DAMM-ALFRED
”Damm-Alfred” har fällt en präktig älg
En mil norr om Alingsås ligger den lilla långsmala Varsjön, som i slutet av 1800-talet kallades Vadsjön. Den är vackert omringad av björkar och alnar och precis här vid den västra strandkanten låg en gång det forna torpet Varsjödam, en gång i tiden även kallat Svältan. Här på trappstenen satt en gång den legendariske torparen ”Damm-Alfred”, Johan Alfred Andreasson, och blickade ut över sjöns spegelblanka vatten.
Bryngelsnäs slott, uppfört på 1500-talet, strax söder om Alingsås vid sjön Mjörn
Han var en märklig man, den där ”Damm-Alfred”. Han var denna skogens väldigaste jägare. Det var hans levebröd att jaga och fiska. När de stora engelska jaktsällskapen under godsägare F. W. Stoddards på Bryngelsnäs ledning kom hit på höstarna för att jaga älg, så var ”Dammen” den givne, om än lite blyge, vägvisaren.
”Damm-Alfred” var emellertid lurig och förde oftast det förnäma jaktsällskapet till skogstrakter där älgen egentligen inte höll till och därmed lyckades de långväga jägarna sällan fälla någon av skogens jättar. Därmed fanns det desto fler djur för ”Damm-Alfred” själv att fälla för att få både mat och för att hålla beståndet i schack.
Han delade givmilt med sig av de gudagåvor han fällt ute i skogen, men han förväntade sig aldrig ett tack. Oförmärkt lade han i stället en ordentlig köttbit på trappan hos någon eller några av de barnrikaste och fattigaste torparna i skogen.
Ja, han var en märklig man. Skygg, vrång och tjurig på många sätt, men ett gott huvud och förstånd hade han.
Han lärde sig lite engelska genom de tidskrifter som de engelska jaktsällskapen lämnade efter sig när de förhoppningsvis nöjda, trots avsaknaden av älghornen som trofé, åter vände hemåt.
Vagnsheds kvarn i Långareds socken norr om Alingsås
En av de några få som fick komma i verklig kontakt med ”Damm-Alfred” var ”Mjölnar-Jonatan” vid Vagnsheds kvarn. ”Dammen” hjälpte honom med att öppna och stänga de dammfästen som fanns lite varstans uppströms Kvarnbäcken, som rann ut i sjön Anten.
”Mjölnar-Jonatan”, Jonatan Johansson, mjölnare vid Vagnsheds kvarn, Långared, och hustrun, Gertrud Andreasson, med besök
Författaren och bygdeforskaren Håkan Sandstedt berättade om sitt möte med ”Mjölnar-Jonatan”. En gång när de en regntung novemberdag satt i dennes mjölnarkammare, kom ”Mjölnar-Jonatan” ihåg hur ”Dammen” och han en höst hade gått upp till Ulvamossen för att skjuta en älgtjur, som de visste höll till däruppe.
Jonatan berättade:
””Joora, han fanns där. Men han sto så illa vöert te, så Dammen ente kunde skjuten. Så de va inget aant för mej att göra, änatter gå över mösen å bört te älgrackarn å tan i horna å ställan så vöert te, så Dammen kunde skjuten”.
Jonatan var definitivt ingen man som skräddade orden.
En annan gång berättade han för Sandstedt, hur han och ”Dammen” hade fångat en ål i sjön Anten, ”söm var så stor, att han inte ens tydde i ena skäppakörg”. En skäppa var ett urgammalt mått för säd och motsvarade ungefär trettio liter. Skäppakorgen användes alltså för att mäta upp detta mått.
Även ”Damm-Alfred” kunde få för sig många underliga och befängda idéer. Så till exempel klarade han sitt vedbehov till spisen genom att sticka en torr trädstam genom fönstret för att sedan såga av den inne i stugan efter behov, utan att behöva gå ut i kylan och hämta ved.
Håkan Sandstedt berättade: ”Hans råttjakter inne i stugan hade också sina poänger. Någon kväll, när han skulle ha det riktigt nöjsamt, så ställde han ett stearinljus på bordet och strödde ostsmulor runt om. Själv satte han sig i utdragssoffan med geväret i beredskap. När det sedan blev lagom antal råttor på bordet, så brassade han på med hagel.”
Han släppte aldrig in någon i sin stuga. När de snälla människorna på skogvaktarbostället Varsjöslätt, som låg rakt över sjön, någon gång kom med en mjölkskvätt eller en nybakad brödkaka, så fick de ställa eller lägga gåvorna på trapphällen för det var uteslutet att de skulle kunna få komma in i hans stuga.
”Damm-Alfred” var allt en skogsbohem och särling av den riktigt gamla sorten.
”Tant Fina”, Maria Josefina Andreasdotter, i Varsjöslätt vid Varsjön norr om Alingsås
Rakt över sjön, bara ett hundra meter bort, från ”Damma-Alfreds” kunde man se Varsjöslätt, där ”Tant Finas” lilla grå stuga låg en gång. Där bodde hon ensam i många år och där var hon född. Hon lämnade inte denna förrän hon var riktigt gammal.
När hon var en liten flicka måste hon gå två mil om dagen för att komma till skolan vid Nolby i Alingsås. En halvmil på knotig, spångad stig förbi Bergsjön och Kampetå och en halvmil på landsväg förbi Rödene in till Alingsås. På eftermiddagen efter skolans slut gick hon samma väg hem igen. Hon gick förvisso i skolan bara varannan dag men det var ändå en lång ensam väg för en liten ”tösabit”.
För att komma till handelsboden i Vagnshed hade hon nära halvmilen och den gick hon även när hon blev gammal, men hon var en seg gumma och van att gå långa sträckor sen barnsben.
”Tant Fina” utstrålade den stillhet och ro som man kan finna hos vissa skogsmänniskor. Inget tycktes kunna rubba hennes sinneslugn.
En gång när Sandstedt frågade henne, hur länge hon hade tänkt bo där i skogsensamheten, långt borta från bygd och by, så svarade hon:
”Med den saken får det bero precis så som Gud vill!”
”Tant Fina”, Maria Josefina Andreasdotter, framför sin stuga i Varsjöslätt
Så på ena sidan av den lilla sjön, Varsjön, bodde särlingen ”Damm-Alfred” och bara hundra meter tvärs över den smala sjön hade ”Tant Fina” i sin lilla stuga. Båda var ogifta och man undrar ju om de någonsin träffades, trots att ”Tant Fina” kom med mjölk till Alfred emellanåt, men den fick hon allt sätta på trappa. ”Damm-Alfred” var inte så mycket för ”främmat”.
NOTERINGAR
HUSFÖRHÖRSPROTOKOLL RÖDENE VADSJÖDAM 1877-1896
- Anna-Maja Olofsdotter, f 1813 Alingsås, d 12/3 1885
- S Johan Alfred Andreasson, f 5/12 1856 Rödene
- S Olaus Andreasson, f 20/10 1858 Rödene, från Lena 10/11 1879, till Lena 1878, d 4/12 1880, försvarslös
HUSFÖRHÖRSPROTOKOLL RÖDENE VADSJÖSLÄTT 1877-1896
- Andreas Gudmundsson, f 20/2 1835 Långared
- H Josefina Kristina Petersson, f 19/8 1832 Mellby, d 6/4 1880 Rödene
- S August, f 13/6 1858 Lena, till Långared 1877
- D Ida Kristina, f 24/9 1861 Rödene, till fol 50 1877
- S Johan, f 28/12 1864 Rödene, till Långared 1888
- D Dorotea Sofia, f 22/1 1868 Rödene, till Örgryte 1894
- S Wiktor, f 18/5 1871 Rödene
- D Maria Josefina, f 25/1 1875 Rödene, till fol.2 1893
FÖRSAMLINGSBOK RÖDENE VADSJÖDAM 1897-1912
- Johan Alfred Andreasson, f 5/12 1856 Rödene, jordbruksarbetare, från ”25” 1897
FÖRSAMLINGSBOK RÖDEN VADSJÖSLÄTT 1897-1912
- Andreas Gudmundsson, f 20/2 1835 Långared, änkl. 6/4 1880,
- D Ida Kristina, f 24/9 1861 Rödene
- S Wiktor, f 18/5 1871 Rödene, till Göteborg Kristina 1900
- D Maria Josefina, f 25/1 1875 Rödene
Alla inflyttade från fol 7 1897