STÅNKA OCH OTTEBETE

Julhalm är utspritt på golvet i en stuga 1903 Hudene Gustaf Ewald Vänersborgs museum

Så här beskriver soldaten Johan Mood, född i Källunga socken i Herrljunga kommun den 2 september 1848, julfirandet i sin hembygd på 1860-talet:

”På julaftonens förmiddag sysslade männen med litet av varje hemma på gården. Man rengjorde i stall och ladugård omsorgsfullare än vanligt, vattnade boskapen och gav dem sitt foder, ställde i ordning slädarna eller skrindan, om man ämnade sig till ottesången efter häst. Det var som sagt litet av varje som skulle uträttas och en sak som inte fick försummas var att sätta upp julkärven i tid, det vill säga före klockan tolv, för då gick helgen in, och fåglarna skulle ha sig lite till livs, innan man slog sig till ro i stugan.

På eftermiddagen höll man sig i allmänhet inomhus. Middagsmålet utbyttes denna dag mot dopp i grytan. Därefter tvättade man sig och tog på rena underkläder och även bättre gångkläder. Hade man tillgång till så kallade mellankläder, tog man på sig dessa, annars klädde man sig i helgdagsdräkten.

I skymningen gick far ut efter ett par långhalmskärvar och förrättade samtidigt därmed sina sista utesysslor för dagen. Vanligtvis passade han på tillfället att förklä sig. När han kom tillbaka, låtsade han sig vara en hemlös vandrare, som sökte härbärge för natten. Och såsom sådan tog även hustrun emot honom. Hon bjöd honom stiga fram i stugan och undfägnade honom med julöl och en vörtbrödsskiva, det vill säga en skiva av det bästa bröd som fanns att tillgå. Och så lovade hon honom härbärge eftersom det var jul. Julen förpliktade till barmhärtighet. Barnen förstod snart vem främlingen var, och då blev det jubel och glädje. Det var ju mest för deras skull förklädnaden skedde.

Pojken sitter och ”Skor blacka”, en jullek, Fru Alstads socken i Skåne1910

Nu breddes julhalmen ut över golvet. Under det nedre lagret eller det lager som låg spisen närmast, spikades en ribba, för det gällde att vara på sin vakt mot elden. Omtyckta lekar i julhalmen var till exempel ta julabocken, smussla sko, dra kavel, kasta hälkrok. Under helgen brukade man “sova mörsse” i halmen, en del föredrog dock soffan även då. Av det myckna lekandet blev halmen sliten och tilltrasslad, varför man bredde på en ny kärve till nyår.

På julaftonen eldade man en brasa av enbart torr björkved. Träden lades i kors med tre eller fyra träd i varje varv. Men i den brasan fick ingen röra, utan som den brann, så skulle den brinna och falna av sig självt. På juldagens morgon granskades askan mycket noga, det var det första man gjorde. De olika bilder, man då menade sig se, betraktades som tydor för det kommande året. Bilden av en fot som ledde inåt spismuren varslade om, att någon i familjen eller släkten skulle dö under året, men ledde spåren (eller spåret) utåt, det vill säga i riktning mot rummet, förestod tillökning.”