HANNA PÅ KYRKEBACKEN

Hanna Benjaminsdotter foto lån av Ulf Petersson

Torpet Kyrkebacken låg sydväst om Iglabo och Iglabo sjö (röd streckad väg). Denna väg passerade nord om ”Haralds kulle”.

Kyrkebacken – klicka på kartan för att få en större bild

Det fanns också en gammal väg som kallades Kyrkevägen (blå streckad). Den gick öster om sjön och förband Gundlered och Iglabo med Ljurs by och dess gamla kyrka. Läs om kyrkan här: www.iglabo.se/b66

Torpet Kyrkebacken låg på Stommens och delvis Iglabos marker. Anledningen till att platsen och torpet kallades Kyrkebacken finns att finna längre bak i tiden.

Enligt uppgifter i Ljurs kyrkobok för 1622–66 får man veta, att Ljurs sockenmän i juni 1626 “sammanskutit på var (svårläst ord) till Liurs kyrkias upbyggande 2 1/2 t, spannemåhl och ähr således på samma åhr föga mehr än hälften upbygd nämbl. Denn nedre dehlen, emot dhet som nuförtiden befinnes”.

Av olika orsaker tycks bygget ha avbrutits och återupptogs inte förrän 1642. Vilka dessa orsaker var vet man väl inte så noga, men kanske ligger det någonting i den tradition som levat kvar, att man varit oense om platsen för kyrkbygget.

En del av Ljursborna ville redan från början bygga kyrkan en kilometer längre västerut och skulle en natt ha forslat bort det framkörda virket till denna plats, som låg på Stommens mark och än i dag heter Kyrkebacken.

Ljur Västergården boningshuset har det västsvenska dubbelhusets planlösning ett bra exempel på en tidig av denna hustyp, byggt omkring 1860. Foto Anders Wallander Vänersborgs museum.

En del av Gundlered Västergården (observera ej samma gård som Ljur Västergården som avbildas ovan) ägdes i början av 1820-talet av Olof Torstensson och hans hustru Elin Gunnarsdotter. De kom på obestånd och måste med sina sju barn bosätta sig i backstugan Källeberg.

Den förstfödde sonen Andreas, född den 13e november 1807 dog bara 6 veckor gammal.

Sonen Anders, född 1809, gifte sig med en Brita Svensdotter från Tolsgården och övertog Frälsegården.

Petter Olofsson, född 1812, gifte sig till torpet Lyckorna invid Iglabo. Han ägde även Iglabo gård mellan 1835 och 1839 då han tvingades sälja den på exekutiv auktion. Petter kallades i folkmun ”Kala-Petter”.

Ljur Kämpagården får en ny veranda på 1920-talet. Den revs i början av 1970-talet. Från vänster syns David Johansson (1892-1988) Lillegården. Person nr 3 är kanske Gottfrid Svensson Högelid

Andreas, född 1815, blev ägare till Ljur Kämpagården. Han var gift med Maja Johansdotter från Krusagården i Horla.

Karl föddes den 16 maj 1822. Han bodde på torpet Ekedal och senare på Enekullen under Frälsegården. Han var gift med Anna Katarina Pettersdotter, född 1827 i Hjulsered. Paret fick fyra barn. Den förste sonen Alexander föddes den 12e december 1850. Dottern Matilda föddes i Ekedal 1853. Då hade med största sannolikhet sonen Alexander redan dött eftersom han inte finns med i husförhörsprotokollen. Tre år efter Matilda föddes dottern Wilhelmina Albertina och sist kom Johan Fredrik till världen den 2/12 1858, ett halvt år efter att fadern redan varit död. Dottern (Ma)Tilda reste till Amerika. Karl förolyckades genom drunkning i Iglabosjön den 21 juli 1858 när han var 36 år gammal och bodde med familjen på Ekedal.

Dottern Maja-Stina var gift med skräddaren Johannes ”Fjutt” i Ekedal (Hagen).

Olof och Elins dotter Katarina Olofsdotter gifte sig med Anders Larsson på Kyrkebacken.

Anders Larsson, föddes i december 1817. Han hade odlat upp torpet Kyrkebacken, som låg på Stommens och delvis även Iglabos mark, på 1840-talet. Han dog den 19 november 1859 och i bouppteckningen som upprättades den 28 december samma år fick hustrun Catharina Olofsdotter rätten att bo kvar på torpet till sin död.

Catharina och Anders hade två söner, Benjamin och August. Benjamin var född den 29 augusti 1844 och August, som tog efternamnet Ljungberg, nästan exakt tre år senare. August reste så småningom till Amerika och Benjamin övertog torpet.

Benjamin Andersson arbetade på närbelägna Iglabo. Det var vanligt att patronerna skrämde upp torparna så att de inte vågade knysta, men Benjamin vände på bladet. Han var en sträng herre, som bestämde över både sig själv och andra. Som Benjamin var mycket duktig att sköta sina åligganden ville husbönderna inte stöta sig med honom, och därför fick han arbeta som han själv ville.

Benjamin och hans hustru Maja-Stina hade tre söner och tre döttrar. Hustrun dog en vecka efter att dottern Hanna föddes 1888. Maja-Stina var då bara 45 år gammal. Fadern Benjamin kom dock att leva mycket länge. Han dog 1951 vid en ålder av 93 år.

Sonen Albert, född 3e juli 1872, var lägenhetsägare och kyrkvaktmästare i Algutstorp.

Oskar Victor föddes ett år efter Albert. Han var gårdssmed och snickare vid Lagmansholms egendom.

Dottern Hulda Serafia, född 3/3 1878, var gift med lägenhetsägaren Emil Johansson i Hökåsen.

Naemi Victoria föddes den 3e maj 1881 och dog 1922 i Vänersborg. Hon flyttade till Kullings-Skövde Korsgården i november 1903 som hushållerska och där blev hon fosterdotter till Johan Andersson Sax och hans hustru Kristina Jonasdotter. och tog namnet Johansson. Hon gifte sig 1915 med Gustaf Andersson Andell, som var handlanden i Vänersborg.

Karl Gottfrid född 11 januari 1884 gifte sig till en större gård i Stora Mellby.

Hanna på Kyrkebacken på Iglabos trappa. Hon står längst uppe till höger

Hanna Maria Benjaminsdotter föddes på nyårsdagen 1888. Knappt en vecka efter att hon kommit till världen dog hennes mor, Maja-Stina Jonsdotter i en ålder av 45 år.

Efter det att fadern dött 1951 var Hanna ensam på torpet. Hon stannade kvar där ända till sin död 1962.

En del av de äldre i bygden kommer fortfarande ihåg Hanna och hur man bar mat till henne på torpet, speciellt under högtider. Hanna var en storsnusare och ”öste in snus med sked”.

Bror Jonsson född 1951 berättar om Hanna på Kyrkebacken:

Hanna Benjaminsdotter på Kyrkebacken 1/1 1888 – 1/7 1962

”Tre till fyra veckor före sin död 1962 tvångsomhändertogs Hanna till ett hem i Vårgårda (troligen dagens Kullingshem) efter ett beslut av dåvarande socialchefen Knut Kjellberg. Hon ansågs troligen inte klara sig själv på sitt torp. Hanna blev så arg och ledsen över detta så hon matvägrade bland annat och några veckor senare avled hon. Tragiskt slut på ett långt och strävsamt liv kan tyckas men kommunen såg väl ingen annan lösning.”

När Hanna skulle “deporteras” till “hemmet” hämtades hon i taxi, troligen av en annan Hanna, nämligen hanna Oscarsdotter från Frälsegården. Hon var ortens taxichaufför. “Hanna på Kyrkabacken” ville inte alls lämna sitt trygga om än usla hem och gjorde förstås motstånd, bland annat ville hon absolut ha med sig sin katt och fick också in den i taxen, men precis när de körde iväg slängde taxichauffören ut den och så åkte de iväg till den stackars Hannas inspärrning på “hemmet”.

Bror minns också när han blev ombedd av sina föräldrar att gå till Hanna med mat ibland, det värsta han visste då Hannas katter gjorde lukten i hennes hus både äcklig och stark.

Efter hennes död den förste juli 1962 blev Kyrketorpet ett ödetorp.

När Hanna dog, försvann en av de absolut sista torparna i bygden.