KÖP BOKEN

"MÖRDARE-STAFVA"

____________________

EBOK

_______________________

"MÖRDARE-STAFVA" handlar om en mycket speciell kvinna som levde i Småland under nästan hela 1800-talet. När hon var 18 år gammal blev hon anklagad för mord på en krämerska. Hon blev dödsdömd, friad, benådad, dömd igen i all oändlighet. Boken skildrar hennes liv från det hon föddes till hennes död.

E-bok: 39 kr

Tryckt bok: 275 kr

FLER KYRKOR MED HEMLIGHETER ATT BERÄTTA

Kyrkås kyrka. Ernst Wennerblad 1896

Kyrkan i Kyrkås är så gammal, att den fanns till redan före syndaflodens dagar. Var den stått från första början, är ingen som vet, men när floden drog sig tillbaka, blev kyrkan stående på en ås i Kullings härad. Åsen fick heta Kyrkås, och det är efter den, som socknen fått sitt namn.

Källunga kyrka. Teckning av Ernst Wennerblad 1888

Vid gården Kyrkhult, mitt emellan Källunga och Källeryd, sägs det ha funnits en kyrka för länge sedan. Dess kyrkklocka flyttades sedan till Källunga kyrka och fick en ny inskrift som minne av var den tidigare hade hängt, ty där står “Förr jag hängde i Edsvedens skog …”. Andra hävdar att kyrkan i Kyrkhult aldrig blev färdig, eftersom man tvistade om var bygdens kyrka skulle ligga och det till slut blev vid Källunga som den byggdes. De facto finns det mitt i en äng vid Kyrkhult en fyrkantig stengrund som sticker upp i gräset ungefär 30-40 centimeter.

 

Larv kyrka. Teckning av Ernst Wennerblad 1888

Då det var krig i vårt land var bygdens kyrkoklockor ett eftertraktat byte eftersom malmen var värdefull för krigsmaskineriet. Västra Sverige hade ingen egen kust mot havet förutom en liten fläck vid Nya Lödöse. Övrigt land härskade danskarna över. När dessa gjorde räder inåt i landet kom de även till Larv år 1612 och tog då med sig Larvs stora kyrkklocka. När de kom till Tarsled, som ligger precis utanför Herrljunga satte kvinnorna i Tarsled efter dem och slog på grytlock, hojtade och skrek, så att danskarna trodde att det var en hel krigshär efter dem. De flydde då med sådan fart att lasset med klockan välte. De blev så skrämda av de förföljande och skramlande svenskarna att de inte vågade vända och plocka upp kyrkklockan. I stället lade Tarsledsborna beslag på denna. Folket från Larv kunde förstås inte acceptera att man lagt händerna på deras värdefulla klocka så det blev en rättsprocess, men Tarsledsborna vann denna och klockan förklarades som krigsbyte, trots att Larv och Tarsled inte var i krig med varandra.

Denna klocka hänger nu i Herrljunga kyrka och varje gång den ringer sjunger den: “Min make hänger i Larv, min make hänger i Larv.”

Att Larvborna inte miste båda sina klockor vid det tillfället, har de att tacka en gammal gumma för. Danskarna hade just fått ner storklockan, då de fick se, att det rök bortifrån Tråvad. Danskarna stod där och undrade, vad det kunde vara. Då kom en gammal gumma på kyrkbacken och de frågade henne. “Ja, det som jag inte fick säga,” sa hon viskande. “Det är svensken, som kommer med en stor krigshär, men säg inte att jag har sagt något, för de är nog inte goda att tas med”. Danskarna trodde gumman och fick så brått att ge sig av, att de lät den andra klockan vara.

Det var emellertid bara en flock kor, som sprang omkring i sommarvärmen och de rev då upp en massa damm, som yrde upp i luften, och det var den röken, som danskarna såg.

 

Lekåsa kyrka. Ernst Wennerblad 1893

Namnet Lekåsa syftar på att ungdomarna i forna tider kom samman till vapenövningar och lekar på den torra grusås, där kyrkan nu ligger.

Underjordisk gravkor från Ljurs kyrka

När den gamla kyrkan i Ljur skulle byggas år 1583 ville de flesta ha den på en plats som ligger ungefär en kilometer väster om den plats där den senare byggdes. Emellertid var det någon som forslade bort virket om natten varje gång man kört fram det. Platsen där man ursprungligen ville ha kyrkan heter fortfarande Kyrkebacken. Det går emellertid ingen väg från detta torp fram till kyrkplatsen, vilket bekräftar att sägnen talar sanning.

 Torpet Kyrkebacken var bebott under 1800-talet fram till 1936, då den sista ägaren Hanna Benjaminsdotter dog.

Ljurs kyrka revs 1851 och ersattes inte av någon ny.

Mjäldrunga kyrka. Teckning av Ernst Wennerblad 1892

Mjäldrunga kyrka besöktes den 3 juli 1746 av Carl von Linné på sin resa i Sjuhäradsbygden. Han bevistade där gudstjänsten och observerade att när kyrkvärden, som gick med håven, fått ett öre kopparmynt av en bonde tog denne upp myntet och överlämnade det till hustrun i bänkraden mittemot, så att samme bondes hustru också skulle ha äran att giva.

En annan sägen om Mjäldrunga kyrka säger att när kyrkklockan slår är det en sten i Lindåsen som gungar.

Mjäldrunga kyrka är uppförd i romansk stil och anses vara från 1100-talet. Den har rektangulärt långhus, lägre och smalare kor med halvrund absid samt en år 1922 tillbyggd sakristia.

Molla kyrka. Ernst Wennerblad 1892

Molla kyrka är uppförd mellan 1150 och 1170. Den första kyrka skulle uppföras vid Torsberget, men det byggnadsmaterial som fördes fram om dagen försvann på natten och man bestämde då att man inte skulle bygga kyrkan där utan på en plats som låg en kilometer bort.

Ryggås och vindskivor var tidigare täckta med blyplåt. Kring plåtarnas tillkomst, angiven till 1500-talet, finns en märklig sägen. På en halvö i Mollasjön, kallad Tjuvholmen eller Myntön, fanns en eller två kvinnor som i en murad källare idkade falskmyntning, men deras olagliga förehavanden uppdagades. De båda blev dömda till döden, dock skulle dödsdomen som följde på detta upphävas av kung Gustav I om kyrkans tak täcktes med falskmyntarmetallen, alltså blyet. Arbetet började vid koret och gick vidare åsen ut, men i nordöst fick kvinnorna svindel och ramlade ned på norra sidan, bröt nacken och dog. Platsen utmärktes med en sten som finns kvar än idag. Att taket verkligen bara blev blytäckt till hälften sägs framgå av ett dokument från 1583.

Vid byn Öna i Molla har det för länge sedan legat en kyrka och för inte så länge fanns det fortfarande folk som kommer ihåg var den låg men numera är det ingen som vet detta.

På Kyrkkullen vid Mollungen på Stora Mollungens marker lär det ha funnits en gammal träkyrka för länge sedan.

Ornunga gamla kyrka. Ernst Wennerblad 1890

På en långsträckt höjden ovanför Ornungasjön och inom det område som kallades Svältorna ligger medeltidskyrkan Ornunga, som idag är ett museum. Kyrkogården, som har fått behålla sin ängskaraktär, slås en gång om året och visar hur kyrkogårdarna såg ut före det att 1800-talets parkideal slog igenom. Enligt en sägen uppfördes kyrkan av två rika systrar på godset Sällerhög på 1200-talet. Kyrkan är idag en av landskapets bäst bevarade kyrkoplatser från det gamla bondesamhället.

Ornunga nya kyrka som uppfördes 1905 ligger ungefär en kilometer väster om den gamla.

Skölvene kyrka. Teckning av Ernst Wennerblad 1888

I Skölvene hade man beslutat sig för att bygga kyrkan vid en liten by som heter Fullmarp, men stenar och stockar, som forslades fram, flyttades nattetid till den plats, där kyrkan nu står. Vid Fullmarp står tre resta stenar från hedningatiden, men det har varit många fler förr, enligt vad folk berättade för ett hundratal år sedan.

När kyrkan skulle byggas under medeltiden uppstod en tvist huruvida den skulle byggas i Skölvene eller i Mosslanda. Allt det byggnadsmaterial som fördes till Mosslanda försvann på natten och man valde då att bygga i Skölvene.

Ods kyrka. Ernst Wennerblad 1892

Ods medeltida kyrka från 1100-talet ligger högt med utsikt över det som en gång var Odensjön.

Biskop Jesper Svedberg gjorde 1713 en visitation i Od och då yrkade han på att samtliga kyrkor i pastoratet skulle nybyggas, det vill säga de gamla rivas och ny byggas i stället. Odborna lovade då biskopen att uppföra en ny kyrka vid Österod där de även lade grunden för den nya kyrkan, men den blev aldrig byggd.

Biskop Rhyzelius var född i Od och blev Karl XII:s hovpredikant och biktfader och därför följde han med kungen på dennes fälttåg. År 1717 skänkte kungen en nattvardskalk i silver, troligen polskt arbete, till Rhyzelius. Enligt traditionen skall kalken efter slaget vid Poltava ha plattats till och gömts mellan tyg och foder i den tillfångatagna hovpredikantens prästrock inför fiendens visitering. Rhyzelius rymde senare från fångenskapen och hann så småningom ifatt kungen och därefter var kalken svenska regementets enda nattvardskalk. 1724 skänkte Rhyzelius kalken till församlingen i Od.

Södra Björke kyrka. Teckning av Ernst Wennerblad 1888

Södra Björke kyrka stod klar år 1779 och ersatte en äldre medeltidskyrka, som då ansågs vara för liten. Från början fanns inte vapenhuset och sakristian tillbyggda. Enligt en sägen ska en byggmästare ha rymt med pengarna och församlingen kunde inte bygga ut de delarna förrän år 1921.

Södra Härene gamla kyrka. Teckning av Ernst Wennerblad 1889

Satte man i gång med att bygga kyrka utan att först tänka igenom vilken som var den ”rätta” platsen, kunde det hända att man byggde förgäves.

När man skulle bygga den första kyrkan i Södra Härene, bestämde man sig för ”Store lunn” (Stora Lund). Denna plats kallas numera Lundskullen och där finns det två hällkistor, varavden sydligaste ligger mycket nära Fötene Östergård. Platsen visade sig dock vara en olycklig byggplats. Man körde fram timmer, men vad som forslades fram under dagen, försvann påföljande natt. När man såg sig om efter virket, fann man det på en kulle på andra sidan ån. Man tog då för givet, att det var de döda, de som låg i ”Store lunn”, som flyttade på stockarna, eftersom de ville ha sina gravar i fred. Man rättade sig efter deras önskan och byggde kyrkan på den plats, där timret låg. När man senare byggde den nuvarande kyrkan, flyttades den ytterligare en bit bort från platsen.

Tråvads kyrka Teckning av Ernst Wennerblad

Tråvads kyrka ligger alldeles i åkanten, och mer än en har frågat sig, varför den fått sitt läge just där. När man skulle bygga den första kyrkan i Tråvad, fungerade det av någon anledning inte på den första plats man valt ut. Då spände man ett par oxar för en drög och lade en syllstock på den, varefter oxarna fick gå som de själva ville. De gick, tills de kom ned i åkanten. Där fastnade de och lasset välte. Man hade på förhand kommit överens om att där oxarna stannade, där skulle kyrkan byggas. Det är därför kyrkan ligger, som den gör.

De körde fram timmer till en kyrka, som de ämnade bygga på Ogglebacken (numera Ugglebacken). Där lade de virket, men nästa dag låg det nere vid vadet över ån. Då sade de:

”Dä trår te vad!”

Och så fick socknen och kyrkan heta Tråvad.

Trävattna kyrka. Teckning av Ernst Wennerblad 1892

I Trävattna hade man utsett plats för kyrkan på åsen, som är ovanför Stora liden, strax norr om Kvissle gård och kvarn, men här fick man ingen tur med bygget. Stockarna, som kördes fram, försvann natt efter natt, utan att man kunde förstå hur eller vart. Omsider fann man virket liggande på en annan ås, belägen längre norr ut i socknen. Då förstod man, att här var rätta platsen, och så byggde man kyrkan på anvisad plats; där står den än i dag även om den byggts ombyggd.

Laske-Vedums kyrka Teckning av Ernst Wennerblad 1888

Det var två systrar, som var så rika, att de ”makta” (mäktade) bygga egen kyrka; de bodde på Bol i Barne härad. När de bestämt sig för att bygga kyrkan kom de inte överens om var den skulle stå och då byggde de var sin. Den äldre systern byggde sin kyrka i närheten av Bol, och den fick heta Eli (Elin), för så hette hon själv.

Den andra systern flyttade öster ut till Laske-Vedum. Där byggde hon och de, som följt med henne hit, sin kyrka. Det retade emellertid den äldre systern, att de byggde en mycket större och vackrare kyrka, än den som hon byggt. ”Ve dum!” sade hon och så fick både socknen och kyrkan heta Vedum.

Elings kyrka Teckning av Ernst Wennerblad 1893

Socknen med Elins kyrka heter Eling.

Öra kyrka. Ernst Wennerblad 1894

Inte heller i Öra socken var man överens om var kyrkan skulle byggas. Några ville ha den i Holmen, andra i Gamlarp. Då överlät man beslutet på ett par tvillingtjurar som släpptes lösa. Där de stannade byggde man kyrkan och så fick det bli, ty där står kyrkan än i dag.

ERNST WENNERBLADS TECKNINGAR AV KYRKOR

Ernst Wennerblad var son till folkskolläraren Anders Petter Wennerblad och Clara Charlotta Falk och gift första gången med Hulda Ullholm, andra gången med Ellen Augusta Carlander och slutligen med Martina Charlotta Johansson.

Efter avslutade studier i Skara blev Wennerblad student i Uppsala 1877 och avlade där en teoretisk teologie examen 1882 och en praktisk teologie examen 1883. Han prästvigdes 1883 och blev slutligen komminister i Flistads församling, Skara stift 1898.

Redan under sin tid vid gymnasiet var han en flitig tecknare. Han kom att teckna samtliga kyrkor i Skara stift och gav 1902 ut bokverket ”Skara stifts kyrkor under de senaste årtiondena av 1800-talet” där han med teckningar och text beskriver kyrkorna. Bland hans övriga arbeten märks en altartavla för Flistads kyrka och ritningar för kapellen i Brännemo, Fåglavik och Timmersviks kapell i Skara stift.

Om du inte läst första delen av denna berättelse kan du göra det här: www.iglabo.se/b244

_______________________________

Du kan nu köpa Ernst Wennerblads teckningar av kyrkorna i Skara stift tryckta på högkvalitativt papper i storlek 70×100 cm. Pris 395 kr.

Maila rolf@iglabo.se och säg vilken kyrka du är intresserad av.

KONTAKTA MIG!

Har du frågor? Vill du föreslå en berättelse? Har du uppgifter som kan förbättra berättelserna? Vill du ha hjälp med släktforskning?

Kontakta mig då genast!