FERMA-PETTER

Asklanda fattigstuga och ”Ferma-Petter”. Här i fattigstugan bodde Anders Peter Svensson Ferm i över trettio år. Foto Carl Asker

Den här berättelsen handlar om ”Ferma-Petter” i Asklanda socken utan Vårgårda i Västergötland.

Hans farfar Anders Svensson, var från gården Kamparås i Skogsbygden, ett par mil från Asklanda. Anders Svensson fick inte mindre än tolv barn tillsammans med två hustrur. Den första hustrun dog när hon var 48 år gammal. Med henne hade han åtta barn, som vid mammans död var mellan två och sexton år gamla. Anders behövde därför snarast få tag i en ny hustru, vilket han även gjorde. Året efter att han blivit änkling gifte han sig med den sjutton år yngre Kerstin Persdotter från Aläng i Vesene socken.

En av sönerna, Sven, föddes i Ornunga på gården Skog år 1788. Han kom att bli soldat för Asklanda Galstad och fick då namnet Ferm. Han tilldelades då ett soldattorp som låg under Galstad Mellomgården.

28 år gammal gifte han sig med den ett år yngre Maria Andersdotter Leron från Blekene i Asklanda socken. De fick fem barn, först två flickor och sen tre pojkar. Mellanpojken, Anders, dog endast 5 år gammal. Den yngste pojken fick ärva sin döde broders namn och kom att heta Anders Peter. Han föddes den 30 oktober 1830 på Mellomgården i Galstad i Asklanda socken. Han blev senare mera känd under smeknamnet ”Ferma-Petter”.

Sven blev änkling 1843 när hustrun Maria dog 56 år gammal. Han fick då ensam ta hand om den trettonårige Peter. De övriga tre barnen var då redan utflyttade ur hemmet. Fadern och sonen bodde då ensamma i soldattorpet, där de tre yngsta barnen fötts.

Fadern Sven hade svårt att försörja sig och behövde därför ofta stöd från socknen. Han fick säd ur socknens gemensamma magasin. 1863 tilldelades han 2 kappor korn och 2 kappor havre vid ett speciellt tillfälle då han led nöd. Eftersom han var en avskedad soldat hade han en knapp pension, men den räckte inte att leva på. Året efter såg emellertid överste Lilliehöök på Sällerhög till att Sven fick ytterligare pension och därmed beslutade sockenmännen att han inte skulle få mer hjälp ur sockenmagasinet.

Sven togs om hand av sonen Anders Peter, som nu hade blivit vuxen och hade en egen familj, men sonen skötte inte om sin fader som han borde och kommunalstämman beslutade därför att Sven skulle bortackorderas till vård och underhåll på kommunalkassans bekostnad.

Det kom då att bli Svens äldsta son, Carl, som tog hand om honom, mot en ersättning från kommunalkassan. I gengäld fick han då avstå från sin pension, som i stället hamnade i kommunens ficka. Sonen Carl hade vid den här tiden blivit soldat och fått soldatnamnet Lindqvist.

1857, när Anders-Petter var 27 år gammal gifte han sig med den två år äldre Anna Cathrina Jonsdotter från Lena socken. Båda var då tjänstehjon vid Galstad Mellomgården. Vid giftermålet var hon höggravid och födde parets första barn, Vitalis Gottfrid, endast en månad efter bröllopet. Efter Vitalis födelse flyttade familjen till närbelägna Stommen, där de innehade ett torp. Där föddes näste son, Stefan Engelbert. Även tredje sonen, Karl Robert, föddes på detta ställe, men då hade Anders-Petter blivit av med sitt torparkontrakt och fått skaffa sig en backstuga.

När Ferma-Petters första dotter, Hanna Frida, föddes 1865, angavs föräldrarna som backstugesittare och knektar på Asklanda Östergården.

Från slutet på 1860-talet klarade Anders Peter inte längre att försörja familjen utan fick flytta in i den nybyggda fattigstugan tillsammans med hustru och barn. Där föddes parets sista dotter Maria Algotina. Hon kom att gifta sig med bagaren Wallén från Lidköping och blev barnmorska till yrket.

Det var dock inte bara fattigdom och elände för Ferma-Petter. På sin ålders höst fick han till och med ett erkännande som odlare. I Göteborgs Aftonblad kunde man läsa den 20 december 1899: ”Torparen på Trillebacken i Asklanda Anders Peter Ferm tilldelades den 18 december 1899 den Hallenska donationsfonden en belöning om 25 kronor för verkställd skogsplantering och trädgårdsanläggning. Även stationskarlen i Ljung Olaus Svensson fick denna belöning”.

Ferma-Petters son Vitalis gifte sig 1875 med en dotter till Johan Klen, soldat vid Asklanda Ramnaklev. Paret bosatte sig på Ornunga Tå som låg under Västergården. En ”Tå”, är en del av socknens utmark och som har speciellt dålig bördighet.

En ”Klok gumma” åderlåter en annan kvinna

Vitalis skiljde sig fem år efter giftermålet från sin nyblivna hustru Christina Johansdotter Klen och flyttade till USA. Den övergivna hustrun, Christina, gick allmänt under namnet ”Koppe-Christina” eftersom hon hade lärt sig att bota sjuka genom att sätta koppor och att åderlåta folk. Christina tjänade dock större delen av sitt uppehälle som sömmerska. Hon hade tidigare varit lärling hos sockenskräddaren Anders Fihn och kunde yrket. Hon bodde kvar på Ornunga Tå till mitten av 1880-talet.