far till honom, men det gick inte att få Kalle svartsjuk. ”Han har mina ögon, har han” sa Kalle.

Under senare delen av 1800-talet anlades fler torp på Trillebacka och Karls torp kom därför att benämnas Trillebacka Södra i motsats till de båda andra torpen, som låg längre norrut och därför kallades Trillebacka Norra.

Anders Peter Dalén, född i Sjogerstad 1848, komminister i Nårunga 1875

En gång var Kalle hos prästen Anders Peter Dalén och tog upp potatis tillsammans med flera andra. Så kom prästen till dem. Potatisen var skorvig och prästen frågade Kalle om han visste vad det kunde bero på. ”Dä ä skit i jola” sa Kalle. ”Det måste det väl vara, om det ska växa,” sa prästen. ”Dä ä skit i jola sum inte sa våra där, jola ä förtröllater, ä den” sa Kalle.

En tidig söndagsmorgon i slutet av november 1893 kom Kalle till Svante Johansson på Skattegården och satte sig på hans sängkant och torkade sig i ögonen med ärmen. ”Är du lessen idag Kalle?” frågade Svante. ”Mi Annika ä döder, ä ho. Jak vell se dess make, vell jaj” sa Kalle.

Så gjorde Svante en kista, och det blev begravning. Efteråt skulle de sjunga en sångvers, och Kalle fick föreslå. Då bad han, att de skulle sjunga: ”Hur tomt är allt vad världen har, hur kort dess nöjen varar.”

1893 sökte sonen Oscar Robert Kunglig Majestäts tillstånd att utvandra till Amerika och bara några dagar efter att han fått detta beviljat gav han sig i väg på den långa resan.

En tid efteråt kom Kalle till Skattegården igen och visade Svante ett brev från sonen i Amerika. Sonen bad Kalle komma dit till hans familj. Där skulle han få undantag i 1000 år, stod det.

Den fjärde maj 1899 emigrerade även ”Halte-Kalle” till Amerika och följde sin son i fotspåren. Tillsammans med Kalle reste även flickan Hanna Maria Karlsdotter. Hon var dotter till Karl Andersson, namnsake med Halte-Kalle, och Johanna Bengtsdotter. Även dessa bodde på Trillebacke i Asklanda. Hanna Maria var då 22 år gammal.

Halte-Kalle kom till Amerika, men något 1000-årigt arrende blev det inte för hans del. Inte så länge efter att ha ankommit till det förlovade landet förenade han sig med sin kär Annika.

Nu är sedan länge hans och Annikas lilla stuga på Södra Trillebacken och alla andra torpstugorna borta. Naturen har återvunnit de karga lotterna som de fattiga torparna en gång i tiden så mödosamt odlade upp.

Fattigstugorna i bygden har ätits upp av buskar och slyn och minnet av de fattighjon som mödosamt kämpade sig genom den ena trista dagen efter den andra är sedan länge borta.