KVINNOR SOM FLYTER

Kvinna flyter i vatten

När Mäster Håkan tillträdde sin tjänst i Jönköping 1588 var Vasa-sonen Johan III kung över Sverige. Han kom till makten genom att hänsynslöst låta fängsla sin egen bror och tillika kung, Erik XIV. Sedan över hundra år härjade häxprocesser ute i Europa och skördade tusentals oskyldig kvinnors liv. I Sverige började den stora jakten på dessa djävulens anförvanter långt senare och kulminerade först i slutet på 1600-talet.

Även om Sverige inte genomled många häxprocesser under början på 1600-talet så var Småland ett undantag. Detta berodde på ovan nämnde Mäster Håkan, som fick sin bödelsutbildning utomlands och där lärde sig allt om häxor och hur de skulle bekämpas, torteras och förgöras. Han visste hur man använde häxprovet för att skilja skyldiga från oskyldiga. Han kände till hur man letade efter häxmärket på en misstänkt kvinnas kropp och han hade lärt sig hur man genom tortyr kunde få den mest motståndskraftiga att ge efter och erkänna det som förväntades för att stilla kyrkans och pöbels omättliga hunger efter syndabockar.

Kvinna som sjunker i vatten

Två år efter att han tillträtt tjänsten som Jönköpings skarprättare fick han möjlighet att utnyttja sina nyförvärvade kontinentala kunskaper på två kvinnor i staden. Vattenprovet skulle genast avslöja om de båda var häxor eller helt vanliga och oskyldiga kvinnor. Detta prov var lika enkelt som effektivt. Man band händer och fötter på den misstänkta kvinnan och sen kastade man henne brutalt i djupt vatten. Om hon flöt, var hon tveklöst skyldig och därmed häxa. Om hon däremot sjönk till botten, förklarades hon oskyldig, åtminstone för en tid. Man får bara hoppas att den ”oskyldiga” kvinnan fiskades upp i tid innan hon drunknade. De båda kvinnorna från Jönköping som Mäster Håkan utsatt för vattenprovet flöt som gäss på en spegelblank damm och därmed var det bevisat att de var satans utsända verktyg och skulle förgöras enligt konstens alla regler.

Fyra år senare rannsakade Håkan den så kallade ”Tyskabillan”, pigan Ingegärd Andersdotter, anklagad för häxeri. Under skarprättarens mästerliga tortyr tvingades hon att erkänna att hon tillsammans med en annan piga, Kerstin i Maden, i största hemlighet hade träffat och umgåtts med ”en liten kumpan” på en kulle tre gånger. Där på kullen hade det lilla mystiska väsendet överräckt värdefulla gåvor åt de båda pigorna och där hade de försvurit sig åt honom.

Även om den stora häxjakten inte kom i gång förrän senare, infördes redan 1607 bibelordet: ”Du skall inte låta en trollkona leva”. På något märkligt och makabert sätt låter det nästan som ”Du skall älska din nästa”. Det var kanske just detta som var meningen, genom att skapa en fras som kändes hemvan kunde man få folk att lättare acceptera den som sanning.

En av de första kvinnor som blev anklagad för att vara häxa var Elin i Horsnäs, öster om Ljungby. Elins  man hade dött under mystiska omständigheter, men det var inte för detta som hon ställdes inför rätta utan för att hon anklagades för häxeri något av de sista åren på 1500-talet eller möjligtvis precis efter sekelskiftet. Hon fick då genomgå vattenprovet tillsammans med två andra kvinnor. Hon hade ”turen” att sjunka till botten av sjön och klarade provet. Hon blev därmed frikänd, möjligtvis genom att muta mästermannen med sexuella tjänster. De båda andra kvinnorna, vars namn är okända, flöt på vattnet och förklarades vara häxor och avrättades.

De häxor som frikändes från anklagelserna ansågs ändå vara skyldiga i folkmun och blev ofta anklagade en andra gång, och detta var också vad som hände Elin. Folk fortsatte att skvallra och sprida fantasifulla historier om henne. 1611 kallade hon åter inför rätta djupt inne i de småländska skogarna. Hon var då antagligen i trettioårsåldern eftersom hennes mor fortfarande levde och hennes son var i tonåren. Efter att hennes första man dött hade hon gift om sig med en man som hette Oluffz.

Mjölkhare från 1400-talet i Härkeberga kyrka målad av Albertus Pictor

Elin anklagades på en lång rad punkter, bland annat för att ha utövat kärleksmagi på sin systers fästman Simon Thuresson, då han funderade på att bryta förlovningen med systern. Hon påstods även ha mördat både sin första man Niels Pedersson och en kvinna som hette Maretta Laressa med magi. Med sina magiska krafter hade hon satt sjukdom på boskap för att sedan ta betalt för att göra dem friska igen. Hon sades även använda mjölkharar, som användes för att stjäla mjölk från grannarnas kor. Mjölkharen var så snabb att man inte såg den. Den var ett väsen som dök upp över nästan hela landet och fick många olika lokala namn, såsom bjära, trollhare, pukhare och trollkatten.

Elin hade grälat med sin döde makes far, då han anklagat henne för att ha mördat hans son och hennes make för att komma över arvet. Svärfadern påstod även att hon gjort sin förre makes bror sjuk med magi då han försökt avstyra bråket. Enligt vittnen vid ett bröllop hade hennes son sagt till de andra pojkarna att en av skatorna i luften var hans mor, och att skatan kom varje gång han kallade på den.

När Elin förnekade anklagelserna, begärde fogden i Sunnerbo av ståthållaren i Jönköping att Mäster Håkan skulle inkallas för att få fram sanningen ur den anklagade häxan. Fogden sa till Håkan; ”Finner du Elin oskyldig, skall du låta henne vara. Din betalning skall du få likafullt”. Håkan svarade; ”Får jag ej vilkor att handla med henne som jag plägar med sådana, då må fanen hava henne på vattnet”.

Kvinna undersöks för att hitta häxmärken

Mäster Håkan som genom list och skicklighet blivit både polis, domare och bödel, observerade Elin i med största försiktighet för att undvika hennes ”onda öga”, Efter noggranna undersökningar kom han fram till att hon hade häxmärket under sitt högra bröst. Några tillkallade kvinnor kunde konstatera att mästermannen hade rätt. De påstod att de aldrig sett ett sådant märke som Elin hade förut och att de inte hade sådana på sina kroppar.

Elin utsattes då återigen för vattenprovet, och denna gång flöt hon som en kork och därmed ansågs det bevisat att hon var en häxa. Hon försökte rädda sitt liv genom att säga att hon hade kunnat klara provet om hon bara fått förbereda sig i tid. Detta gjorde emellertid saken bara ännu värre eftersom Håkan då fick tillstånd att tortera henne för att få fram en bekännelse.

För att hon inte skulle kunna gömma en ”trollknuta” i sitt hår rakades hon först över hela kroppen. Därefter satte den sadistiske bödeln i gång sin ”behandling” som skulle tvinga Elin att bekänna att hon var en häxa, men hon gav inte efter ens för den grymmaste tortyr.

Kvinna bränns på bål

Hon vägrade gå med på att hon var en häxa, men till slut erkände hon dock att hon mördat sin man med arsenik, vilket ingen vare sig påstått eller anklagat henne för. Antagligen ville hon hellre bli avrättad för mord än för trolldom eftersom straffet för trolldom var bränning på bål medan mördare halshöggs.

Elin dömdes till döden den 28 september 1611 och avrättades ”Till det enhälliga ropet” från kyrkan, rättskiparna och folket.

Äntligen var samhället av med ännu en obekväm kvinna.