GÖTEBORGS VIDRIGASTE JOBB

BLAND MÖRDARE OCH DELINKVENTER

Tortyr genom sträckning av kroppen tills någon lem brister

”Först huggs handen av, därnäst slås båda skenbenen av, därefter båda armarna, ovan och nedan armbågen, därefter krossas bröst och rygg och sist huggs huvudet av honom.”

Så löd domen över en sextonårig dråpare från slutet av 1500-talet. På den tiden gällde det att skapa så stort fysiskt lidande som möjligt för den dömde brottslingen. Makten hos de dömande låg i att kunna förorsaka obegränsad smärta genom tortyr vilket även inkluderade att fysiskt stympa brottslingen. Detta skulle avskräcka från att begå brott.

Fram till 1700-talet var de vanliga påföljderna för brott dödsstraff, kroppsstraff och skamstraff. Successivt blev det vanligare med fängelsestraff, men ännu i 1734 års straff- och missgärningsbalk var fler än sextio olika brott belagda med dödsstraff, bland annat stöld. I väntan på att straffet skulle verkställas fick de dömda sitta inspärrade i stora salar under slottens källare eller i stadsmurarnas torn och i rådhusens mörka, kalla och fuktiga källarvalv.

I den här berättelsen skall vi bekanta oss med Göteborgs viktigaste brottsbekämpare, skarprättarna  (Scharfrichter på tyska), även kallade bödlar och mästerman.

Göteborg 1636. Stora hamnkanalen syns väl inom vallgravarna

Göteborg anlades första gången 1607 och låg då på Hisingen mitt emot fästningen Gamla Älvsborg. Staden hade då ungefär 1500 invånare. Redan 130 år tidigare hade det dock anlagts en stad där Säveån möter Göta älv. Denna fick namnet Götaholm, men flyttades snart till det närbelägna område som i dag heter Gamlestaden. I samband med detta bytte staden namn till Nya Lödöse. Staden var då en ren nederländsk koloni, vars ingenjörer och arbetare hade som uppgift att bygga en ny stad vid Göta Älv.

Tre veckor för midsommar 1621 skrev Gustav II Adolf under Göteborgs stadsprivilegier. Sveriges nya och viktigaste hamnstad var född även om det vid denna tid i stort sett inte var så mycket mer än en koloni för invandrande holländare och tyskar. Hamnarna var inte klara men dräneringsarbetena hade påbörjats under de holländska ingenjörernas ledning. Dessas inflytande fick för alltid en påverkan på den moderna staden Göteborgs utseende, med många kanaler och ett stort antal broar.

Det var dock inte bara ingenjörskonsterna som kom från kontinenten utan även rättsväsende och därpå nödvändiga bestraffningsmetoder och det är dessa vi skall berätta om här. Stadens styre kallades för magistraten, varav tre var presidenter och nio stycken var rådmän. Titeln President ändrades senare till Borgmästare.

Till en början i Göteborg skulle holländsk och tysk lag gälla men relativt snabbt övergick man till Svensk Stadslag. Även om staden inte var så stor fanns det givetvis brottslighet. Störande av allmän ordning förekom, särskilt nattetid. Därför utfärdade Kungen en förordning mot gatufred. Fönsterkrossning eller hugg mot husvägg med värja skulle beivras med handavhuggning, bland annat fick tre båtsmän sina händer avhuggna år 1626. De tre överlevde, men gav sig knappast ut på havet igen.

Gustavii (domkyrkan) kyrka i förgrunden och Christine (tyska) kyrkan i bakgrunden. Okänd konstnär 1650

I staden byggdes två kyrkor, först 1624 en för tyskar och holländare och sen nio år senare en för svenskar (Gustavi kyrka, numera domkyrka i staden). Trots att Göteborg var landets mest toleranta stad gällande religionsfrågor, så röt Sveriges Rikskansler Axel Oxenstierna till att inte under några omständigheter skulle judar, katoliker eller grekortodoxer kunna bli permanenta stadsbor.

Gustaf Adolfs Torg (före detta Stora Torget) med Östra Hamngatans hamnkanal mot Lilla Bommen år 1873. Rådhuset ligger till vänster om torget utom bild

Ett fängelse byggdes år 1636 och även i det nya rådhuset byggt 1624 fanns det fängelsehålor. Stadssoldaterna blev utrustade med harnesk, värja, pik eller musköt. Dessa var inlånade bönder eller drängar från landsbygden och tjänstgjorde som vakter månadsvis. Förfarandet hämtades från Tyskland där borgerskapet brukade ropa efter vakterna: ”Hans Wurst” eller ”Wurstel”, med avsikt att fördumma vakterna.”Wurst” betyder korv på Tyska så stadssoldaterna i Göteborg fick smeknamnet ”Korvknektar”.

Bestraffning genom att ”rida trähäst”

Som chef över denna vaktstyrka utsågs den tyske skräddaren Tibertius Schneider. Denne och hans officerare kommenderade på tyska, vilket medförde att vakterna inte förstod något vad de överordnade sade. och när officerarna skrek ut sina order förstod de underordnade ofta inte vad de ordern innebar varför de straffades för ordervägran. Då fick de rida trähäst eller sitta fastspända i stupstocken på Stora Torget. De tillfälliga vaktarna hade dessutom ingen utbildning i hantering av den musköt de fått som vapen så det var si och så med deras vakthållning.

En av vaktstyrkans uppgifter var att bevaka stadsporten. Till en början fanns bara Kungsporten (idag Kungsportsplatsen). Porten var öppen under sommartid från klockan halv fyra tills den stängdes klockan nio på kvällen. Nattetid svarade en korpral och sex stadssoldater för ordningen i den lilla staden. Vakterna var inte väl sedda av stadens medborgare och hånades och skymfades därför ofta. En sådan incident rapporterades 1635 då stadssoldaten Per Persson inte kunde behärska sig när han blev skymfad av en borgare. Han slog till karlen med musköten så att blodet rann från huvudet. Persson häktades men slapp undan något straff.

Göteborgs stadsfästning med sina tre berg. Kvarnberget ligger längst i norr i Nordstaden. I väster ligger Otterhällan och i sydväst är Kungshöjd beläget. Källa Karta från 1795 i Krigsarkivet

Med tyskarna och holländarna kom även ”bödeln” till Göteborg i början på 1600-talet.

Ordet bödel kan härledas till de urgermanska orden budila (offra) och bidala (tillbedja). Med modernt språk kan man översätta ordet till ”tillbedjaren” och det hänsyftar till de germanska offerpräster som genom just avrättningar offrade till sina gudar i en akt av tillbedjan.

Före mitten av 1600-talet fick bödeln bo i en stuga utanför staden, där Götaplatsen ligger i dag. Från 1648 inrättades en bödelsstuga på ”Wäderqvarnsberget” i Nordstan. Detta berg heter numera Kvarnberget.

Från sin bostad hade bödeln inte långt till Stora Torget som Gustav Adolfs Torg hette på den tiden. Det var här som dom offentliga avrättningarna och bestraffningarna genomfördes. Den så kallade ”Gisselkammaren” (tortyrkammaren) låg i rådhusets källare. Här fanns arrestlokaler som kunde inhysa flera häktade i samma rum. Den enda toaletten var en hink på golvet, så det måste ha luktat rätt förfärligt, särskilt när de intagna inte hade tvättat sig på några månader. Man kunde nog inte förvänta sig att vakterna skulle lägga så mycket själ i att tömma avföringshinkarna heller.

Skampåle

Göteborg växte och ny avrättningsplats samt ny bödelsbostad byggdes 1702 där nuvarande Carlanderska sjukhemmet ligger. Bödeln fick sin bostad bredvid dammen, Näckrosdammen, bakom Götaplatsen. Bödelns hus kallades för ”Lyckan” eller ”Bödelslyckan” och har givit namn åt Lyckans väg. Även om avrättningsplatsen flyttades blev skampålen kvar vi Stora Torget.

Karta över ägorna till Älvsborgs Kungsladugård, och gårdar i södra och västra Göteborg från cirka 1660. Längst upp ses även den lilla staden Göteborg inom vallgravarna. Källa Krigsarkivet

På den nya avrättningsplatsen skulle såväl civila som militära dödsdömda avrättas. Tidigare hade militären avrättat sina offer vid Älvsborgs Kungsladugård. Denna plats var en gård som hade som uppgift att försörja slottet, Älvsborgs slott, med förnödenheter och där låg det på den tiden en ladugård, därav namnet. Troligtvis var de sista som avrättades på Kungsladugård soldaterna Andersson och Liberg, när de blev halshuggna för försumlighet då de låtit tre ryska krigsfångar fly från krigsfångelägret vid Majorna år 1701. Möjligtvis fick Andersson och Liberg sina sista supar på Göteborgs grymmaste krog kallad ”Blodpölen”. Denne hette så eftersom det var här dödsdömda soldater fick njuta av sina sista glas brännvin innan deras strupar delades på mitten och huvudet skiljdes från resten av kroppen.

Förutom avrättningar hade bödlarna även andra uppgifter som till exempel att ta hand om föräldralösa barn. Barnen fick hjälpa bödeln i hans sysslor med avsikt att de i framtiden skulle kunna efterträda honom. Bödlarna i Göteborg hade även den mindre roliga uppgiften att försöka få stadens mentalsjuka att bli ”normala”. Det gjorde de oftast genom att ge dem så mycket stryk som möjligt. Man kan nog med fog anta att de sjuka inte blev så mycket bättre av denna behandling utan behövde få ytterligare stryk av bödeln.

____________________

Läs del två av denna förfärliga berättelser! Gå till www.iglabo.se/b232​