SÅPKUNGEN

Grumme & Son omkring 1900 presenterat i samtida bildverk. Foto: Wikipedia Commons.

Under andra hälften av 1800-talet växte den svenska befolkningen nästan lavinartat och med den tilltog sjukdomar och elände. Mycket berodde på den bristande hygienen som i sin tur orsakades av bristande kunskap och möjligheter att hålla sig ren.

Stora delar av landet var helt enkelt lortigt.

Hjälpen skulle komma utifrån i form av den endast 27-årige tysken Heinrich August Ferdinand Grumme från Göttingen i mellersta Tyskland. Där hade han redan gjorts sig ett aktat namn i den tyska renlighetsbranschen. Nu behövdes hans hjälp för att få den nystartade firman Hylin & Co på fötter.

Hylin & Co. Stockholm tillverkade och sålde toalett, hushålls & medicinskt produkter, håroljor, Eau de Cologne, vinaigre de toilette, fläckvatten, Amykos-tandtinktur, tvålspiritus, kolsyrespiritus, mot gikt och reumatism, Leoisse Tonique för håret

1857 ankom Ferdinand Grumme till den svenska huvudstaden för att ta sig an kampen mot lorten och de stinkande kropparna som svenskarna utrustas med av sina mödrar. Det var emellertid inte bara människorna som luktade illa, utan även de moderna fabrikerna som växte upp som svampar överallt i landet. Det förde med sig sot och rök och trångboddhet när fabriksarbetarna fick tränga ihop sig i små lägenheter utan sanitära inrättningar.

Det gick inte att göra så mycket åt trångboddhet i sig själv, men lukten kunde man trolla bort med parfym och Eau de Cologne. Den värsta smutsen gick bort såpa och tvål bara man hade lite vatten, som förstås fick bäras in i lägenheterna från gårdarnas brunnar.

Den förste som gav sig in i kampen mot lorten var grosshandlare Lars Montén. Han hade börjat tillverka stearinljus 1823, inte för smutsen upplysning, men däremot för att ge lite ljus åt de mörka boningarna. Hans största konkurrent var Liljeholmens stearinfabrik. Drygt tjugo år senare startade Montén Clara Tekniska Fabrik.

Hylin&Co barntvål av märket Sana

Hylin & Co ville emellertid utmana de etablerade märkena och den som skulle hjälpa dem att städa upp landet var just Ferdinand Grumme som tillsattes som fabrikschef för den fabrik som Hylin byggde på Södermalm i Stockholm.

Det tog inte lång tid för den företagsamma unga tysken att få fram massor av bekämpningsprodukter mot smuts och lukt. Bland dessa fanns tvålar, parfymer och kosmetika av olika slag. I företagets ”Parfymmagasiner” såldes bland annat raktvålen ”Rypophagon Soap”.

Hylin&Co första produkt en flytande rakkräm

Ferdinand Grumme gjorde ett fantastiskt jobb med Hylin&Companies fabrik. Han effektiviserade och mekaniserade den annars så hantverksbetonade tillverkningen. Firman stod sig ytterst väl i konkurrensen med Liljeholmens och Barnängens.

Ferdinand hade emellertid större planer än att bara vara fabrikschef åt någon annan, så han lämnade Hylin&Co och startade en egen firman tillsammans med sina båda söner Albert och Edvard. Företaget fick namnet Grumme&Son och kom att bli en stark konkurrent till Liljeholmens fabriker. Båda företagens främsta produkter var stearinljus och tvål, som båda har ett liknande tillverkningssätt, baserat på respektive glycerin, stearin och paraffin.

I början på 1880-talet var Grummes produktion i full gång och man hade startat en egen elegant butik vid Norrbro.

Affärerna gick lysande för Grumme och antalet anställda växte med rasande fart, från sex personer till ett femtiotal.

På fabriken jobbade sex anställda med att sjuda såpa, koka tvål och blanda parfymer, en skara som snart skulle växa till nära 50 personer. På drygt tio år trefaldigades produktionen.

Grumme skulle emellertid komma att bli mest känd för sin såpa.

Denna tillverkades av ”olja, kaustikt kali och i vissa fall harts”, enligt en artikel i Svenska Dagbladet. Finare tvålar gjordes av palmolja, kokosolja, talg och kaustikt natron. I tvättvålar ingick bland annat kottonolja från Indien, Egypten och Amerika, samt olein, en biprodukt från tillverkning av stearin.

I en annons från 1895 försäkrar Grumme stolt ”Med Grumme & Sons rena Glycerinsåpa tvättas dubbelt så mycket som med lägre qvalitéer och ej denna såpa någon elak fisklukt i kläderna”.

I texten gick man till angrepp på såpa av sämre kvalitet som tillverkades av fiskrens.

Stomatol tandkrämstub som sannolikt tidigare tillhört soldat ur svenska frivilligkåren i Finland

Samma år uppfann tandläkaren Albin Lenhardtson ett munvatten, vars recept han sålde till Grumme&Co. Detta fick namnet Stomatol och kom några år senare ut även i form av en tandkräm. Än idag 120 år senare, borstar många av oss tänderna med denna svenska uppfinning, som åtminstone på den tiden hade revolutionerande bakteriedödande egenskaper: kolerabakterier dödades på en halv minut, medan det tog en minut för tyfoid, difteri och rosfeber. Det fanns nästan ingen gräns för de under denna krämliknande massa kunde utföra.

Stomatol var länge en av Grumme & Sons storsäljare.

Ferdinand Grumme (1829-1900)

71 år gammal dog räddaren av svenska tänder, tysken Ferdinand Grumme och sönerna Albert och Edvard fick ta över firman efter fadern.

Precis som Ferdinand gjort när han som ung man kom till Hylin&Co satte nu hans söner i gång att modernisera och effektivisera tillverkningen. Grumme & Son, Hylin & Co och Stomatolfabriken leddes alla av samma personer, bröderna Grumme, deras mor Wendela, kontorschef Bohlin och bankdirektör Fraenckel. De ombildades 1911 till aktiebolag med en samlad omsättning på mellan 3 och 4 miljoner kronor. Tillsammans utgjorde de Skandinaviens största kemisk-tekniska anläggning.

Salsgolvet skuras på Revelsta gård Foto John Alinder 1918

Den produkt som vi idag främst förknippar med Grumme är onekligen den gröna undergörande såpan. Många är de trötta knän som skrapats mot ett skrovligt trägolv för att med hjälp av såpa får det lent som en barnrumpa.

______________________________

Efter att ha läst om tvålkungen Gumme passar det utmärkt att läsa om ett riktigt original från bygden ”Tvål-Sandberg” www.iglabo.se/b292