EN IDYLL VID SÄM

Ollestads säteri vid Sämsjön

I Hovs socken och söder om den natursköna Sämsjön ligger en av Sjuhäradsbygdens minnesrikaste egendom, nämligen Ollestad (förr Ållestad). Sägnen förmäler, att här har det stått ett slott en gång i tiden, men det sjönk med både guld, silver, man och allt som fanns inom dess murar. Orsaken? ”Jo,” sägs det, ”ägaren förde ett så gudlöst liv, och därför drabbades han av Guds straff”, men, tillägger den som berättade detta, ”det fanns en massa underjordiska gångar under slottet, och det var förstås dessa som föll samman, och då följde slottet efter”.

Det ”slott”, sägnen åsyftar, har antagligen legat på en udde i Sämsjön öster om det nuvarande Ollestad och tidigare varit omgiven av vatten. Här har man i förhållandevis sen tid grävt fram vattendränkta ekstockar, som bar tydliga spår av att ha tillhört en byggnad. Vidare tyder jordformationerna på att byggnaden legat just här.

Porträtt av kung Birger i Sankt Bendts Kirke i Ringsted där han är begravd

Gården är känd sedan 1300-talet då den ägdes av hertig Erik Magnusson, bror till kung Birger Magnussons som härskade över landet mellan 1290 och 1318. Birger blev kung efter fadern Magnus Ladulås, egentligen Magnus Birgersson, som dog i ”sot” på Visingsö 1290. Erik och den tredje brodern, Valdemar, gjorde uppror mot sin kung och broder, men upproret misslyckades och de båda upprorsmakarna, hamnade i fängelse på Nyköpingshus där de svalt ihjäl år 1318.

Näste kände ägare till Ollestad var riddaren och riksrådet samt kung Birgers förtrogne, Anund Sture, av den stora Sture-ätten, även kallad Sjöblad, från Södra Ving i Ås härad, väster om Ulricehamn. Anund gifte sig två dagar före nyårsafton år 1331 med Katarina Näskonungsdotter, som hade samband med den ursvenska ätten Natt och Dag (Nr 13).

Den 21 mars 1360 skänkte Anund Sture Ollestad och Getlanda till Eskilstuna kloster. Gåvobrevet sigilleras av bland annat av Kung Magnus Eriksson, hertig Eriks son:

”Riddaren Anund Sture skänker med sina vänner och släktingars samtycke till priorn och bröderna i Eskilstuna kloster sina gods, nämligen Ollestad och Getlanda i Hovs socken i Västergötland och 13 1/2 örtugland jord i Skälv i Glanshammars socken i Närke, för sitt själagagn och för att få åtnjuta ständigt underhåll i klostret. Brevutfärdaren förbinder sig och sina arvingar att lämna priorn och bröderna fullgod ersättning, om någon väcker anspråk på dessa egendomar.

Kung Magnus, samt välborna herrar Erengisle Suneson, jarl av Orkneyöarna, riddarna Nils Tureson, Karl Ulfsson av Tofta och Magnus Sture, vidare Porse Josefsson och fru Margareta, herr Peter Lindormssons änka, samt utfärdaren beseglar.”

Vid denna tid kallades gården Olsstada. Under 15- och 1600-talen skrevs namnet på lite olika sätt såsom Ålsta, Ålstad, Olstada, Ollstad. Under slutet av 1600-talet ändrades skrivningen till Ållestad eller Åhlestad och vid något tillfälle kallades den även Öllestadh.

Hovs kyrka Foto Runo Grolander

I sakristian I Hovs sockenkyrka finns en vackert huggen gravsten med två värjor ovanför. De tillhör ”baron Johan Schenks grav”, död 1629 på Ollestad kronosäteri, det vill säga ett säteri, en sätesgård, som tillhörde kronan. Johan Schenk (Nr 5), var friherre till Tautenburg och herre till Ollestad. Han var son till Christoffer Schenk och gift med grevinnan Catharina Brahe. Deras ogifte son Johan ärvde Ollestad när fadern dog 1614 och när han i sin tur dog, 1628, fick brodern Peter överta säteriet. Åtta år senare dog även denne och då ärvde Per Brahe (Nr 1) den yngre gården genom mödernet.

Porträtt av Per Brahe d.y. målat av David Beck 1650. Skoklosters slott.

Under sakristian i Hovs kyrka har senare påträffats andra gravkistor och en vapensköld tillhörig ätten Brahe. Per Brahe den yngre, född 1602, lät ha varit den som uppförde mangårdsbyggnaden på Ollestad. Han var gift två gånger, först med Christina Catarina Stenbock (Nr 12), med vilken han fick fyra barn, och efter att hon dött, 1650, gifte han om sig med Beata de la Gardie (Nr 4), med vilken han inte fick några barn. De tre yngsta barnen från det första äktenskapet dog när de var småbarn och det äldsta, Elsa Beata, när hon var endast 24 år, tre år efter moderns död.

Gudhems kloster avbildat i ”Suecia antiqua et hodierna”, efter teckningar från år 1691, tillsammans med drottning Katarinas gravvård, felaktigt attribuerad till Gunhild

1653, vid 51 års ålder, hade Per Brahe förlorat alla sina barn och hustru. Själv skulle han dock komma att leva i ytterligare 27 år. Om Per Brahe berättades om ett dåraktigt arbete då han i slutet av 1600-talet fick för sig att köra sten vintertid till byggande av Sundholmens slott i Äspered ända från nunneklostret i Gudhem, som inte använts på över hundra år och som förfallit. Hur många bönder och hästar som här slet förtäljer inte historien, men flera hästar och kuskar stupade under den mer än tio mil långa transporten.

När Per Brahe dog 1680 hade han inga arvingar. Fem år efter hans död blev hans systerdotter Elsa Ebba Banér (Nr 22) och hennes make friherren Gustaf Kurck (Nr 16), finländsk adelsman och landshövding i Östergötland, ägare till Ollestad. Elsa Ebba var dotter till riksmarskalken Axel Gustafsson Banér och hans 2: a fru, grevinnan och hovfröken Ebba Abrahamsdotter Brahe, som stod först i arvsrätt efter Per Brahe.

Kurck bosatte sig aldrig på godset och efter bara fyra år som ägare dog han.

Ållonö slott, i Erik Dahlberghs Suecia antiqua et hodierna. Denna plansch visar framsidan av slottet, därtill ser man de Kurckska och Banérska vapnen. Slottet uppfördes 1670 av Gustaf Kurck

Karl XI:s maktövertagande 1672 kom emellertid så småningom att leda till en ekonomisk och personlig katastrof för bland annat Gustaf Kurck genom den 1675 igångsatta förmyndarräfsten, som kulminerade i maj 1682, då Gustaf Kurck och hans broder Knut tvingades begära avsked ur riksrådet och lämna sina övriga befattningar. Flera av hans gods blev indragna i samband med räfsten, men han fick behålla Ållonö där han byggt sig ett slott år 1670. Där bodde han sina sista år tills han dog 1689.

Året innan Gustaf Kurcks död hade den ena av hans båda döttrar avlidit och det fanns bara en arvinge till Ollestad, nämligen dottern Kristine, gift med Gustaf Oxenstierna. Dessa övertog Ållonö och ägde det tills ryssarna brände slottet 1719.

1696 avstod Kristine Ollestad till kronan såsom avbetalning för en skuld som uppstått i den tidigare revisionen.

Ollestad med underliggande gårdar och torp 1705

Under Ollestad fanns det fyra hemman, Rättaregården, Smedsgården, Bergsgården, och Nygården, vardera om ett mantal. 1705 skattlades alla fyra, men trots detta åtnjöt de samtliga fortsatt säterifrihet, det vill säga skattefrihet.

1759 beskrevs gården noggrant: ”Sätesgården Ollestad med dess underliggande gårdar, som försvarades under Rå och Rör (helt och hållet införlemmat i huvudgården), tillhörde en gång det Kungliga Rådet ”Högvälborna” herr Gustav Kurck. Säteriet var då välbehållet och förstås helt byggt i trä. Det bestod av en förstuga och där innanför en mycket stor sal samt sju kammare (sovrum). Dessutom fanns det en vind med ytterligare en kammare under tornet. Under huset finns två murade källare.”

Förutom sätesbyggnaden, som i början på 1700-talet inte var bebott, fanns det vid denna tid en badstuga med en välbehållen ”badstugekammare”, en kornbod, ett stall med tio spiltor samt en gammal byggnad med två stugor (vardagsrum) och kammare, men denna byggnad var rätt förfallen.

Karta från 1705 över Ollestad by

Ollestads by omfattade de fyra gårdar som namngetts ovan, även om jordeboken vid detta tillfälle endast tog upp tre. I byn fanns det dessutom två lador och två logar som samsades under samma tak. Därutöver bestod byn av fyra andra trähus där det hölls boskap som ägdes av herrskapet till Ollestad.

Gårdarna Getlanda och Ljunga tillhörde likaså godset. Det senare brukades dock bara till en liten del.

I det lilla torpet Vasen bodde en torpare utan att behöva betala skatt eftersom han var tillsyningsman för den obebodda säteribyggnaden och vid grinden in till godset domäner låg ytterligare ett torp som hette Nohltorp.

Det lilla hemmanet Nabben blev knekttorp 1685, så på Ollestad fanns det på denna tid två torp för soldater.

Godset ägde dessutom två närbelägna kvarnar och hade en helt egen krog, som inte låg långt från sätesbyggnaden och som drevs av en torpare.

Ollestad var under den första delen av 1700-talet en egen liten värld, där man skötte sig själv och livet gick sin gilla gång, men detta skulle snart ändra sig.

I mitten av 1700-talet skulle Ollestad få besök av berömda och viktiga personer som skulle leda inte bara till berömmelse utan även hemskheter av helt annat slag.

Läs andra delen av berättelsen om Ollestad här: www.iglabo.se/b241