FRÅN HUSTRUMISSHANDEL TILL HELGON

Sankta Helena

Varje dag hör vi om övergrepp, våld och misshandel och vi förfäras speciellt när det är kvinnor och barn som drabbas. Man skulle tycka att moderna människor borde ha lärt av forna tiders brutalitet mot de svaga och försvarslösa, men tyvärr tycks det inte vara så. Trots att i princip alla människor fått det bättre beter vi oss inte så mycket bättre än förr.

Våmbs kyrka Johan Peringskiöld 1672 (fram till adlandet 1693 Peringer, född 6 oktober 1654 i Strängnäs, död 24 mars 1720 i Stockholm, var en svensk fornforskare och riksantikvarie)

Historien om Sankta Helena, som även kallades Elin och antagligen föddes år 1101, kunde vara en berättelse med inslag från idag. Hon föddes i en välbärgad familj och giftes tidigt bort i ett tvångsäktenskap. I detta förhållande fick hon snabbt ett antal barn medan familjen bodde på en gård i Våmbs socken, på nuvarande gränsen till Skövde stad.

Maken dog relativt tidigt av okänd anledning. Efter hans död ägnade sig Helena alltmer åt böner och meditation och började engagera sig i välgörenhet. Bland annat gav hon mycket stora summor pengar för byggandet av en ny kyrka i Skövde, som senare skulle komma att få namn efter henne själv.

I den faderlösa familjen växte barnen upp och en snart giftes en dotter bort. Hennes man visade sig dock vara brutal mot henne och misshandlade henne grovt. När maken slog sin fru såg Helena lidande på utan att kunna göra något.

En dag stod det unga parets tjänare inte ut längre, utan de mördade den våldsamma mannen, Helenas svärson. Vid de påföljande förhören erkände de sig skyldiga till dådet, men det fanns misstanke om att de hade gjort det på Helenas anstiftan.

I den hederskultur som gällde på denna tid skulle liv pliktas med liv och Helena kände sig därför hotad till livet. Hon begav sig därför ut på en lång resa, en pilgrimsfärd ända till det heliga landet. Kanske hade hon även dåligt samvete och hyste en önskan om botgöring. Under alla omständigheter hoppades hon säkert på att saken skulle lugna ner sig medan hon var bortrest, men så blev inte fallet.

Götene kyrka dit Helena var på väg till invigningen 1160. Foto Gustaf Ewald 1926

När Helena kom tillbaka till hemmet i Götene väntade mannens släktingar på henne. Den förste augusti 1160 skulle Götene nybyggda kyrka invigas. Helena hade bidragit med pengar även till detta. På väg till den högtidliga invigningen väntade de hämndlystna släktingarna på henne och hon mördades kallblodigt med ett svärd av sin svärsons familjemedlemmar. Någon av mördarna råkade under tumultet hugga av ett av Helenas fingrar, det som hon hade en ring på. En legend berättar att en blind man senare hittade fingret och strök det över sitt fördunklade öga och fick omedelbart tillbaka synen. Detta finger kom senare att förvaras i en relikgömma i Götene kyrka.

Sankta Helena/Elin av Skövde med Våmbs kyrka i bakgrunden. Det uthuggna motivet kan beskådas på Helge Johanssons granitskulptur Gyllen i Kyrkparken i Skövde. Foto Harri Blomberg

Efter det brutala mordet blev hennes kropp liggande på marken ett tag men fördes därefter till Skövde. På vägen rastade bårbärarna och där de satte ner kistan sprang det upp en källa. Den finns idag vid Källegården, nära Källedalsbäcken i södra Skövde. Strax därefter byggdes ett kapell på platsen. Det började rivas efter reformationen på 1500-talet och 1759 hade det fullständigt försvunnit. Då användes sten därifrån för en renovering av Sankta Helenas kyrka i Skövde. Dit hade nämligen Helenas kropp förts, eftersom hon bidragit så frikostigt till kyrkan. Fram till reformationen fanns hennes efterlämningar i ett skrin inne i kyrkan varefter hennes lämningar begravdes i närheten.

I det medeltida materialet sägs att ärkebiskopen Stefan i Uppsala arbetade hårt för att få Helena helgonförklarad och att påven Alexander III faktiskt godkände det, men det skedde troligtvis aldrig, även om det finns uppgifter att så skedde 1164. Under alla omständigheter är hon ett lokalt helgon.

Människor fortsatte att pilgrimsvandra i århundranden till Skövde och Götene för att få hjälp. Reliker delades ut till olika kyrkor. Det finns Sankta Helena-kyrkor även i Falköping, Medelplana och Tidsvilde på Själland. Särskild anknytning finns på andra sätt till Mölltorp, Eling, Önum och Kullings-Skövde (Vårgårda). Även i Larv finns en Helena-källa.

Petrus i fängelset. Målning av Rembrandt 1631

Västergötlands eget helgon Sankta Helena firas idag den 30 juli. Enligt traditionen blev hon ihjälslagen den 1 augusti, men den dagen kunde hon inte firas eftersom dagen redan var upptagen av firandet av ”Petri fäng”, dagen då aposteln Petrus befriades ur fängelset av en ängel. Därför förlades firandet av Sankta Helena till den 31 juli, men senare flyttades den ytterligare en dag bakåt i tiden till den 30 juli för att kunna kombineras med S:t Olofs dag som var en stor dag i Skara stift.

Namnen Helena och Elin har ännu svensk namnsdag 31 juli.

Helena kallades av biskop Brynolf redan på 1300-talet för något så vackert som “Västergötlands blomster”.

Betygsätt sidan!

Kommentera

Berätta vad vi kunde göra bättre. Lämna gärna din email adress

HAR DU LÄST DEN HÄR?