KÅMMAKULLAGUBBEN

August Carlsson (1844–1950) och dottern Ida framför torpet Karlstorp

”Ja, se den där Kåmmakullagubben räknar ja inte mä, för dä ser ju ut sum han aldri skulle dö.” Så uttryckte sig Fredrik Pettersson en gång, när det talades om, vem som var den äldste i trakten. Själv var han då kanske 85 år gammal och kände sig stolt däröver. Den han pratade om hette August Carlsson och han var född på annandag jul 1844. Fadern Carl Pehrsson och modern Britta Andersdotter hade då ett litet torp som kallades Kommakulla på prästgårdens mark nära gränsen mot Kvinnestads socken. De levde i fattigdom och stort armod i sin stuga, men trots detta växte August upp till en frisk och stark man.

Det fanns även ett torp med samma namn som låg på Stommens ägor. Där bodde torparen August Johansson Lax med familj i mitten på 1800-talet. Han var son till Johan Lax som varit soldat för Östergården i Asklanda. August Lax och hans familj bodde på Kommakulla-torpet i trettio år och där föddes parets nio barn. 1883 emigrerade alla utom de tre äldsta barnen till Amerika. Då var de båda yngsta, tvillingarna Maria och Selma, endast nio år gamla.

Asklanda fattigstuga och ”Ferma-Petter”. Här i fattigstugan bodde Anders Peter Ferm i över trettio år. Foto Carl Asker

Strax väster om Kommakulla låg Trillebacken och Asklanda sockens fattigstuga. Två snickare från Hestra i Tämta hade fått socknens uppdrag att bygga stugan. Den byggdes i Tämta, plockades ner, och transporterades till Trillebacken, där den byggdes upp på nytt 1867.

August Carlsson blev sin bygd trogen. Större delen av sitt liv bodde han och hustrun Anna Maria Larsdotter och de båda barnen Ida Sofia och Karl Johan på Kommakulla. I slutet på seklet fick de dock lämna stugan och blev bostadslösa, vilket i kyrkoböckerna betecknades med ”vid socknens slut”. I början på förra seklet kunde de dock ta upp ett nytt torp i närheten men nu på Skattegårdens ägor och där bodde de tills döden skiljde dem åt.

Anna Maja dog 1923 då hon uppnått den aktningsvärda åldern 89 år. August skulle emellertid komma att leva ytterligare 27 år och dog 1950 när han var 105 år gammal.

August berättade själv om sitt liv för tidningsreportrar, som intervjuade honom inför födelsedagar när han passerat hundraårsgränsen.

Han talade om sin barndom, hur han var nära att dö av svält, och om hur han grät av hunger. Hans mor var ibland tvungen att gå ut på bygden och tigga ihop lite mjöl här och där, men det räckte aldrig till något riktigt bak. Det blev bara några små kakor, som bakades på glöden eller i en stekpanna.

När reportern frågade, om han gått i någon skola, svarade han: ”Då gjorde ja allt, men inte va då möe, för då va så ont um mat å kläer på den tia, att en inte kunne gå möe i skoern. Skoern hade annars börjat, då ja växte upp. Först va då ena lärinna, sum geck umkring å höll skola i den ene gårn ätter den andre. Men så ble dä en folkskola böggder å en lärare anställder. Mina föräldra va doktia te å båd läsa å skriva, så dä mesta lärde ja hemma, men iblann geck ja te skoern. Å ja kunne få medda hos prästen, mot att ja fridde hanses pajk, sum skolebarna va svåra ve. Skollärarn, sum ja geck för hette Stork, men han va inget vidare. Han kunne aldri li må rektigt sen ja, sum inte gått förn jämt i skoern – ändå visa me doktiast ve ett förhör inför prästen.”

Skolläraren August pratade om hette Magnus Stork. Han var den förste utbildade läraren i socknen och verkade mellan 1844 och sin död 1871, nästan ett kvarts sekel. Skolan i Asklanda blev förvisso färdig redan 1842 men det tog två år att rekrytera en kvalificerad lärare, vilket alltså blev Magnus Stork.

Storks dotter Alma Gabriella, född 1854, tog över efter fadern vid hans död när hon var endast 17 år gammal. Liksom sin far bedrev hon skolundervisningen genom att barnen varannan dag kom till skolhuset där hon även bodde och hon varannan dag gick hem till barnen.

Almas syster Paulina var skollärarinna i Vårgårda men bodde på Lilläng i Asklanda.

Efter skolan arbetade August Carlsson några år som dräng hos bönderna runt omkring, alltid för en mycket blygsam penning. Han gjorde sin värnplikt på Fristad hed i 15 dygn under 2 år. Där tjänstgjorde han som kock.

Rallare vid Kinnekullebanan

Sedan blev han raIlare och var med och byggde järnvägar lite varstans: Berg Bergslagsbanan, järnvägar i övre Norrland, Vänersborgsbanan och Boråsbanan. Under järnvägsbyggena fick han arbeta från klockan sex på morgonen till klockan åtta på kvällen. Det var ett hårt och tungt arbete, men August var stor och stark och klarade det bra med sitt optimistiska lynne.

Dagsförtjänsten var för det mesta 1:25 kr. Han mindes speciellt en gång då han arbetat dag och natt och levt på fläsk och bröd och hade tjänat ihop till 25 kr. Han tyckte själv att han fick den bästa inkvarteringen när han arbetade med banläggning i Dalarna.

Där råkade han emellertid ut för en svår olyckshändelse under ett arbete med ett brobygge. Han blev klämd mellan två stora vagnar lastade med sten. Han berättade om händelsen: ”Jag föll ihop som en tomsäck, alldeles precis och forslades till kvarteret, Där fick jag stanna under hela vintern, på järnvägens bekostnad. Senn feck ja e kröcka, så ja feck hjälp te å gå”.

Han fortsatte: ”På Dal var ja mä å grävde en stor kanal från en sjö, men då den va färdir så rasa den, varefter vi feck påla.”

När reportern frågade om han brukade dricka brännvin, blev svaret: ”Näe, dä har ja aldri gjort. Ja smaktet en gång, men inte så möe att ja ble ör, ja töckte dä va ont. Tobak å snus har ja heller inte tjort skaa ve, dä har ja aldri gagnat.”

Efter föräldrarnas död flyttade August åter till hembygden. Hans båda äldre systrar hade emigrerat till USA. August kommenterade emigrationen: ”Ifrå denna böggda reste ongdomarna i massor te Amerika. Ja fundera allt på att resa ja mä, men hustru min velle inte, å så stanna ja hemma, å så småningom geck la Amerikafebern över.”

1873 gifte han sig med Anna Maria Larsdotter, född 1834, från Bosgården i Kvinnestad och de båda nygifta bosatte sig i Augusts gamla familjehem Kommakulla. Torpet hörde under Prästgården och därför hade August skyldighet att göra dagsverken där. Samtidigt bröt han sten och stubbar och odlade på sitt eget torp så att arealen utökades till 5 tunnland.

Där på Kommakulla föddes parets båda barn, Ida Sofia och Karl Johan.

1890 hände något som fick deras liv att ryckas upp med rötterna. August berättade: ”Ja råka emellertid komma lite på kant med Herrn på Prästgården och han ordna så, att ja feck gå ifrå stället och den stora odlinga. Det var 1890 å dä va inte utan, att då kändes hårt. Och så var då att börja ifrå början igen.”

Den 56 årige August och hans tio år äldre hustru hamnade då ”på socknen”, det vill säga att de inte hade någon fast hemvist, utan betraktades som lösdrivare.

Karta över Asklanda Trillebacken, Karlstorp och Kommakulla i slutet på 1800 talet

August var envis och seg, han lät sig inte nedslås utan arrenderade ett stycke ljungmark på Skattegårdens ägor, några hundra meter från sitt gamla torp, alldeles i närheten av Trillebacken och fattigstugan. Här byggde han sig en stuga och satte i gång med odlingsarbete. Vackra stengärdsgårdar vittnade om hur han slet och arbetade, inte sällan dygnet runt. Det nya torpet fick namn efter hans far och kom att kallas Karlstorp.

Nog måste August känt sig nöjd, när det nya hemmet stod färdigt med sina 3 tunnland åker. Huset bestod av ett stort rum, kök, kammare och farstu, senare även veranda. I ladugården fanns plats för 2 kor och några smådjur. En källare hade byggts och trädgård anlagts med blomsterland och många fruktträd ja, till och med flaggstång.

Eftermiddagskaffe i trädgården hos komminister Sandzén vid Asklanda Prästgård 1905

Han berättade dock om nöd och umbäranden som han fått utstå. ”Gode Gud, vaja har sleet i min da” säger han. ”Men se, ja feck en medalj också – fast ja feck den inte för inte.” Nej, för berömlig odlingsflit fick han, ur prästen Sandzéns hand mottaga Patriotiska Sällskapets silvermedalj samt 30 kr.

Hustrun, Anna Maria, dog 1923, men han hade dottern Ida, som var mycket noggrann och höll hemmet rent och prydligt. Med hennes hjälp kunde han omsider friköpa torpet. Hon hade en stickmaskin, på vilken hon stickade underkläder på beställning. På så vis kunde hon tjäna några kronor. Ida var född 1874 och dog ogift 1945.

Carl Johan Asker

Sonen Carl Johan, som tog sig efternamnet Asker föddes 1882. Han flyttade hemifrån vid 19 års ålder till Tidaholm. Där fick han anställning på bruket och blev sedan kvar där hela sitt verksamma liv. På den tiden tillverkades där ”Tidaholmskärror” och andra åkdon, därefter blev det motorfordon. Carls hobby var att samla på gamla saker av alla slag. Han cyklade omkring och letade efter ”fynd” på gårdsauktioner, gamla vindar med mera. Han hade också intresse för fotografering och samlande av vykort. Det blev till slut en ansenlig samling, och allt detta donerade han till Tidaholms kommun efter sin död. En del därav lär nu finnas på bruket, som idag är ett Industri- och Bilmuseum.

Vid 100 års ålder var August förvånansvärt rörlig, pigg och klar, men därefter började hans krafter att avta undan för undan.

1945, när August Karlssons dotter Ida, som bodde tillsammans med sin far på torpet Karlsborg, inte långt från prästgården, låg på sin dödsbädd och oroade sig för sin snart hundraårige gamle far, lovade Emma Lindgren på Asklanda prästgård henne att ta hand om hennes far. Under sina sista år fick han bo i kammaren innanför köket hos Emma på prästgården.

När han var 104 år blev han permanent sängliggande och sen tog det bara ett år innan August lämnade jordelivet, 105 år gammal, och förenades med sin hustru, Anna Maria, och dotter, Ida Sofia. Fem år senare dog även sonen Carl Johan och därmed blev det för evigt tyst på Kommakulla.

_____________________________________

Läs även berättelsen om Emma Lindgren arrendator på Asklanda prästgård och hennes berättelse om hur det var att gå i skola under 1800-talet: www.iglabo.se/b296