BARNAMÖRDERSKAN LISA MATTSDOTTER
Spinnhuset i Göteborg. Foto: Göteborgs stadsmuseum
Det var i maj 1817, en månad före midsommar, som det var bröllop i Östra Värmland. Lisa Mattsdotter från Sandsjön, 25 år gammal, gifte sig med den två år äldre bergsmannen Petter Nilsson från Grundsjön.
Mitt under bröllopsfesten kom en kvinna ur Petters släkt fram till bruden. Släktingen mönstrade Lisas kropp och undrade öppet om det verkligen var rätt att ställa till med bröllop. Lisa såg ju gravid ut. Både Lisa och Petter blev förargade och bad släktingen att inte lägga sig i deras saker.
Men släktingen hade rätt. Lisa var gravid och hade dolt det för alla.
Bara sex veckor efter bröllopet kom värkarna. Paniken grep Lisa. Hon var livrädd för att upptäckas och bli bortkörd av sin nye make. I hemlighet tog hon ett klädskynke och gick ut i skogen till en ödslig lada. Där födde hon barnet stående på ladugårdsgolvet. Hon svepte in det nyfödda barnet i skynket, grävde en grop i marken inne i ladan och lade ner barnet där. Sedan täckte hon över gropen och gick hem igen.
Hemma på gården skötte Lisa sina sysslor precis som vanligt. Hennes man Petter märkte ingenting.
Men ångesten släppte inte. Lisa var rädd att någon skulle hitta barnet i skogsladan. Dagen därpå, när Petter hade gått till arbetet, gick hon tillbaka till skogen. Hon grävde upp det invirade barnet och bar hem det till gårdens smedja. Där grävde hon en ny grop i jorden och begravde barnet en andra gång.
Misstankarna i byn fanns dock kvar. Samma släkting som uttalat sig på bröllopet såg på Lisa igen under en gudstjänst i kyrkan. Då orkade Lisa inte ljuga längre, utan erkände för släktingen att hon faktiskt varit gravid.
Ryktet spred sig snabbt. Efter en månad nådde det socknens präst. Prästen tog med sig länsmannen och en äldre grannkvinna och gick hem till Lisa för att kräva besked. Lisa nekade till allt. Då uppmanade prästen den äldre kvinnan att undersöka Lisas bröst. När kvinnan klämde på brösten sprutade mjölken ut.
Lisas motstånd bröt samman. Hon erkände brottet och ledde sällskapet ut till smedjan där hon hade grävt ner barnet. De grävde upp kroppen och tillkallade en läkare från Filipstad. Läkaren undersökte barnet och konstaterade att det var fullgånget vid födseln, vilket spräckte Lisas försvar om att hon hade fött för tidigt.
Tingssal från 1776. Foto Birgitta Saunders
Lisa greps och sattes i häkte. I september 1817 föll domen i häradsrätten: Lisa Mattsdotter skulle halshuggas och därefter brännas på bål.
Eftersom det gällde ett dödsstraff skickades ärendet vidare till Svea hovrätt. Den 3 februari 1818 kom beslutet från Stockholm. Hovrätten var hård i sin kritik mot häradsrätten och menade att de slarvat med utredningen. De hade inte ställt den viktigaste frågan: Vem var egentligen far till barnet?
Häradsrätten tvingades göra en kompletterande utredning, och då kom sanningen fram. Barnets far var Jan Jonsson, en dräng från en grannsocken. Jan var lite äldre än Lisa. Han hade tidigare friat till henne men fått nej. Ändå hade de fortsatt att träffas i hemlighet. Relationen tog slut först när Jan fick veta att den förmögne bergsmannen Petter Nilsson friat till Lisa och fått ja. Petter ägde en egen gård efter sina avlidna föräldrar, medan Jan bara var dräng.
När fadern var identifierad godkände Svea hovrätt domen.
Från sin fängelsecell var Lisa desperat. Hon fick hjälp av Olof Backelin, en man som tidigare suttit inne för flera brott, att skriva en nådeansökan till Kunglig Majestät. Brevet var fyllt av vördnadsfulla ord som "Till allernådigste, högmäktigaste konung". Lisa skrev att hon djupt ångrade sitt förskräckliga brott, men bad om nåd eftersom kungen stod över lagen.
Kungen benådade henne. Dödsstraffet omvandlades till 28 dagar på vatten och bröd, offentlig kyrkoplikt och 10 års tvångsarbete på spinnhus.
Kvinnor på Spinnhusets fängelsegård i Göteborg 1898. Foto: Göteborgs stadsmuseum
Lisa skickades till kvinnofängelset i Göteborg för att avtjäna sitt straff. Hennes make, Petter, ansökte om att hon skulle släppas i förtid, men fick nej. Då begärde han skilsmässa, vilket beviljades den 1 juni 1825. Ett halvt år senare gifte han om sig med pigan Cajsa Persdotter från Gustav Adolfs socken.
I Göteborg skötte sig Lisa väl. En undantagsägare vid namn Johannes Johnson från Starrkärr, norr om Göteborg, ansökte hos myndigheterna om att få gifta sig med henne och få henne frisläppt. Personalen intygade hennes goda uppförande.
Intyg från spinnhuset angående Lisas frigivning
Den 29 augusti 1826 gifte sig Lisa och Johannes. Två dagar senare, den 31 augusti 1826, blev hon frigiven från spinnhuset – två år före tiden.
Att Lisa och Johannes hade känt varandra en längre tid under fängelsetiden blev uppenbart direkt. Bara en vecka efter bröllopet födde Lisa en dotter på Sandhem Södergård i Starrkärr. Dottern fick namnet Brita Stina. Men lyckan blev kort. Den lilla flickan dog i slag bara fyra månader gammal, dagen efter annandag jul.
Senare fick paret en son, Emanuel. Han avled i en inre blödning i januari 1843, när han var åtta år gammal.
Lisa fick själv ett kort liv efter fängelsetiden. Den 6 juni 1838 dog hon i sitt hem på Sandhem Södergård i det som kallades nervfeber. Hon blev 46 år gammal. Maken Johannes bodde kvar på gården fram till sin död 22 år senare, då han avled 72 år gammal.
