SOLDAT NETZ PÅ BÄCKHULT

Vimmerby

Vimmerby är en gammal småländsk stad känd sedan 1100-talet då danskarna härjade här och brände ner staden för tredje gången. Staden bygger sin historia på handel med oxar och tillverkning av skinn och läderhantverk. Ännu i slutet på 1700-talet hade staden färre än tusen invånare. Stadens ansvarige för uppsikten över skjutsningen och den som försedde de resande med hästar och vagnar hette vid denna tid Anders Guth. Senare blev han stadstjänare och skulle hålla ordning i den lilla staden. Även hans far hade innehaft detta ämbete och det var kanske inte så konstigt eftersom rådmannen, som hade det yttersta ansvaret för rättskipningen, även han hette Guth och var en nära släkting.

Storebro bruksgård Storebro Järnbruk, vid Stångån, Småland. Foto Sigurd Emanuel Hofrén

Anders gifte något av de första åren på 1800-talet med soldatdottern Maja Gustava Schörling från Björkö socken i Jönköpings län. De fick åtminstone tre söner och det är den äldsta av dessa som vi skall följa. Han hette Anders Fredrik och han kom till världen en tidig sommardag 1815. Han hade lyckan att födas i ett relativt välmående hem och först när han var tjugo år behövde han ge sig av för att försörja sig själv.  Han var först dräng i Älåkra söder om Vimmerby och därefter på torpet Fårudden under Storebro Gods.

Farshults soldattorp, exteriör med hustru Gustava Front och soldaten Karl August Front på trappan. Kalmar Länsmuseum

Tjugotvå år gammal flyttade han till Rumskulla, djupt inne i de småländska skogarna mellan Vimmerby och Eksjö, och där gifte han sig med den två år äldre Sara Samuelsdotter från Ingatorp, en dryg mil väster om Rumskulla. Han blev precis som sin morfar soldat och tog soldatnamnet Thorgny. Den unga familjen flyttade in i soldattorpet Bäckhult och fick därmed ett halvt tunnland egen mark att odla sitt uppehälle på.

Interiör av ett soldattorp. Foto Örkeneds hembygdsförening

Det lilla torpet var ungefär 30 kvadratmeter stort och bestod av ett stort kök som samtidigt fungerade som vardagsrum och sovrum, samt en kammare och en inbyggd förstuga. Väggarna var timrade och taket var täckt av näver och torv. Roten försedde torpet även med ett fähus, en lada och ett dass. Som soldat hade Fredrik även rätt att få en ko, några får eller en gris, några höns, utsäde, ved, bete för kreaturen samt rätt att låna en häst som dragdjur så att han kunde köra sina få strån säd till kvarnen.

Ett år efter bröllopet berikades soldatfamiljen med en liten dotter, som fick namnet Sara Maria. Namnet Sara ärvde hon efter modern, mormodern och mormors mor. Den lilla nyfödda flickan drabbades snart efter födsel av otäcka ”bölder”, troligtvis böldpest, och dog bara två månader gammal.

Ett och ett halvt år senare föddes sonen Anders Johan, som senare visade sig inte vara riktigt som alla andra. Han drabbades av ”fallandesot” (epilepsi) och fick lida av detta hela sitt liv.

Snart fick familjen tillökning igen, denna gång med en dotter. Som brukligt var vid denna tid fick hon samma namn som sin bortgångna syster. Sara Greta, som var hennes fullständiga namn, skulle komma att bli en mycket omskriven person, men av helt annan anledning än man kanske kan förvänta sig. Därtill kommer vi lite senare i berättelsen.

På Bäckhults soldattorp skulle Fredrik och Sara komma att få ytterligare tre barn, men när de två sista föddes hade fadern bytt soldatnamn från Thorgny till Netz. Varför detta skedde är oklart. I framtiden kom alla i familjen att benämnas Netz som efternamn.

Det sista barnet familjen fick nöddöptes till Johannes Petter. Han dog redan dagen efter han kommit till världen. Därmed hade Sara fött sex barn, men två hade dött som små spädbarn. Det äldsta barnet Anders Johan hade ”fallandesot” men de övriga tre var välmående.

Soldater vid Bohusläns regemente I 17, någon gång 1860 – 1870. Okänd fotograf/Armémuseum

Endast en och en halv månad efter Johannes Petters födelse dog modern, Sara, i vattensot, i dag kallat ödem, ett tillstånd där stora mängder vatten samlas i kroppen. Soldat Fredrik Netz stod då ensam med fyra barn, sonen Anders Johan, fjorton år gammal och sjuklig i epidemi, Sara Greta, tolv år, Carolina nio och Carl August fem. Som soldat var han borta en hel del från torpet på övningar eller arbetskommenderingar. Då behövde han en hustru som inte bara tog hand om barnen men även ta hand om torpet. Då var det hon som skulle sköta djuren, ge dom hö, mjölka, se till att skörden bärgades, så på våren och underhålla byggnaderna.

En soldatfamilj i soldattorpet Fröset under gården Lund Hånger i Värnamo. Soldat ingick i Jönköpings infanteriregemente I 12 där Fredrik antagligen även tjänstgjorde. Foto Armémuseum

Fredrik var med andra ord absolut tvungen att skaffa en hustru till sig och mamma till barnen. Valet föll naturligt, i alla fall på den tiden, på husets piga, Johanna.

Nästan exakt ett år efter första hustruns död gifte Fredrik sig med den tolv år yngre Johanna Danielsdotter. Inom tre år fick de två döttrar, Clara Maria och Albertina.

Därmed var ordningen återställd i det lilla soldattorpet, i alla fall för ett tag. Den relativa friden skulle emellertid snart komma att ruskas om av en fruktansvärd sjukdom som skulle komma att förändra livet för ett av barnen för alltid.

_____________________

Läs fortsättningen på denna berättelse här: www.iglabo.se/b264 Då får vi lära känna Fredrik och hans första hustru, Saras, dotters otroligt tragiska öde som kvinnan i skogen